På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag godkänner-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Hänsyn till omgivningen

På flera olika ställen i plan- och bygglagen (PBL) ställs det krav på att byggnader ska utformas med hänsyn till platsens värden och kvaliteter. Kraven är delvis överlappande och har något olika räckvidd och tillämpningsområden.

Bedömningen av anpassningskravet i det enskilda fallet måste alltid grundas på en tolkning av platsens värden och kvaliteter samt hur dessa påverkas av den aktuella åtgärden. I vissa situationer kan en ny byggnad behöva underordna sig den befintliga bebyggelsen. I andra fall kan anpassningen ligga i placeringen, volymerna och fasadmaterial, medan formspråket mycket väl kan vara modernt. I ett område med byggnader av hög kvalitet från skilda tider kan anpassningen ligga i valet av arkitektonisk kvalitet och kvaliteten i detaljutförandet. Ibland kan en ny årsring öka en plats värden och kvaliteter.

Hänsyn till stads- och landskapsbilden

Byggnader ska utformas och placeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till:

  •  stads- och landskapsbilden
  •  natur- och kulturvärdena på platsen
  •  en god helhetsverkan.

Kravet gäller vid såväl nybyggnad som ändring – och oberoende av om åtgärden fodrar lov eller anmälan eller inte.

Motsvarande krav gäller även för bygglovspliktiga anläggningar.

Kravet gäller vid såväl nybyggnad som ändring – men bara då åtgärden är bygglovspliktig.

I proposition 1985/86:1 till den äldre plan- och bygglagen angavs det att syftet med motsvarande bestämmelse i äldre PBL var att ge byggnadsnämnderna en aktiv roll och möjlighet att ställa sådana krav på en placering, utformning och färgsättning av byggnader att den yttre miljön får en god estetisk kvalitet. Kravet på anpassning till omgivningen gäller såväl när befintlig bebyggelse kompletteras med nya byggnader som när enstaka nya byggnader eller grupper av byggnader uppförs i tidigare obebyggda områden.

Hänsyn till kulturvärdena på platsen innebär också ett krav på att byggnader ska utformas med hänsyn till lokal tradition i fråga om byggnadens form i stort, till exempel planmått, höjd och takform eller i detalj till exempel materialval, färgsättning och fönsterformer. Lokala traditioner i dessa avseenden ska beaktas och kunna föras vidare.

När byggnader placeras fritt i landskapet utan anknytning till andra byggnader har även områdets topografi och landskapstypen betydelse. Det kan till exempel vara lämpligare att förlägga en byggnad invid ett skogsbryn än fritt på öppen åkermark. I ett starkt kuperat landskap kan det vara lämpligt att inte förlägga byggnader till de högsta partierna där de bryter landskapets konturer. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 480-481)

Av ett par propositionsuttalanden framgår det att kravet på hänsyn till stads- och landskapsbilden inte ska tolkas som ett hinder mot ett nyskapande eller att all bebyggelse måste följa omgivningens mönster. Utgångspunkten måste vara att åtgärderna ska tillför helhetsbilden positiva värden och inte förvanska egenskaper som är värda att bevara. Vid en sådan bedömning är det bland annat av betydelse hur synliga åtgärderna är. Skalbrott, uppseendeväckande färgsättning eller starkt avvikande formgivning måste till exempel utsättas för en mer kritisk granskning än mindre synliga tillägg. Kravet på anpassning ska inte heller leda till att nytillkommande byggnader kommer att sakna eget värde och uttryck. Den yttre utformningen blir alltid en avvägning mellan anpassning, tekniska förutsättningar, rådande stilideal samt byggherrens och arkitektens vilja att ge en byggnad en egen form. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 481 och prop. 1997/98:117 sid. 16)

Ändringar och tillägg i bebyggelsen ska utföras varsamt så att befintliga karaktärsdrag respekteras och tillvaratas.

Kravet gäller vid förändringar i bebyggelsen, det vill säga det är tillämpbart på såväl byggnader som andra anläggningar. Begränsningen till bebyggelse gör dock att kravet inte kan hävdas när det gäller en ensamliggande byggnad som inte ingår i en bebyggelse. Kravet är generellt gällande oberoende av om en åtgärd är bygglovs- eller anmälningspliktig eller inte.

Skydd av värdefulla områden

Värdefulla bebyggelseområden har ett förstärkt skydd. Där ska områdets särskilda historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga skyddas.

Kravet gäller vid planläggning, bygglovs-, tillsyns- eller anmälningsärenden. När det gäller byggnader gäller kravet även vid åtgärder på byggnader som inte ingår i något ärende.

Redan i propositionen till den äldre plan- och bygglagen konstaterades det att speciellt stora krav på anpassning bör kunna ställas inom eller i närheten av sådana bebyggelseområden som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Nya byggnader ska i sådana fall placeras och utformas så att de anpassas till de särskilda värdena som bebyggelsemiljön eller den enskilda byggnaden har. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 231 och 481-482) Som motiv till den nya formuleringen i plan- och bygglagen anges att det tidigare inte har tagits tillräcklig hänsyn till bebyggelsens värden. (jfr prop. 2009/10:170 sid. 166)

God form-, färg- och materialverkan

Byggnader ska ha en god form-, färg- och materialverkan. Kravet gäller såväl vid nybyggnad som vid ändring och oberoende av om åtgärden är bygglovspliktig eller inte.

Vad som avses med en god form-, färg- och materialverkan måste dels prövas mot förutsättningarna på platsen och dels mot byggnadens egenvärden. I propositionen till den äldre plan- och bygglagen behandlades kraven på den enskilda byggnadens gestaltning och hänsynen till omgivningen också i ett sammanhang. Att avsikten var att den nuvarande uppdelningen mellan 2 kap 6 § och 8 kap. inte skulle medföra någon förändring i sak framgår av förarbetena till den nuvarande lagen. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 480 och prop. 2009/10:170 sid. 164-165)

Behov av underlag

Det finns inget krav på att kommunen i förväg har tydliggjort innebörden av hänsynskraven. Oberoende av om det finns ett sådant underlag eller inte så ska hänsynskraven tillämpas. Det ligger dock i sakens natur att kommunens ståndpunkt får större tyngd om kraven på hänsyn till platsens värden har kommit till uttryck i en antagen plan eller exempelvis i ett bevarandeprogram. Vid ett flertal tillfällen har lagstiftaren också understrukit vikten av att kommunerna tar fram sådana underlag. Genom att i förväg sprida kännedom om de värden man önskar slå vakt om kan man öka förståelsen för dem och underlätta hanteringen för såväl den enskilda som för byggnadsnämnden. Det bästa skyddet för de värden som finns på en plats är att de är välförankrade och accepterade hos kommuninvånarna. Sker en samlad redovisning i till exempel ett kulturmiljöprogram eller i anslutning till ett översiktsplanearbete som hanteras i en demokratisk process ger det fastighetsägare och övriga medborgare möjligheter till inflytande och en offentlig debatt. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 231 och 482-483 samt prop. 2009/10:170 sid. 166 och 416)

Exempel på parametrar som kan vara relevanta vid en analys av bebyggelsens karaktärsdrag finns på sidan Checklista för analys av bebyggelsens karaktärsdrag.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej