Roller och ansvar

I första hand är det kommunens ansvar att bedöma om marken är lämplig för ändamålet utifrån bland annat hälsa och säkerhet. Länsstyrelsen har ett ansvar att bistå med planeringsunderlag till kommuner angående allmänna intressen, att ge vägledning angående tillämpningen av allmänna intressen och att ge vägledning om  hur nationella (eller statliga) intressen ska beaktas. Länsstyrelsen utövar också tillsyn över kommunens planer och ska t.ex. upphäva en kommuns beslut om att anta en detaljplan om detaljplanen innebär att en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion.

Att planlägga mark och vatten är ett kommunalt ansvar. I detta ingår att göra avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen, men också mellan olika allmänna intressen. Hälsa, säkerhet, och risken för olyckor, översvämning och erosion är exempel på allmänna intressen vid denna avvägning. De intressen som i PBL anses som allmänna, beskrivs i lagens andra kapitel. De allmänna intressena kan sägas utgöra de föreskrifter  som staten har angett för kommunerna när det kommer till att planlägga användning av mark och vatten. Tillämpningen av bestämmelserna är i hög grad en kommunal angelägenhet och det ska finnas ett brett spelrum för lokala bedömningar (jfr prop. 1985/86:1 sid. 96). men besluten ska utgå från gemensamma och nationellt omfattade värderingar. Kommunen kan därför inte välja att göra avvägningar som åsidosätter vissa särskilt utpekade allmänna  intressen (såsom t.ex. frågor rörande hälsa, säkerhet och risken för olyckor, översvämning och erosion). Länsstyrelsen har en skyldighet att bevaka att kommunen beaktar dessa frågor i tillräcklig omfattning.

Utöver PBL finns det annan lagstiftning som också kan sätta gränser för hur mark och vattenområden kan användas i kommunen. Till exempel kan åtgärder som är förenliga med en detaljplan enligt PBL kräva tillstånd enligt annan lagstiftning, t.ex. miljöbalken. Om det lämpligen kan ske, så ska planläggning (och annan prövning) enligt PBL samordnas med prövningar enligt annan lag.

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 11 §

De enskilda intressena som kan beaktas vid planering är inte specificerade i lagen utan uppkommer först när någon enskild blir berörd av kommunens planläggning eller beslut om lov. Frågor om hälsa och säkerhet kan beröra enskilda intressen och den enskilde kan ha synpunkter att framföra med anledning av detta i en planprocess eller vid ett överklagande.

Kommunen

Kommunen har det huvudsakliga ansvaret för planläggning av mark och vatten. Denna planläggning innehåller avvägningar mellan olika intressen. I 2 kap. PBL finns en rad  bestämmelser med olika krav på hänsyn till de allmänna intressena i  kommunens beslut. De allmänna intressena i 2 kap. PBL kan sägas utgöra en sammanställning av krav som staten satt upp för kommunens markanvändningsbeslut (jfr prop. 1985/86:1 sid. 96).

Plan- och bygglag (2010:900) 1 kap 2 §

Viss markanvändning kan kräva tillstånd utifrån annan lagstiftning, exempelvis miljöbalken. Prövningar utifrån de olika lagstiftningarna ska samordnas om det är lämpligt, och möjligt.

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 11 §

Hänsyn till enskilda intressen

Enskilda intressen måste också avvägas vid de kommunala besluten om markanvändning. Frågor om hälsa och säkerhet kan, utöver att vara allmänna intressen enligt andra kapitlet, även vara enskilda intressen vid markanvändningsbeslut. Ofta kan allmänna och enskilda intressen sammanfalla eller sammanjämkas på ett tillfredsställande sätt (jfr prop. 1985/86:1 sid. 470).

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 1 §

Bedömningar i översiktsplanen

I översiktsplanen ska kommunen redovisa sin bedömning av hur skyldigheten att ta hänsyn till allmänna intressen vid beslut om användning av mark- och vattenområden har tillgodosetts. . För frågor rörande hälsa, säkerhet, och risken för olyckor, översvämning och erosion kan det t.ex. innebära att  översiktsplanen redovisar var riskutsatta områden finns och inriktningen för kommande detaljplanläggning och bygglov i dessa områden. Översiktsplanen är inte bindande utan vägledande för kommande beslut om hur mark- och vattenområden ska användas och hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras.

Plan- och bygglag (2010:900) 3 kap 2-4 §§

Bindande beslut i detaljplaner, bygglov och förhandsbesked

När kommunen detaljplanelägger mark, eller beslutar om bygglov och förhandsbesked utanför detaljplanelagt område, måste kommunen ta hänsyn till allmänna intressen, däribland hälsa, säkerhet, och risken för olyckor, översvämning och erosion. Genom antagandet  av en detaljplan har kommunen bedömt att området är lämpligt för avsedd markanvändning.

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 5-6 §§

Ansvar och skadestånd

Om det visar sig att kommunen fattat beslut om till exempel detaljplaner och bygglov på oriktiga grunder kan kommunen bli skadeståndsansvarig.

Vid myndighetsutövning kan skadeståndsansvar för personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada föreligga om skadan vållats genom fel eller försummelse. Det kan handla om felaktiga upplysningar eller råd. För beslut om detaljplan och bygglov är det sakskada eller ren förmögenhetsskada som kan bli aktuellt. Alla fel som sker i samband med myndighetsutövning är inte skadeståndsgrundande. Det krävs att myndighetsutövningen är uppenbart felaktig och att det finns ett orsakssamband mellan myndighetsutövning och skada. Preskriptionstiden för skadestånd är 10 år, räknat från beslut om den skadegörande handlingen. Därefter kan inte kommunen ställas till svars för beslut som följer av PBL.

Skadeståndslag (1972:207) 3 kap 2 §

Preskriptionslag (1981:130) 2 §

Exempel - kommunens ansvar för att undersöka markföroreningar

I en hovrättsdom (Svea HovR 2013-09-20, mål nr T7240-12) konstaterade domstolen att en kommun är skadeståndsskyldig om dess bedömning av de allmänna intressena avviker från de faktiska omständigheterna och att dessa borde varit kända för kommunen. . Kommunen hade antagit en detaljplan som medgav bebyggelse av bostäder och beviljat bygglov i enlighet med planen. Det framkom senare att marken inte var lämplig för bostäder på grund av kemikalieföroreningar från tidigare verksamhet.

Kommunen visste att det fanns risk för att marken var förorenad men hade inte utrett detta närmare. Kommunen hade enligt domstolen därmed inte i tillräcklig utsträckning förvissat sig om markens lämplighet för bebyggelse innan detaljplanen antogs. Domstolen ansåg att kommunens utredning angående eventuella föroreningar i marken inte hade varit tillräcklig. Myndigheten ansågs ha ådragit sig skadeståndsskyldighet om sakägarna valde att föra talan mot kommunen  eftersom marken måste saneras (Svea HovR 2013-09-20, mål nr T7240-12).

Läs mer om skadestånd här

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen har i planläggningsprocesserna ansvar för att företräda och samordna statens intressen och tillhandahålla planeringsunderlag. I samband med kommunens planläggning ska länsstyrelsen särskilt bevaka frågor rörande riksintressen, miljökvalitetsnormer, strandskydd, mellankommunal samordning samt frågor som rör hälsa och säkerhet samt risken för olyckor, översvämning och erosion. Länsstyrelsen ska utöva tillsyn över detaljplaner och ska överpröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva detaljplaner om det kan antas att kommunens beslut inte är förenligt med de ovan nämnda frågor som länsstyrelsen särskilt har att bevaka.

Länsstyrelsens roll i översiktsplaneringen

I den kommunalal översiktliga planläggningen har länsstyrelsen en viktig roll att bistå med underlag och verka för att det underlag som statliga myndigheter tillhandahåller kommer till användning. Under samrådet för kommunens översiktsplan ska länsstyrelsen samordna statens intressen, tillhandahålla underlag och ge råd i fråga om plan- och bygglagens allmänna intressen. Det kan till exempel handla om att tillhandahålla nationella eller regionala underlag som berör jord, berg- och vattenförhållanden och underlag för att bedöma risken för olyckor, översvämning och erosion.

Plan- och bygglag (2010:900) 3 kap 10 §

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 5-6 §§

När länsstyrelsen ger sina synpunkter vid samrådet om översiktsplanen bör länsstyrelsen klart skilja på sådana synpunkter som är att betrakta som råd i fråga om allmänna intressen och sådana synpunkter som kan medföra att länsstyrelsen framlägger  invändningar mot detaljplanen vid det senare granskningsyttrandet.

I utställningsskedet ska länsstyrelsen tydligt klargöra i vilka avseenden staten har kvarstående invändningar mot planförslaget när det gäller ingripandegrunderna. Att länsstyrelsen är tydlig i detta avseende är viktigt eftersom det uppmärksammar kommunen på att länsstyrelsen kan komma att överpröva efterföljande detaljplaner. Om kommunen i sin översiktsplan beaktat frågor om hälsa, säkerhet, och risken för olyckor, översvämning och erosion samt tydligt redogjort för översiktsplanens konsekvenser, och om länsstyrelsen inte har haft några invändningar, ska kommunen kunna räkna med att översiktsplanens intentioner kan gälla, utifrån de aspekter länsstyrelsen har att beakta (jfr prop. 1985/86:1 sid. 141-142), så länge som översiktsplanen är aktuell. En översiktsplan är dock inte bindande.

Länsstyrelsen ska minst en gång per mandatperiod, eller när kommunen begär det, bistå kommunen med en sammanfattande redogörelse. I denna redogörelse ska länsstyrelsen redovisa sina synpunkter i fråga om statliga och mellankommunala intressen som kan ha betydelse för översiktsplanens aktualitet. Nya underlag avseende risker för hälsa och säkerhet och hur de förhåller sig till översiktsplanen kan vara en del av en sammanfattande redogörelse. Denna sammanfattande redogörelse kan också ge vägledning om vilka risker som kan vara aktuella att hantera i fysisk planering inom olika områden i kommunen.

Plan- och bygglag (2010:900) 3 kap 28 §

Länsstyrelsen roll i detaljplaneläggning

När det kommer till detaljplanläggning bör i första hand meningsskiljaktigheter mellan länsstyrelsen och kommunen kunna lösas genom samråd. Endast i undantagsfall bör konflikter kvarstå som leder till att länsstyrelsen beslutar att överpröva eller upphäva ett beslut om detaljplan eller områdesbestämmelser. Kommunen har möjlighet att överklaga länsstyrelsens beslut att upphäva detaljplan eller områdesbestämmelser till regeringen.

Plan- och bygglag (2010:900) 5 kap 14,22 §§

Plan- och bygglag (2010:900) 11 kap 10,12 §§

Plan- och bygglag (2010:900) 13 kap 5 §

Du kan läsa mer om länsstyrelsens tillsyn över detaljplaner här

Enskilda

Enskilda som berörs av ett planbeslut, har vid de olika samråds- och granskningsskedena i planarbetet, och genom att de får yttra sig i bygglovsärenden, möjlighet att ge sina synpunkter på vilka konsekvenser besluten kommer att få för dem själva. Bland annat kan den enskilde ha åsikter om vilka konsekvenser planen eller beslutet om lov har för dem själva, när det gäller hälsa och säkerhet och risken för olyckor, översvämning och erosion.

Om kommunen inte har tillgodosett synpunkter, och den enskilde sakägaren inte är nöjd när detaljplanen eller områdesbestämmelser antas eller när bygglov beviljas, kan den enskilde överklaga kommunens beslut. Detta förutsätter att den enskilde tidigare har framlagt sina invändningar i skriftlig form.

Byggherre

Byggherren är den som för egen räkning utför eller låter utföra projekterings, byggnads, rivnings- eller markarbeten åt annan. Byggherren behöver inte vara en fysisk person utan kan även vara en juridisk person som till exempel ett företag, en bostadsrättsförening, en kommunal förvaltning eller en myndighet. Byggherrar kan vara såväl lekmän som professionella inom byggområdet.

Plan- och bygglag (2010:900) 1 kap 4 §

Byggherren skall också se till att kontroll och prövning utförs enligt den kontrollplan som är fastställd i startbeskedet. Det här innebär bland annat att byggherren ska se till att lov följs och att de tekniska egenskapskraven uppfylls.

Plan- och bygglag (2010:900) 10 kap 5 §

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej