Riksintressen för kulturmiljövården

Riksintressen för kulturmiljövården är sammanhängande kulturmiljöer av stor betydelse ur ett nationellt perspektiv. Det är områden som särskilt väl belyser viktiga historiska skeenden. De värden som ligger till grund för utpekandet är knutna till såväl enskilda objekt och delområden som till miljöns kulturhistoriska och rumsliga samband.

Ett område av riksintresse för kulturmiljövården är en miljö eller ett landskap som ska representera en betydelsefull historisk samhällsprocess med utgångspunkt i ett regionalt eller lokalt sammanhang. Sammantaget ska riksintressena ge en bred bild av samhällets historia – med avseende på tidsdjup och utveckling, dess ekonomiska, sociala och kulturella bredd samt dess regionala variationer. De ska således spegla ett brett spektrum av tidsperioder, utvecklingsskeden och verksamheter som har varit av betydelse för samhällsutvecklingen. Miljöerna visar hur människan genom historien nyttjat och präglat landskap och platser.

Urvalet

Urvalet av områden ska i första hand spegla det representativa eller kännetecknande för landets historia. Urvalet är inte en gång för alla givet utan kan revideras utifrån nytillkommen kunskap och förändringar i synsätt på vad som bedöms vara av kulturhistoriskt värde. (proposition 1985/86:3, sid 68, 164) Kulturmiljövårdens cirka 1650 områden av riksintresse är mycket varierande till såväl storlek som kulturhistoriskt innehåll. Bland de utpekade områdena finns allt från små miljöer som speglar en speciell historisk epok till vidsträckta landskapsavsnitt som präglas av lång historisk kontinuitet. Dagens urval bygger på 1970-talets fysiska riksplanering och togs fram i en dialog mellan Riksantikvarieämbetet, länsstyrelserna och kommunerna. Riksantikvarieämbetet pekade 1987 ut vilka områden som bedömdes vara av riksintresse för kulturmiljövården.

Några genomgripande förändringar av urvalet har inte skett sedan utpekandet 1987. Däremot har justeringar och kompletteringar skett löpande. Bland nytillskotten kan nämnas exempel på industrialismens anläggningar och samhällen och miljonprogrammets bostadsbyggande. 1996-97 genomförde Riksantikvarieämbetet en översyn av samtliga riksintressebeskrivningar i syfte att tydligare lyfta fram den övergripande kulturhistoria som varit motiv för utpekandet och förtydliga den kulturhistoriska intentionen eller inspelet i den fysiska planeringen. Inte minst under senare år har aktiviteten hos landets länsstyrelser ökat främst avseende förslag till revideringar av värdebeskrivningar men till viss del även av urvalet.

Riksintressebeskrivningen

För varje kulturmiljö av riksintresse finns en, av Riksantikvarieämbetet beslutad, riksintressebeskrivning. Riksintressebeskrivningen anger och motiverar i korthet de värden som legat till grund för utpekandet samt de objekt, strukturer, egenskaper och samband som gör den riksintressanta historien läsbar i landskapet, det vill säga de uttryck för riksintresset som inte får påtagligt skadas. I motiveringen anges även den landskaps- och miljötyp som är kännetecknande för miljön. Riksantikvarieämbetet har utarbetat en ordlista med landskaps- och miljötyper. Ordlistan beskriver hur kulturhistoriska utvecklingsförlopp eller epoker präglat olika miljöer och ska fungera som en nyckel för att förstå de landskaps- och miljötyper som omnämns i riksintressebeskrivningen.

Riksintressebeskrivningarna samt ordlistan finns att tillgå via Riksantikvarieämbetets webbplats.

Områdenas avgränsning

Det är länsstyrelsen som i dialog med kommunerna närmare uttolkar innebörden av riksintressebeskrivningarna och ser till att kartredovisningar så långt möjligt avgränsar de utpekade värdena. Detta är en fortgående process som också ska komma till uttryck i den kommunala planeringen. Läs mer om detta på sidan om Översiktsplan och kulturvärden.

Avgränsningen görs med utgångspunkt i de riksintressanta värden som ligger till grund för utpekandet. Avgränsningen ska innefatta de fysiska uttryck – objekt, landskapsrum, strukturer, funktionella och visuella samband - som gör den riksintressanta berättelsen läsbar i landskapet. Riksintressets utbredning innefattar inte någon skydds- eller buffertzon. Det innebär att de landskapsrum som kan vara av betydelse för upplevelsen av miljön, men som saknar en direkt historisk koppling till de riksintressanta egenskaperna och läsbarheten av det riksintressanta kulturhistoriska sammanhanget, inte ska innefattas av avgränsningen.

Avvägningar mot andra intressen, allmänna eller enskilda, ska inte göras innan utpekandet och ska inte påverka hur anspråket definieras eller avgränsas.

Gränsen för ett riksintresseområde är i sig inte avgörande vid en bedömning av påverkan på riksintressets värden. Oavsett lokalisering är det åtgärdens påverkan på riksintressets värden som är avgörande i sammanhanget. En genomgripande åtgärd utanför områdesavgränsningen kan mycket väl ge upphov till påtaglig skada, medan många ordinära åtgärder innanför gränsen inte alls behöver göra det. Därför ska inte utpekandet av riksintressen ta till särskilda säkerhets- eller buffertzoner för att tillförsäkra miljön skydd mot stora förändringar i omgivningen. (proposition 1985/86:03, sid 115-117)


Riksantikvarieämbetet ansvarar för innehållet på sidan.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej