På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag godkänner-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Från den 12 maj 2021 fungerar inte vår webbplats med din nuvarande webbläsare Internet Explorer. Uppgradera till en nyare webbläsare för att använda vår webbplats. Läs mer på sidan Rekommenderade webbläsare.

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Bestämmelser om skydd av kulturvärden och rivningsförbud

Granskad:

Särskilt värdefulla bebyggelseområden, byggnader, bygglovspliktiga anläggningar samt tomter kan ges ett förstärkt skydd genom särskilda bestämmelser i detaljplan eller områdesbestämmelser. Särskilt värdefulla byggnader kan även skyddas genom ett rivningsförbud.

För sådana särskilt värdefulla byggnader och bygglovspliktiga anläggningar som avses i 8 kap 13 § PBL får kommunen införa bestämmelser om skydd för att tillvarata bebyggelsen kulturvärden. Motsvarande gäller för särskilt värdefulla bebyggelseområden.

13 §
  En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas.

Första stycket ska tillämpas också på
   1. anläggningar som är bygglovspliktiga enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 §,
   2. tomter i de avseenden som omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser,
   3. allmänna platser, och
   4. bebyggelseområden.

16 §
  I en detaljplan får kommunen
   1. bestämma placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter,
   2. i fråga om byggnadsverk bestämma de preciserade krav som behövs för att följa kraven på varsamhet enligt 2 kap. 6 §
tredje stycket och 8 kap. 17 och 18 §§,
   3. bestämma om skydd för sådana särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter, bebyggelseområden och allmänna platser som avses i 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 13 §,
   4. bestämma att byggnader som omfattas av förbudet mot förvanskning enligt 8 kap. 13 § inte får rivas, och
   5. i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader bestämma sådana krav på byggnadsverk som avses i 16 kap. 2 och 5 §§ och bestämma undantag från sådana krav. Lag (2014:900) .

42 §
  Med områdesbestämmelser får kommunen endast reglera
   1. grunddragen för användningen av mark- och vattenområden för bebyggelse, fritidsanläggningar, kommunikationsleder och andra jämförliga ändamål, om det behövs för att säkerställa syftet med översiktsplanen eller för att tillgodose ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken,
   2. användningen och utformningen av mark för gemensam användning,
   3. största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus och storleken på tomter för sådana hus,
   4. omfattningen av kraven på bygglov enligt det som anges i 9 kap. 7 och 8 §§, rivningslov enligt 9 kap. 10 § första stycket 2 och marklov enligt 9 kap. 13 §, och
   5. placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter och i samband med det bestämma
      a) om vegetation och markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 9 kap. 13 § 1,
      b) om skyddsanordningar för att motverka sådana störningar från omgivningen som avses i 12 § 1, och
      c) i frågor som avses i 16 § 2, 4 och 5.

I samband med en reglering enligt första stycket 2 eller 5 får kommunen även reglera skydd för sådana särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter och bebyggelseområden som avses i 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 13 § samt för sådan mark för gemensam användning som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Lag (2014:900) .

Vilka byggnader och vilken bebyggelse som kan anses vara särskilt värdefull kan du läsa mer om i förvanskningsförbudet.

Här kan du läsa mer om förvanskningsförbudet

Vad är en bestämmelse om skydd av kulturvärden?

När det gäller särskilt värdefulla byggnader kan de ges ett förstärkt skydd genom bestämmelser om skydd av kulturvärden. Med sådana bestämmelser avses regler som föreskriver att utpekade delar eller egenskaper hos en byggnad eller anläggning inte får förändras, tas bort eller att de ska underhållas på visst sätt. Bestämmelserna kan gå utöver de generella bevarandekrav som följer av plan- och bygglagen. De kan därför även utlösa en ersättningsskyldighet.

Till skyddsbestämmelser bör hänföras sådana bestämmelser som medför krav på:

  • att visst material ska bibehållas (det vill säga inte enbart utformningen)
  • kostnadskrävande underhåll
  • utformning som ställer krav på ett mycket speciellt och kostnadskrävande utförande

Bestämmelser om skydd av kulturvärden kan omfatta såväl exteriör som interiör och kan avse såväl utformning som material, teknik och underhåll. Den enda begränsning som ges i förarbetena till den äldre plan- och bygglagen är att bestämmelsen ska ha ”betydelse för bevarandeinsatsen som helhet”. Detta exemplifieras med bland annat: planlösning, målningar, paneler, taklister, stuckaturer, konstruktionssystem, installationer och övrig fast inredning. Finns det skäl för det kan även vissa speciella arbetstekniker föreskrivas. (jfr prop. 1985/86:1 sid 581f.)

Utformning av skyddsbestämmelser

Då bestämmelser om skydd av kulturvärden kan utlösa krav på ersättning, så måste de vara så tydligt utformade att en fastighetsägare kan bedöma vilka merkostnader som kraven eventuellt kan medföra. Av samma anledning ska det av detaljplanen uttryckligen framgå om bestämmelsen är en bestämmelse om skydd eller inte. (jfr. prop. 1994/95:230 sid 88)

Exempel
  • Befintliga (dörrar och portar mot gatan) ska bevaras.
  • Takmålningar i (xxx) ska underhållas och bevaras och får inte täckas över.
  • Befintliga blyspröjsade fönster ska bibehållas till sin utformning.
  • Fasader ska vara klädda med locklistpanel där panelbräderna ska ha en sådan variation i bredd som blir följden av att brädorna tas ut i stockens hela bredd och täcklisterna ska ha den profilering som anges på vidstående teckning.

Vad bör inte tas upp under bestämmelser om skydd av kulturvärden

Varsamhetskraven gäller även för särskilt värdefull bebyggelse. Ofta kan varsamhetsbestämmelser, som beskriver vilken utformning en byggnad ska ha, utgöra ett fullgott skydd även för en särskilt värdefull byggnad. Sådana utformningsbestämmelser som utgår ifrån plan- och bygglagens generella krav om att byggnaders kulturvärden ska tillvaratas bör hänföras till varsamhetsbestämmelser för att tydliggöra att de inte kan utlösa ersättningskrav. Finns det ett behov av att kombinera mera allmänna utformningsbestämmelser med ett skydd för en viss detalj, så bör de delas upp på separata bestämmelser för att tydliggöra vilken del som kan utlösa krav på ersättning.

Utpekande av särskilt värdefull byggnad/bebyggelse

Bedömer kommunen att en byggnad eller en bebyggelse är av ett sådant värde att den omfattas av bestämmelserna i 8 kap. 13 § PBL, är det lämpligt att kommunen uppmärksammar detta i planbeskrivningen. Ofta är det lättare att bedöma en byggnads värde i ett sammanhang. Det underlättar också för den framtida bygglovshanteringen samtidigt som det är en väsentlig upplysning för fastighetsägaren. Detta inte minst mot bakgrund av att flera av de undantag från den generella bygglovsplikten som har införts i PBL under senare år inte gäller för sådana särskilt värdefulla byggnader eller bebyggelseområden som avses i 8 kap. 13 § PBL.

Har en byggnad åsatts ett rivningsförbud eller en bestämmelse om skydd av kulturvärdena, så får det anses vara avgjort att den omfattas av bestämmelserna i 8 kap. 13 § PBL, detta eftersom det endast är sådana byggnader som får åsättas sådana bestämmelser. Frågan om en viss byggnad omfattas av bestämmelserna i 8 kap. 13 § behöver då inte prövas igen i en framtida bygglovshantering.

13 §
  En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas.

Första stycket ska tillämpas också på
   1. anläggningar som är bygglovspliktiga enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 §,
   2. tomter i de avseenden som omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser,
   3. allmänna platser, och
   4. bebyggelseområden.

Här kan du läsa mer om bygglovsbefriade åtgärder

Skydd av kulturvärden

15 §    Bestämmelser om skydd av kulturvärden ska på allmän plats tillämpas för att reglera hur befintliga miljöer som är särskilt värdefulla ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska skyddas.

Bestämmelser om skydd av kulturvärden ska på kvartersmark tillämpas för att reglera hur befintliga byggnader, bygglovspliktiga anläggningar, bebyggelseområden och tomter som är särskilt värdefulla ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska skyddas.

Tabell 7.15 Skydd av kulturvärden, allmän plats

Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF.

Tabell 7.16 Skydd av kulturvärden, kvartersmark

Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF.

7.15 Skydd av kulturvärden Allmänt råd Bestämmelser om skydd av kulturvärden kan betecknas q.

Rivningsförbud

Byggnader kan också skyddas genom ett rivningsförbud. Det gäller dels sådana särskilt värdefulla byggnader som avses i 8 kap. 13 § PBL och dels sådana byggnader som utgör en väsentlig del av ett bebyggelseområde av den karaktären. Ett rivningsförbud kan utlösa rätt till ersättning.

16 §
  I en detaljplan får kommunen
   1. bestämma placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter,
   2. i fråga om byggnadsverk bestämma de preciserade krav som behövs för att följa kraven på varsamhet enligt 2 kap. 6 §
tredje stycket och 8 kap. 17 och 18 §§,
   3. bestämma om skydd för sådana särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter, bebyggelseområden och allmänna platser som avses i 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 13 §,
   4. bestämma att byggnader som omfattas av förbudet mot förvanskning enligt 8 kap. 13 § inte får rivas, och
   5. i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader bestämma sådana krav på byggnadsverk som avses i 16 kap. 2 och 5 §§ och bestämma undantag från sådana krav. Lag (2014:900) .

42 §
  Med områdesbestämmelser får kommunen endast reglera
   1. grunddragen för användningen av mark- och vattenområden för bebyggelse, fritidsanläggningar, kommunikationsleder och andra jämförliga ändamål, om det behövs för att säkerställa syftet med översiktsplanen eller för att tillgodose ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken,
   2. användningen och utformningen av mark för gemensam användning,
   3. största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus och storleken på tomter för sådana hus,
   4. omfattningen av kraven på bygglov enligt det som anges i 9 kap. 7 och 8 §§, rivningslov enligt 9 kap. 10 § första stycket 2 och marklov enligt 9 kap. 13 §, och
   5. placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter och i samband med det bestämma
      a) om vegetation och markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 9 kap. 13 § 1,
      b) om skyddsanordningar för att motverka sådana störningar från omgivningen som avses i 12 § 1, och
      c) i frågor som avses i 16 § 2, 4 och 5.

I samband med en reglering enligt första stycket 2 eller 5 får kommunen även reglera skydd för sådana särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter och bebyggelseområden som avses i 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 13 § samt för sådan mark för gemensam användning som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Lag (2014:900) .

13 §
  En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas.

Första stycket ska tillämpas också på
   1. anläggningar som är bygglovspliktiga enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 §,
   2. tomter i de avseenden som omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser,
   3. allmänna platser, och
   4. bebyggelseområden.

Rivningsförbud

16 §    Bestämmelser om rivningsförbud ska tillämpas på allmän plats och kvartersmark för att reglera att befintliga byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt inte får rivas.

Första stycket gäller även byggnader som i sig inte är särskilt värdefulla men som ingår i ett bebyggelseområde som är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.

Tabell 7.17 Rivningsförbud, allmän plats

Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF.

Tabell 7.18 Rivningsförbud, kvartersmark

Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF.

7.16 Rivningsförbud Allmänt råd Bestämmelser om rivningsförbud kan betecknas r.

Ett rivningsförbud skyddar endast byggnadens stomme, för att uppnå ett fullgott skydd kan det därför behöva kompletteras med varsamhetsbestämmelser och eventuellt bestämmelser om skydd av kulturvärden.

Rivningsförbud kan endast användas för att skydda ett väsentligt allmänintresse. För att häva ett rivningsförbud krävs det i princip alltid ett utökat planförfarande.
   
Om en byggnad har tillräckliga kulturhistoriska eller miljömässiga värden kan en kommun avslå en begäran om rivningslov utan något planstöd. Det är ändå lämpligt att i detaljplan skydda en byggnad genom ett rivningsförbud om den har sådana värden att kommunen kan förutse att man inte kommer att medge ett rivningslov. För en fastighetsägare/köpare är det en så väsentlig upplysning att det tydligt bör framgå av planen. Frågan om ersättning är också beroende av i vilket skick byggnaden befinner sig i vid beslutet. För en byggnad i gott skick och i kommersiell drift, medför ett rivningsförbud normalt ingen ersättning. Avvaktar man med ett ställningstagande till dess att en byggnad genom bristande underhåll har tillåtits att förfalla, är sannolikheten större att beslutet medför en rätt till ersättning.

Trädgårdar och gårdsanläggningar

Tomter omfattas inte av samma generella skydd som gäller för byggnader. Genom bestämmelser om markens höjdläge och bestämmelser om träd kan dock ett visst skydd erhållas. Särskilt värdefulla tomter kan skyddas genom bestämmelser om skydd av kulturvärden. Det kan handla om sådant som exempelvis markbeläggningar och alléer. Även olika typer av anläggningar och konstbyggnader som till exempel murar, trappor, räcken och statyer kan skyddas om de utgör en väsentlig del av tomtens kulturvärden. De kan däremot inte skyddas genom ett rivningsförbud, då rivningsförbud endast kan omfatta byggnader. Införs bestämmelser om skydd av kulturvärden för tomter kan det ge rätt till ersättning.

Ersättningsbestämmelser

Rätten till ersättning avgörs utifrån hur marknadsvärdet på berörd del av fastigheten påverkas. I en tätortsmiljö är berörd del ofta liktydigt med hela fastigheten. Reglerna för bedömning av om ersättningsgill skada uppstår skiljer sig åt beroende på om det handlar om rivningsförbud eller bestämmelser om skydd av kulturvärden.

Här kan du läsa mer om ersättning och inlösen

Klargör eventuella ersättningsanspråk under planprocessen

Innan en plan antas bör det alltid klarläggas om någon fastighetsägare kommer att ställa anspråk på ersättning med anledning av planen. Ett skäl för detta är att konsekvenserna av en plan alltid ska framgå tydligt. Om ett förslag till detaljplan kan medföra en ersättningsgill skada kan kommunen förelägga en fastighetsägare att komma in med eventuella ersättningsanspråk inom en viss tid.

26 §
  Om ett förslag till detaljplan kan medföra en sådan skada som avses i 14 kap. 7, 10 eller 12 §, får kommunen förelägga den som kan komma att drabbas av skadan att inom en viss tid anmäla sitt anspråk på ersättning eller inlösen.
Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att rätten till ersättning annars kan gå förlorad.

Föreläggandet ska innehålla upplysningar om förslagets innebörd.

Tidsfristen för anmälan ska bestämmas till minst två månader. En bestämmelse om att kommunen inte får anta planen innan tidsfristen har löpt ut finns i 28 §.

Övriga planbestämmelser

Bestämmelser om skydd av kulturvärden kan behöva följas upp genom utökad lovplikt för underhållsåtgärder och utökad lovplikt för marklov.

Hjälpte informationen dig? Ja Nej
Tillbaka till toppen