På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag godkänner-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Generella vägledningar för tekniska olycksrisker

Med tekniska olycksrisker avses i detta sammanhang risker som beror på teknisk utrustning. Det kan till exempel handla om olyckor vid en industrianläggning eller en olycka i samband med transport av farligt gods.

I denna text beskrivs några vägledningar och underlag som kan fungera som ett generellt stöd för att hantera tekniska olycksrisker i samband med den fysiska planeringen.

Handbok för riskanalys

Räddningsverkets (nuvarande MSB) rapport Handbok för riskanalys (SRV 2003) är ett underlag och en vägledning för kommunens och länsstyrelsens riskhanteringsarbete. Handboken syftar till att förmedla grundläggande kunskaper om riskanalys på ett strukturerat och lättillgängligt sätt. Det övergripande målet med handboken är att handläggare, bland annat i kommunala förvaltningar, själva ska kunna genomföra enklare riskanalyser, men framför allt att de ska kunna ställa krav på analyser samt granska och kvalitetsgranska genomförda analyser.

Läs rapporten Handbok för riskanalys på MSB:s webbplats.

Olycksrisker och MKB

Utifrån två EU- direktiv om bedömning av miljöpåverkan av vissa planer, program och projekt, har krav på miljöbedömning införts i svensk lagstiftning. En miljöbedömning med en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ska upprättas när genomförandet av en plan eller ett projekt kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Av MKB-förordningen följer att genomförandet av en översiktsplan som huvudregel kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, och en miljöbedömning ska således göras. Även detaljplaner kan omfattas av krav på miljöbedömning. Konsekvenser för befolkningen och människors hälsa är en av flera aspekter som ska beskrivas i en tillhörande MKB.

I publikationen Olycksrisker och MKB – Att integrera risk och säkerhetsfaktorer i MKB-processen (MSB 2012) ger MSB sin syn på hur olycksrisker kan hanteras i de olika MKB-processerna, bland annat kopplat till den fysiska planeringen.

Läs publikationen Olycksrisker och MKB - att integrera risk och säkerhetsfaktorer i MKB processen på MSB:s webbplats.

Säkerhetshöjande åtgärder i detaljplan

Räddningsverket (nuvarande MSB) och Boverket har tillsammans gett ut rapporten Säkerhetshöjande åtgärder i detaljplaner (Boverket 2006) med avsikt att vägleda kommunerna i detaljplanearbetet och länsstyrelserna i såväl deras rådgivnings- och tillsynsfunktion med avseende på säkerhetsfrågor i detaljplaner.

Vägledningen innehåller bland annat en åtgärdskatalog med säkerhetshöjande åtgärder som bedömdes ha stöd i den tidigare äldre plan- och bygglagen (ÄPBL). Såväl ändringar i ÄPBL som en ny plan- och bygglag har trätt i kraft efter att rapporten publicerades och paragrafhänvisningarna är därför felaktiga. Publikationen är ändå användbar eftersom de flesta bestämmelser även finns med i nuvarande PBL. En länk till rapporten hittar du i "Relaterad information".

Mer vägledning om säkerhetshöjande åtgärder i detaljplan finns i avsnittet om detaljplaner i denna vägledning.

I PBL kunskapsbanken finns också vägledning om planbestämmelser om användningen skydd som kan användas på allmän plats och egenskapsbestämmelser om skydd mot störningar på kvartersmark.

I PBL:s fjärde kapitel regleras vad kommunerna får bestämma i en detaljplan. Boverkets allmänna råd om planbestämmelser anger hur regleringen i detaljplaner bör utformas och vad som avses med olika användningar.

Bättre plats för arbete

Bättre plats för arbete (BPFA) – Planering av arbetsområden med hänsyn till miljö, hälsa och säkerhet (Boverket 1995:5) publicerades i syfte att få till stånd en bättre fysisk planering i anslutning till arbetsplatser och för att ge Boverkets, Naturvårdsverkets, Räddningsverkets och Socialstyrelsens samlade syn på hur olycksrisker och hälsorisker ska hanteras enligt intentionerna i plan- och bygglagen. Delar av rapporten utgör också allmänna råd från Boverket om tillämpningen av PBL. Ursprungligen gällde dessa allmänna råd ÄPBL. De allmänna råd som finns i BPFA avser dock i huvudsak tillämpningen av sådana bestämmelser som även återfinns i nuvarande PBL och Boverket anser därför att dessa allmänna råd generellt sett också är tillämpbara även vid tillämpningen av nuvarande PBL.

Det är dock viktigt att tänka på att det kan finnas information i BPFA som är inaktuell. Eftersom lagstiftningen har genomgått förändringar sedan 1995 samtidigt som den tekniska utvecklingen i industrin har gått framåt, bör man vid tillämpning av rapporten ha i åtanke att information och vägledning ibland kan vara inaktuell. Någon myndighetsgemensam uppföljare till rapporten har inte gjorts men det är vanligt att det fortfarande refereras till de skyddsavstånd som anges i rapporten i samband med riskbedömningar. BPFA kan användas som vägledning och allmänna råd till nuvarande PBL även tillsvidare, men Boverket har samtidigt påbörjat ett projekt för att ersätta BPFA med mer aktuella allmänna råd.

I ”Bättre plats för arbete” har ett försök gjorts att beräkna de skyddsavstånd som är nödvändiga för att det ska vara lämpligt att bo och vistas intill en farlig eller störande verksamhet, samtidigt som verksamheten ska kunna utvecklas på den aktuella platsen. Skyddsavstånden är inte anpassade efter förhållandena vid en enskild verksamhet, utan utgör istället sådana schablonmässiga skyddsavstånd som innebär att tillräckligt stort avstånd uppnås från de flesta enskilda verksamheter som tillhör en viss typ av verksamhet. De schablonmässiga avstånden kan användas vid planeringssituationer då planering av farliga verksamheter görs parallellt med planering av bostäder och då det inte redan i förväg går att avgöra hur stort skyddsavstånd som kommer att krävas i det enskilda fallet. Vid planering av bostäder intill en befintlig farlig verksamhet där behoven av skyddsavstånd till den enskilda verksamheten går att utreda, så kan de schablonmässiga avstånden användas som utgångspunkt för en bedömning i det enskilda fallet. I sådana fall kan det vara lämpligt med vissa avsteg från de schablonmässiga avstånden. Skyddsavstånden i det enskilda fallet kan bli både längre och kortare än de schablonmässiga avstånden men skillnaden bör inte bli allt för stor. Mer information om detta finnas att läsa om i BPFA.

Till grund för de schablonmässiga riktvärdena för skyddsavstånd, ligger en sammanvägd bedömning av riskerna för miljö, hälsa och säkerhet. Eftersom varje planeringssituation är unik måste platsens förutsättningar tillmätas betydelse. Sedan 1995 har det skett vissa förändringar i lagstiftningen och en del säkerhetsmässiga förbättringar inom industri och övriga miljöstörande anläggningar. Ibland har detta medfört en förändrad riskbild och därigenom ett minskat behov av skyddsavstånd, vilket innebär att angivna schablonmässiga skyddsavstånd i rapporten idag bör användas med försiktighet. Å andra sidan kan säkerheten vid en industri försämras i takt med att teknisk utrustning åldras, om inte underhållet av anläggningsdelar utförs ordentligt. Detta kan i sin tur medföra ett behov av längre säkerhetsavstånd i framtiden jämfört med vad som tidigare behövdes trots att inte verksamheten vid anläggningen ändrats i sig.

Det kan också finnas planer på eller önskemål om att utveckla och expandera en industri till ytterligare områden i anslutning till befintlig industri, eller så kan det finnas önskemål från en verksamhetsutövares sida om att kunna börja använda andra eller nya typer av processer som kan kräva längre skyddsavstånd. En verksamhetsutövares flexibilitet och utvecklingsmöjligheter kan begränsas allvarligt om bebyggelse runtomkring verksamheten hamnar så nära som möjligt vid varje enskild bedömning. Ett tillstånd enligt miljöbalken för en verksamhet innebär en rättighet för verksamhetsutövaren att bedriva sin verksamhet i enlighet med tillståndet. En verksamhetsutövare kan ha tillstånd att bedriva annan verksamhet än den som bedrivs vid planläggning och den tillståndsgivna verksamheten kan kräva längre skyddsavstånd. Av den anledningen bör kommun och länsstyrelse inte enbart beakta den verksamhet som bedrivs vid planläggningstillfället, utan också all den form av verksamhet som miljöbalkstillståndet möjliggör, oavsett om den bedrivs eller inte.

Efter rapporten har också Sevesodirektivets krav på riskhänsyn införts i PBL vilket innebär vissa särskilda krav enligt PBL i närheten av verksamheter som omfattas av lag (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Mer information om detta finns på sidan om ”Sevesoverksamheter och detaljplanläggning”.
MSB har tagit fram en rapport om ”Samhällsplanering och riskhantering i anslutning till storskalig kemikaliehantering”. Länken hittar du i "Relaterad information".

Värdering av risk

I Sverige finns det inga officiella generella toleranskriterier fastslagna som anger vilka tekniska olycksrisker som kan anses vara tolerabla. Ett förslag till toleranskriterier för fysisk planeringen finns presenterade i Räddningsverkets (nuvarande MSB) rapport ”Värdering av risk” (SRV 1997). Kriterierna utgörs av olika mått för individrisk respektive samhällsrisk. Syftet med individrisk är att begränsa risker för enskilda individer i samhället som vistas nära en rikskälla. Syftet med samhällsriskkriterier är att begränsa risken för lokala områden, till exempel ett bostadsområde, eller för ett samhälle i sin helhet. Samhällsrisken inkluderar alla personer som utsätts för en risk även om detta bara sker vid enstaka tillfällen (SRV 1997).

 Läs rapporten Värdering av risk på MSB:s webbplats.

Även om de föreslagna toleranskriterierna inte är avsedda att vara juridiskt bindande används de ibland som en  utgångspunkt för att värdera olika typer av risker i den fysiska planeringen. Områden där dessa kriterier kan utgöra ett stöd är exempelvis vid etableringar av bostäder i närheten av transportleder för farligt gods eller i närheten av industrier.

Att använda dessa kriterier är inte okomplicerat och det finns flera invändningar mot att okritiskt använda sig av dem. Ofta är beräkningar av sannolikhet och konsekvenser osäkra, och det kan vara svårt att identifiera alla risker, vilket kan invagga beslutsfattare i falsk trygghet. Ändå jämförs beräkningar ofta med toleranskriterierna. Andra invändningar är att beräkningarna endast beaktar antalet döda, och bortser från andra hälsoeffekter och skador, såsom exempelvis försämrad lungkapacitet, cancerrisk, skador på egendom och värdefulla miljöer med mera.

Flera andra forskningsrapporter behandlar frågor om riskvärdering i fysisk planering och kan utgöra underlag för hur kommunen avser att värdera risker. Det är ofta lämpligt att kommunen i sin översiktsplan redovisar riktlinjer för hur kommunen avser att bedöma och värdera risker vid efterföljande detaljplanering. Detta för att undvika att inför varje detaljplan ta ställning till vilka kriterier som ska ligga till grund för värdering av risker.

Läs mer om värdering av risk

Samhällsplanering och riskhantering i anslutning till storskalig kemikaliehantering på MSB:s webbplats

Metoder för bedömning av risker inom ramen för hållbar utveckling på MSB:s webbplats

Värdering av olycksrisker - fyra kunskapsområden syn på riskvärdering på MSB:s webbplats

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej