Hänsynsbestämmelser

Genom bestämmelser som på olika sätt reglerar nya byggnaders omfattning, placering och utformning går det att säkerställa att man tar tillvara ett områdes kulturvärden även i en förändringssituation.

Vid planläggning ska bebyggelsen utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- och landskapsbilden samt natur och kulturvärdena på platsen. Ändringar och tillägg ska göras varsamt så att befintliga karaktärsdrag respekteras och tillvaratas.

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 6 §

Här har begreppet ”hänsynsbestämmelser” använts om alla de bestämmelser som kan utnyttjas för att säkerställa att nya byggnader placeras och utformas med hänsyn till de befintliga värdena. Begreppet finns dock inte i plan- och bygglagen, PBL. I en detaljplan bör därför bestämmelserna inordnas under de rubriker som anges under avsnittet planbestämmelser .

För att ta hänsyn till ett områdes värden fodras det att man har analyserat vari värdena består. Vilka är de karaktärsbärande uttrycken? Vilka egenskaper är väsentliga? Att ta hänsyn är inte synonymt med att kopiera. Syftet med kravet på hänsyn är inte att nybebyggelse ska sakna egenvärde.

Välj rätt detaljeringsnivå

Ett grundläggande krav på detaljplaner är att de aldrig får göras mera detaljerade än vad som krävs för att uppnå syftet med planen. En detaljplan kommer oftast att gälla under en lång tid. Det är därför väsentligt att planen inte utformas utifrån ett enskilt projekt utan att bestämmelserna ges en sådan utformning att de upplevs som relevanta även över tid. För detaljerade bestämmelser riskerar också att utesluta goda lösningar som inte övervägdes i planeringssituationen.

För att välja rätt detaljeringsnivå behöver man analysera vad det är som karaktäriserar ett område och vilka egenskaper det är som ger området dess värde. Handlar det om skala, proportioner och materialkaraktär? Anpassning till den befintliga terrängen och marklutningen? Ibland är det enskilda detaljer som en avsatt sockel eller ett stående format på fönstren som är väsentligt. Ofta behöver det inte vara någon motsättning mellan ett modernt formspråk och en anpassning till de befintliga värdena, om man har fångat de väsentliga karaktärsdragen. Allt går inte heller att reglera genom planbestämmelser. Det kan handla om sådant som kvalitet i hantverksutförandet och detaljomsorg.

Nya byggnader

Med bestämmelser om placering kan man reglera hur nya byggnader ska placeras i förhållande till exempelvis gata, tomtgräns eller andra byggnader. Det går även att ange vilken riktning en byggnad ska ha. Exempelvis går det att ange att en ny byggnad ska placeras x antal meter indragen från gatan med långsidan parallell med gatan.

Med bestämmelser om utformning och omfattning kan man till exempel styra högsta och lägsta antal våningar, vilken höjd takfoten ska befinna sig på och maximal bredd på byggnader. Utformningen kan även regleras genom bestämmelser om material och färg. Det går även att ange att en byggnad ska ha, respektive inte får ha, vissa detaljer som till exempel balkonger, skorstenar, takkupor o.s.v. Att bestämmelserna kan göras relativt detaljerade framgår av proposition 1985/86:1 sid 581 där det anges exempel som taksprång, fönstrens utformning och deras läge i fasadlivet, material, färg och utsmyckningsdetaljer. Möjligheten att reglera takkupor på en- och tvåbostadshus begränsas dock av den bygglovsbefrielse som gäller för vissa takkupor. Läs mer om takkupor under rubriken Takkupor.

Väljer man att reglera något med ett visst mått, som till exempel taklutningen, så är det ofta lämpligt att ange ett intervall, dels för att en viss variation i sig kan vara önskvärd, dels för att underlätta det praktiska genomförandet.

Ta även del av den checklista som finns sammanställd gällande bebyggelsens olika karaktärsdrag.

Exempel på olika typer av bestämmelser att använda samt lämpliga beteckningar generellt finns under rubriken Planbestämmelser.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej