Samordnade regelverk

Plan- och bygglagen är ett instrument för kommunerna att styra bebyggelseutvecklingen, men den är inte avsedd att vara en grund för ingripande mot pågående användning av mark- och vattenresurser. Det är däremot viktigt att de krav som i ett senare tillsynsskede kan ställas med stöd av miljöbalken också får genomslag vid tillämpningen av plan- och bygglagen. På samma sätt ska den fysiska planeringen överlag vara så förutseende och ha en sådan bärkraft att den håller gentemot miljöbalkens tillsynskrav.

Den fysiska planeringen är alltså ett led i en samlad politik för hälsa och säkerhet på kommunal nivå. Plan- och bygglagen ger författningsstöd åt skyddsåtgärder för människors hälsa och säkerhet. Miljöbalken förbjuder inte heller all miljö- och hälsopåverkan utan en bedömning ska göras om det kan anses finnas en olägenhet. Därefter måste en avvägning göras i det enskilda fallet mellan den miljönytta som kan uppnås med försiktighetsmått och kostnaderna för sådana åtgärder för att förebygga olägenhet.

Plan- och bygglagen och miljöbalken gäller parallellt, det vill säga lagarna tillämpas fullt ut vid sidan av varandra. Det innebär att en åtgärd som har godtagits enligt plan- och bygglagen inte automatiskt ska anses uppfylla miljöbalkens krav. Ett uttryckligt undantag är sedan januari 2015 den redovisning av bullervärden som fortsättningsvis ska framgå av planbeskrivningen eller bygglov vid byggande av bostäder i bullerutsatta miljöer. Denna redovisning och de bullervärden som den innehåller blir bindande för tillsynsmyndigheterna om inte synnerliga skäl talar för motsatsen.

Industribuller i plan- och bygglagen

Industribuller och annat omgivningsbuller är en viktig faktor att ta hänsyn till vid lokaliseringsprövning av nya bostadsbyggnader i detaljplan eller bygglovsbeslut. Människors hälsa och säkerhet utgör grundläggande allmänna intressen. Plan- och bygglagen kräver att bebyggelse och byggnadsverk förläggs till mark som är lämplig för ändamålet. I denna lämplighetsbedömning ingår sedan tidigare "möjligheten att förebygga bullerstörningar". Detta ska ske vid både planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked.

Denna bestämmelse har i januari 2015 specificerats till att avse bostadsbyggnader som kan exponeras för omgivningsbuller. Med omgivningsbuller avses buller från flygplatser, industriell verksamhet, spårtrafik och vägar. Lagen föreskriver att lokaliseringen av bostadsbyggnader ska ta hänsyn till möjligheten att förebygga omgivningsbuller. Utformning och placering av bostadsbyggnader ska ske på ett sådant sätt att olägenhet för människors hälsa vad gäller omgivningsbuller kan förebyggas.

Lagstiftningen anvisar flera sätt att göra detta, först och främst genom den inledande planläggningen och lokaliseringen av ny bebyggelse. Det handlar vidare om placering och utformning av bostadsbyggnader och därutöver möjligheten till olika slags förebyggande skyddsåtgärder och åtgärder som begränsar störningar. Vid planläggning av ny bebyggelse ska lagstadgad hänsyn tas till möjligheterna att förebygga bullerstörningar, men det finns också andra slags risker och störningar. Plan- och bygglagen fastställer vidare att bebyggelse endast kan ske om marken är lämplig för ändamålet.

Alla slags störningar bör inventeras och bedömas var för sig, men hänsyn bör också tas till den samlade och kombinerade påverkan som olika slags störningar kan få på boendemiljön.

De allmänna intressen som ska ha genomslag i planläggning, bygglovsprövning och förhandsbesked handlar inte bara om att förebygga sådana störningar som kan leda till olägenhet och risk för människors hälsa och säkerhet. Till de allmänna intressen som återfinns i 2 kap. PBL hör exempelvis en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse och grönområden, en från social synpunkt god livsmiljö, tillgänglighet för alla samhällsgrupper, tillgång till samhällsservice och kommersiell service, stads- och landskapsbilden samt hushållning med energi och vatten.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej