På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag godkänner-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Förorenade områden

Vid förtätning i stadsmiljö är det i många avseenden positivt att använda sig av redan ianspråktagna markområden som tappat sin ursprungliga funktion. Det kan handla om att bygga bostäder på centralt belägna tidigare industritomter eller utnyttja attraktiva vattennära lägen i avvecklade hamnområden, istället för att bebygga jungfrulig mark. Många gånger har emellertid tidigare verksamhet lämnat spår efter sig i mark och grundvatten i form av olika föroreningar, som måste beaktas i  den fysiska planeringen.

Vanliga föroreningar är till exempel tungmetaller och oljor från verkstäder och industri, kreosot och cyanid från gasverk, impregneringsmedel från sågverk och timmerupplag, klororganiska föreningar från kemtvättar och bekämpningsmedel från handelsträdgårdar. Även äldre nedlagda deponier kan finnas inom de områden man vill exploatera, vilka bland annat kan ge upphov till läckage och ansamlingar av explosiv metangas.

Inventeringar av förekomst av förorenade områden

Ett omfattande arbete har bedrivits för att inventera förekomsten av förorenade områden i Sverige. Hittills har cirka 82 000 platser identifierats i arbetet som utförts av länsstyrelserna och kommunerna. För att bedöma lämpligheten av ny planerad markanvändning inom dessa förorenade områden, behövs det ofta ytterligare historiska studier och miljögeotekniska utredningar, för att komma fram till vilka ämnen och föroreningshalter som kan finnas i mark och grundvatten.

Frågor om förorenade områden är ofta komplicerade, såväl ur teknisk som ur juridisk och ekonomisk synvinkel. Därför är det viktigt att kommunen arbetar förvaltningsövergripande mellan till exempel planavdelning, miljökontor och exploateringsavdelning.

Underlag och vägledning

Naturvårdsverket och Boverket har tagit fram en gemensam rapport ”Förorenade områden i fysisk planering” (NV rapport 5608/2006), i avsikt att informera om frågor rörande förorenade områden och fördelar med att samordna processerna för efterbehandling av mark enligt miljöbalken och fysisk planering enligt PBL. Vägledningen skrevs med utgångspunkt i hur ÄPBL löd vid tidpunkten för rapporten. Den 1 januari 2008 gjordes ändringar i ÄPBL, då det bland annat infördes en möjlighet att i detaljplan bestämma om skyddsåtgärder för att motverka exempelvis markföroreningar, som villkor för förhandsbesked eller bygglov. Rapporten skrevs innan dessa förändringar av ÄPBL. ÄPBL har också ersatts med en ny PBL vilket innebär att paragrafhänvisningarna i rapporten är felaktiga i förhållande till gällande PBL.

Läs rapporten Förorenade områden i fysisk planering på Naturvårdsverkets webbplats.

Underlag och vägledning från länsstyrelserna

Flera länsstyrelser har också tagit fram vägledningar om hur förorenande områden kan hanteras i fysisk planering, bland andra länsstyrelsen i Östergötland och Länsstyrelsen i Jönköpings län. Mycket information och vägledning från länsstyrelserna finns samlat under länsstyrelsernas EBH-portal.

I länsstyrelsernas stödsystem för efterbehandling av förorenad mark, EBH- stödet, finns ca 82 000 identifierade potentiellt förorenade områden i Sverige listade. I databasen finns information om vilken verksamhet som funnits på platsen, påträffade föroreningar och tidigare utförda undersökningar. På länsstyrelsernas GIS-portaler är det ofta möjligt att själv leta upp identifierade objekt och ta del av viss information om dem. Det går också bra att kontakta länsstyrelsen för att få ut mer information om specifika objekt. EBH-stödet utgör ofta ett viktigt underlag för den kommunala planeringen både vid översiktsplanläggning och vid detaljplanläggning.

Generella riktvärden från Naturvårdsverket

Naturvårdsverket har beräknat generella riktvärden för ett antal vanligt förekommande föroreningar i mark. Riktvärdena är inte juridiskt bindande. Generella riktvärden finns för två olika klasser av markanvändning. Riktvärden för känslig markanvändning (KM) används vanligtvis som utgångspunkt vid bedömning av mark som ska användas för exempelvis bostäder. Riktvärden för mindre känslig markanvändning (MKM) kan användas som utgångspunkt vid bedömning av markområden som ska användas för exempelvis industri och kontor. Om platsens förutsättningar avviker väsentligt från de antaganden som gjorts vid beräkning av de generella riktvärdena har Naturvårdsverket också utvecklat en modell för att beräkna platsspecifika riktvärden.

Du kan läsa mer om Naturvårdsverkets riktvärden för förorenade områden på Naturvårdsverkets webbplats.

Naturvårdsverket har också tagit fram vägledningsmaterial för riskbedömning av förorenade områden samt för att välja eventuell efterbehandlingsåtgärd.
En vägledning från övergripande till mätbara åtgärdsmål på Naturvårdsverkets webbplats.
Vägledning från förenklad till fördjupad riskbedömning på Naturvårdsverkets webbplats.

Riskbedömning av förorenade områden från Statens geotekniska institut

Det är inte ovanligt att förorenade områden är belägna på platser som också kan vara utsatta för naturolyckor såsom ras och skred. Till exempel är gamla industriområden och gamla deponier ofta lokaliserade i anslutning till sjöar och vattendrag. Hur dessa kombinerade risker bör hanteras belyses i rapporten Riskbedömning av förorenade områden med hänsyn till sårbarhet för naturolyckor från Statens geotekniska institut (SGI Publikation 20).

Läs rapporten Riskbedömning av förorenade områden med hänsyn till sårbarhet för naturolyckor på SGI:s webbplats.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej