På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag godkänner-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Områdesskydd - kulturreservat

Att avsätta ett område som kulturreservat gör det möjligt att vårda och bevara värdefulla kulturpräglade landskap och miljöer. Beslutet att ett område ska skyddas och förvaltas som kulturreservat fattas av kommunen eller länsstyrelsen.

För att skydda ett värdefullt kulturpräglat landskap, kan det skyddas som ett kulturreservat enligt miljöbalken. De områden som valts ut för att skyddas och vårdas som kulturreservat har på skilda sätt präglats av äldre tiders markanvändning och resursutnyttjande. Kulturreservaten är sammansatta landskap där marker, byggnader, anläggningar, spår och lämningar tillsammans utgör värdefulla kulturhistoriska helhetsmiljöer.
(miljöbalk (1998:808) 7:9)

Val av skyddsform

Inför införandet av miljöbalken såg regeringen ett behov av att utforma särskilda regler för att bevara kulturhistoriskt värdefulla landskap (proposition 1997/98:45 del 1 s. 323 ff). För att kunna tillämpa miljöbalkens regler på kulturlandskap som ”präglas av äldre tiders hävd och brukningsformer eller som innehåller värdefulla kulturlandskapselement” infördes därför den nya skyddsformen kulturreservat i miljöbalken (proposition 1997/98:45 del 2 s. 78). Enligt propositionen ska beteckningen kulturreservat användas när kulturmiljön är det huvudsakliga skälet för att skydda ett område. Naturreservat kan dock fortsatt användas som skyddsform även för värdefulla kulturmiljöer. Det finns inte något hinder mot att skydda ett område som naturreservat om det, utöver att innehålla värdefull naturmiljö, också kan karaktäriseras som ett kulturpräglat landskap (proposition 1997/98:45 del 1 s. 324 samt del 2 s. 72 och 78). Naturvården har ett stort ansvar för att i samverkan med kulturmiljövården tillvarata kulturmiljövärden i de naturskyddade områdena, såväl i samband med att områdena bildas som vid skötsel och vård. Det gäller förstås i synnerhet inom de särskilt kulturpräglade landskapen men också i andra miljöer. Omvänt bör naturvärden tillvaratas och skyddas och vårdas inom kulturreservat. (proposition 2008/09:214 s. 61). Oavsett valet av reservatstyp bör reservatsföreskrifterna hantera såväl kultur- som naturvärden.

Det är länsstyrelsens eller kommunens samlade bedömning av värdena i ett område som skall ligga till grund för vilken form av reservat som bäst lämpar sig. Ofta är natur- och kulturvärdena så integrerade att det kan vara svårt att avgöra om det är natur- eller kulturmiljön som är det avgörande skälet för att skydda marken. I ett sådant fall kan det handla om att helt enkelt välja en inriktning för de fortsatta insatserna, vilken då kan avgöra om området avsätts som natur- eller kulturreservat. Inrättar länsstyrelsen reservatet kan åtgärder finansieras genom att naturvårdsanslaget (anslaget 1:16 Skydd av värdefull natur och anslaget 1:3 Åtgärder för värdefull natur) och kulturmiljövårdsanslaget (anslaget 7:2 Bidrag till kulturmiljövård) kombineras på det sätt länsstyrelsen finner mest lämpligt. När kommunen inrättar ett reservat är det kommunen själv som står för kostnaden för inrättandet.

Här kan du ta del av Riksantikvarieämbetets webbplats om kulturreservat

Byggnader och andra anläggningar i kulturreservat

I 7 kap. 9 § miljöbalken sägs vidare ”Att det inom ett område finns en byggnad eller anläggning som är skyddad som byggnadsminne, kyrkligt kulturminne eller fast fornlämning enligt kulturmiljölagen (1988:950) hindrar inte att området förklaras som kulturreservat”. Som väsentliga delar av helheten kan således reservat innefatta fasta fornlämningar och andra i lag skyddade kulturminnen, men reservatets primära uppgift är inte att ge dessa objekt ett utvidgat skydd. Byggnader eller anläggningar som ingår i reservatet behöver självfallet inte vara skyddade enligt annan lagstiftning. Det är enligt förarbetena landskapets kulturbärande helhet som ska skyddas och där spelar bebyggelsen naturligtvis en stor roll.

Om det främst är själva byggnaderna som konstituerar ett områdes kulturhistoriska värde kan det vara lämpligt att istället överväga skydd enligt kulturmiljölagen eller plan- och bygglagen, även om möjligheten att skydda ett omgivande markområde därmed begränsas. Kulturreservatsinstrumentet ska inte användas för att konstruera skyddszoner kring värdefulla byggnader. Däremot kan det finnas andra skäl för att inrätta sammansatta bebyggelsemiljöer som kulturreservat, som till exempel för att skydda eller möjliggöra pågående bruk eller vårdinsatser.

Beslut om att inrätta ett kulturreservat

Grunderna för ett beslut om kulturreservat framgår av 7 kapitlet i miljöbalken och av förordningen (1998:1252) om områdesskydd (FOM). I reservatsbeslutet bestäms syftet med skyddet och vilka föreskrifter som ska gälla inom reservatet. I ett kulturreservat kan hela områdets kulturmiljö- och naturvärden skyddas och vårdas. Därmed omfattas byggnader, anläggningar, lämningar och marker. Även sådana värden som består av verksamheter, kunskaper och traditioner kan hanteras inom ramen för kulturreservatets förvaltning. Det senare sker främst genom detaljerade anvisningar i skötselavtal som reglerar hur den praktiska skötseln ska genomföras.

Beslutet om att inrätta ett kulturreservat kan fattas av kommunen eller länsstyrelsen. Den instans som inrättar reservatet blir normalt dess förvaltare och ansvarar därmed för vård och skötsel. Länsstyrelsen får dock enligt 21 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd besluta att en annan myndighet, juridisk person eller markägare med rätt förutsättningar ska förvalta ett kulturreservat.

Enligt 7 kap. 5 § miljöbalken ska i beslutet om att bilda kulturreservat anges de inskränkningar i rätten att använda mark- och vattenområden som behövs för att uppnå syftet med reservatet. Om det behövs för att tillgodose syftet med ett kulturreservat får länsstyrelsen enligt 7 kap. 6 § miljöbalken ålägga ägare och innehavare av särskild rätt till fastighet att tåla att vissa för skyddet nödvändiga åtgärder utförs inom reservatet.

Föreskrifter om rätten att färdas och vistas inom ett reservat och om ordningen i övrigt inom området får meddelas av länsstyrelsen enligt 7 kap. 30 § miljöbalken och 22 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd, om det behövs för att tillgodose syftet med skyddet. Länsstyrelsen skall enligt 3 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd fastställa en skötselplan för reservatet. Planen anger de långsiktiga målen för skötseln av området och föreskriver vilka åtgärder som ska vidtas för att nå dessa mål.

Förordning (1998:1252) om områdesskydd 3 och 22 §§

Beslut i frågor om bildande eller ändring av ett natur- eller kulturreservat får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen. Små avvikelser får dock göras, om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas.

Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt 7 kap. miljöbalken ska enligt 25 § hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i detta kapitel får därför inte gå längre än vad som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses. Skyddsföreskrifter som innebär inskränkningar i den enskildes rätt kan ge fastighetsägaren rätt till ersättning.

Exempel

Exempel från länsstyrelsen i Kronobergs län på beslut om att inrätta kulturreservatet Linnés Råshult inkl. reservatsföreskrifter.

Exempel från Västra Götalands län Åsnebyns kulturreservat

Riksantikvarieämbetet ansvarar för innehållet på sidan.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej