Planbestämmelser för hälso- och säkerhetsåtgärder

I en detaljplan kan kommunen på olika sätt reglera mark- och vattenanvändningen för att hantera hälso- och säkerhetsfrågor. Vad kommunen kan reglera styrs genom bestämmelserna i fjärde kapitlet i plan- och bygglagen. Det finns olika sätt att med planbestämmelser i en detaljplan reglera åtgärder som behövs av hälso- och säkerhetsskäl.

Nedan följer en genomgång av olika regleringsmöjligheter i detaljplan som kan vara relevanta ur ett risk- och säkerhetsperspektiv.

Utformning och iordningställande av allmän plats

När kommunen är huvudman för en allmän plats ska detaljplanen bestämma utformningen av de allmänna platserna. Eftersom kommunen får ta ut ersättning av fastighetsägarna för att anlägga eller åtgärda allmänna platser är det angeläget att fastighetsägarna får möjlighet till inflytande på utformningen och utförandet av de allmänna platser som berör dem.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 5 §

Plan- och bygglag (2010:900) 6 kap 24 §

Kommunen är, som huvudman för allmän plats, enligt PBL dock endast skyldig att ställa i ordning allmän plats först efter hand som området exploateras. I takt med att området byggs ut ska platserna upplåtas för allmän användning. Vid enskilt huvudmannaskap för allmän plats är det möjligt, men inte nödvändigt, att i planen bestämma utformningen av de allmänna platserna. Vid enskilt huvudmannaskap finns det inte heller några krav i plan- och bygglagen om skyldighet att iordningsställa de allmänna platserna.

Plan- och bygglag (2010:900) 6 kap 18 §

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 8 §

Ändra lovpliktens omfattning

Ändrad lovplikt är en administrativ bestämmelse som kommunen i vissa fall kan använda för att reglera omfattningen av lovplikten i detaljplan.

I en detaljplan är det i vissa fall möjligt att föra in bestämmelser som minskar eller ökar den generella lovplikten inom hela eller delar av planområdet för vissa åtgärder. I plan- och bygglagen, PBL, och plan- och byggförordningen, PBF, preciseras vad som får regleras beträffande lovplikten. Detta gäller för såväl bygg-, rivnings- eller marklovplikt. Bestämmelsen bör alltid preciseras med vad som avses. Om lovpliktens omfattning regleras i en detaljplan är det viktigt att planbestämmelsen tydligt anger vilka åtgärder som omfattas av ändringen av lovplikten. Kommunen bör alltid noga överväga om det är lämpligt att ändra lovplikten. Ändras lovplikten bör detta alltid motiveras i planbeskrivningen.

Även om en åtgärd undantas från lovplikt i en detaljplan får åtgärden inte strida mot någon av detaljplanens bestämmelser. För lovpliktiga åtgärder prövas planenligheten vid lovprövningen. För åtgärder som är undantagna från lovplikt i en detaljplan ligger ansvaret för att kontrollera om åtgärden överensstämmer med planen på byggherren.

Möjligheten att öka lovplikten är i lagen begränsad och kan, när det gäller bygglov, endast göras för vissa åtgärder inom ett område som utgör en värdefull miljö och för att införa bygglovsplikt för att anordna eller väsentligt ändra anläggningar för vissa grundvattentäkter. Lovplikten kan också ökas för att införa rivningslovplikt för bygglovbefriade åtgärder. Slutligen kan lovplikten ökas för marklov, genom att det införs krav på sådant lov för trädfällning, skogsplantering och markåtgärder som kan försämra markens genomsläpplighet. När det kommer till risk och säkerhetsfrågor är det förmodligen mest aktuellt att införa bygglovsplikt för åtgärder vid grundvattentäkter eller marklovsplikt för trädfällning, skogsplantering och markåtgärder som kan försämra markens genomsläpplighet.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 15 §

Läs mer om ändrad lovplikt här

Utökad bygglovsplikt för grundvattentäkter i detaljplan

Enligt miljöbalken krävs inte tillstånd för vattentäkt för en- eller tvåfamiljsfastigheters eller jordbruksfastigheters husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning. Om det finns särskilda skäl för en bygglovsprövning har kommunen dock möjlighet att införa bygglovsplikt i detaljplan för att anordna eller väsentligt ändra anläggningar för sådana grundvattentäkter. Sådana skäl anses föreligga om det råder brist på grundvatten eller om det finns risk för att brist ska uppkomma eller för saltvatteninträngning (jfr prop. 1990/91:146 sid. 83).

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 8 §

Miljöbalk (1998:808) 11 kap 11 §

Genom att även mera omfattande ändringar av befintliga anläggningar görs bygglovspliktiga, kan det kontrolleras att grundvattenuttaget inte ökas alltför mycket genom exempelvis borrning till större djup eller genom andra åtgärder som kan höja kapaciteten. Bestämmelsen kan också tillämpas inom områden där det finns risk för föroreningar av grundvattnet genom olämpliga brunnar. Bygglovsplikten kan begränsas till vissa åtgärder, så att det exempelvis inte krävs bygglov för att gräva en brunn, men att det krävs bygglov för att borra en brunn. Bedömningen av skälen för att införa lovplikt måste ske med utgångspunkt från vattensituationen. I många fall kan det krävas utomstående experter för att få ett fullgott underlag för kommunens ställningstagande (jfr prop. 1990/91:146 sid. 55 f., 77, 83).

Utökad marklovsplikt i detaljplan

Lovplikt för trädfällning, skogsplantering och markåtgärder som kan försämra markens genomsläpplighet kan införas i detaljplan genom bestämmelser om att marklov krävs för dessa åtgärder. Det kan exempelvis bli aktuellt om det finns ett behov av att skydda träd som utgör värdefulla inslag i den bebyggda miljön. Det kan vara enstaka träd eller en grupp av träd, exempelvis en allé. Att marklov kan krävas för skogsplantering innebär inte att kommunen kan reglera plantering av fruktträd på villatomter och liknande åtgärder. Att införa utökad marklovsplikt för markåtgärder som kan försämra markens genomsläpplighet, kan bli aktuellt där det är viktigt att inte försvåra för vatten att tränga in i marken (jfr prop. 1985/86:1 sid. 708) (jfr prop. 2017/18:163 sid 89).

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 12 §

Byggandets omfattning över och under mark

Byggandets både största och även minsta omfattning i längd, bredd, höjd, källardjup med mera kan anges i planbestämmelser. En begränsning av exploateringsrätten kan vara påkallad, till exempel för att tillgodose skydds- eller säkerhetsintressen. Med stöd av detta kan källare förbjudas och viss mark undantas från bebyggelse. Sådana bestämmelser kan vara nödvändiga om till exempel marken är förorenad eller om grundvattnet är högt.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 11 §

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 16 §

Precisering av byggnaders användning

Det går att precisera användningen av en byggnad, till exempel för en del av byggnaden som är särskilt riskexponerad. Det kan då vara lämpligt att dela upp användningen till exempel genom att det endast ska vara handel i bottenvåning eller bostäder i en viss del av en byggnad.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 11 §

Byggnaders, anläggningars och tomters placering, utformning och utförande

Det går att bestämma byggnaders läge på tomten, byggnadssätt, fasad- och taktäckningsmaterial och färg, taklutning med mera. Genom att bestämma byggnaders placering i planen finns möjlighet att upprätthålla ett skyddsavstånd mellan eventuella riskobjekt och övrig planerad bebyggelse. Placeringsbestämmelserna säkerställer då ett fysiskt avstånd mellan en farlig verksamhet och känslig bebyggelse, till exempel bostäder och skolor. Skyddsavståndet ger då en trygghet både för verksamhetsutövaren och för bebyggelsen i omgivningen.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 16 §

En del olägenheter och risker kan motverkas genom att byggnader och anläggningar utformas och utförs på ett med hänsyn till platsen lämpligt sätt. Ett visst utförande kan i en del fall vara en förutsättning för att det över huvud taget är möjligt ta viss mark i anspråk för bebyggelse (jfr. prop. 1985/86:1 s 579-580).

Byggregler eller planbestämmelser

Byggnaders tekniska egenskaper regleras i åttonde kapitlet plan- och bygglagen och preciseras i tredje kapitlet plan- och byggförordningen, PBF, samt i Boverkets bygg- och konstruktionsregler, BBR och EKS. Det är byggherren som ansvarar för att dessa regler uppfylls. Krav som finns formulerade någon annanstans ska inte regleras i detaljplan och planbestämmelser om utförande ska alltså inte reglera sådant som regleras av dessa byggregler.

Plan- och bygglag (2010:900) 8 kap 4 §

Plan- och byggförordning (2011:338) 3 kap 7-20 §§

Bestämmelser om utförande bör därför aldrig anges för att reglera inomhusmiljö eller tekniska lösningar i byggnader. Planbestämmelser bör i normalfallet heller inte användas för att reglera övriga tekniska egenskaper som räknas upp i byggreglerna. I vissa fall kan platsens förutsättningar dock innebära att kraven i byggreglerna inte är tillräckliga för att säkerställa att marken är lämplig för sin användning. I dessa fall kan planbestämmelser om utförande användas för att säkerställa markens lämplighet. Det kan handla om platser med översvämningsrisk, mark med låg bärighet, bullerutsatta miljöer, närhet till farligt godsled eller andra riskkällor där planbestämmelser krävs för att säkerställa att byggnader klarar de särskilda förutsättningarna

Mark och vegetation

Träd kan utgöra riskreducerande inslag i bebyggelsemiljön, till exempel som erosionsdämpande genom att binda jord eller som skärm som mildrar brandspridning. Genom att kombinera en bestämmelse om att träd ska bevaras med en marklovplikt om trädfällning kan kommunen till viss del säkerställa vegetation som ökar säkerhet och minskar risker.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 10 §

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 15 §

Stängsel, utfart eller annan utgång mot allmänna platser

Kommunen kan i detaljplan reglera stängsel och utfarter mot allmänna platser av framförallt trafiksäkerhetsskäl. Det är däremot inte möjligt att reglera att staket eller liknande ska finnas mellan tomter på kvartersmark. Med utfart menas ut- och infart eller annan ut- och ingång (jfr prop. 1985/86:1 s 584).

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 9 §

Om en befintlig utfart bör ändras i samband med någon lovpliktig åtgärd kan ändringen sättas som villkor för att kommunen ska ge lov, förutsatt att den lovpliktiga åtgärden innebär väsentligt ändrad markanvändning.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 14 §

Kommunen kan också genom ett föreläggande kräva att bestämmelserna följs oavsett om lov söks för någon annan åtgärd inom fastigheten. Detta gäller dock enbart om det behövs med hänsyn till trafiksäkerheten. Föreläggande om ändring av utfart kan leda till att kommunen blir skyldig att betala ersättning för skada.

Plan- och bygglag (2010:900) 11 kap 23 §

Plan- och bygglag (2010:900) 14 kap 3 §

Inom område med detaljplan får byggnadsnämnden även, under vissa villkor, förelägga fastighetsägaren att anordna stängsel eller ändra utfart även utan att det regleras med planbestämmelse. För byggnadsverk utanför detaljplanelagt område har länsstyrelsen möjlighet att meddela motsvarande föreläggande enligt Väglagen.

Plan- och bygglag (2010:900) 11 kap 23 §

Väglag (1971:948) 52 §

Läs mer om "Föreläggande om trafiksäkerhet" här

Bestämmelser om skyddsåtgärder

Skydd mot störningar kan åstadkommas på olika sätt. Om reglering av markanvändning, placering av byggnader eller övriga bestämmelser inte är tillräckliga kan bestämmelser om skyddsåtgärder användas. Syftet med bestämmelser om skyddsåtgärder är att med planbestämmelser skapa förutsättningar för att den angivna markanvändningen och placeringen av bebyggelse och byggnadsverk inom planområdet ska kunna anses lämplig.

Skyddsåtgärder mot markföroreningar, olyckor, översvämning och erosion

Kommunen kan i detaljplan bestämma skyddsåtgärder för att motverka markförorening, olyckor, översvämning och erosion. Denna möjlighet till konkretisering av de allmänna intressena i lokaliseringsprövningen och kravet på att bebyggelse och byggnadsverk ska lokaliseras till mark som är lämplig med hänsyn till risken för olyckor, översvämning och erosion som finns i plan- och bygglagens andra kapitel.

Plan- och bygglag (2010:900) 2 kap 5 §

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 12 §

Bestämmelser om skyddsåtgärder bör kombineras med planbestämmelser om villkor för lov eller villkor för startbesked.

Bestämmelser om skyddsåtgärder för markföroreningar, olyckor, översvämning och erosion används för att säkerställa att ett markområde ska bli lämpligt att bebygga. Det kan till exempel handla om skyddsvallar, stabilitetsförbättrande åtgärder, erosionsskydd, plank, avschaktning eller krav på sanering. För att hantera behovet av klimatanpassning kan kommunen behöva införa bestämmelser inom riskområden för överersvämning, erosion, ras och skred.

Med planbestämmelser placeras skyddsåtgärderna till en viss plats, och åtgärdens utformning bestäms. En förutsättning för att använda denna typ av reglering är att det redan vid planläggningen kan visas att marken med den föreslagna skydds- eller säkerhetsanläggningen blir lämplig att bebygga. Bestämmelserna ska ge ett tydligt stöd för att garantera genomförandet av dessa åtgärder och åtgärderna behöver därför vara så preciserade och effektbeskrivna att det står klart att de är genomförbara (jfr prop. 2009/10:170 sid 428 f)

Skyddsåtgärder för att motverka störningar från omgivningen

Kommunen får i detaljplan bestämma skyddsåtgärder för att motverka störningar från omgivningen. Skyddsåtgärder kan vara anordningar, som exempelvis bullerskydd av olika slag, som behövs med hänsyn till kraven på hälsoskydd, säkerhet och goda yttre miljöförhållanden. Det finns olika typer av skyddsåtgärder, till exempel skärmar och vallar. Med planbestämmelser kan skyddsåtgärderna placeras till en viss plats, och anordningens utformning bestämmas. Bestämmelsen kan också reglera hur mycket en viss anordning ska dämpa exempelvis bullret och vilken plats som ska skyddas.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 12 §

Skyddsåtgärder kan ta hand om störningar som uppkommer inom planområdet men också för störningar som kommer från verksamheter utanför planområdet. Det är dock endast möjligt att lokalisera störningsskydd inom planområdet.

En förutsättning för att reglera skyddsåtgärder är dock att störningarna ska ha en viss varaktighet.

Bestämmelser om skyddsåtgärder bör kombineras med planbestämmelser om villkor för lov eller villkor för startbesked.

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 7.13

Gränsvärden för störningar

Om det finns särskilda skäl får kommunen i detaljplan bestämma högsta tillåtna värden för störningar från luftföroreningar, buller, skakning, ljus eller andra olägenheter som omfattas av miljöbalkens nionde kapitel, för att en detaljplan ska trygga en lämplig miljö för den markanvändning som planen tillåter.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 12 §

Möjligheterna att införa högsta tillåtna värden är dock begränsade eftersom det krävs särskilda skäl för regleringen. Sådana skäl kan vara att detaljplanen avser särskilt störningskänslig verksamhet, till exempel vissa typer av vårdinrättningar, en skola för särskilt känsliga personer eller ett laboratorium för störningskänslig verksamhet. Den här typen av bestämmelser ska alltså inte användas vid planläggning av exempelvis bostäder (jfr prop. 1985/86:1 sid 164 f och 584 f).

Till skillnad från andra regleringar i en detaljplan kan bestämmelser om störningsnivåer riktas mot verksamheter utanför planområdet. Det innebär att kommunen i speciella fall kan ange bestämmelser för störningar för att långsiktigt säkerställa en känslig verksamhet inom planområdet. Bestämmelserna reglerar vilka nivåer som får nå planområdet eller den störningskänsliga verksamheten från en viss verksamhet innanför eller utanför planområdesgränsen.

Bestämmelser om högsta tillåtna värden handlar inte om att minska befintliga störningar utan att införa bestämmelser om att störningar inte får öka. Det innebär att man endast kan reglera det som orsakar en ökad störning. Bestämmelsen måste dock ta hänsyn till eventuella givna tillstånd enligt miljöbalken. Om en detaljplan innehåller bestämmelser med högsta tillåtna störningsnivåer, får nya verksamheter som orsakar störningar över denna nivå inte komma till stånd. Pågående verksamheter påverkas endast på så sätt att störningar från dessa inte får öka mer än vad bestämmelsen medger (jfr prop. 1985/86:1 sid. 585 ff).

En förutsättning för att införa gränsvärden för störningar är dock att störningarna ska ha en viss varaktighet.

Bestämmelser om högsta tillåtna nivåer på störningar bör inte användas om nivåerna på störningar är reglerad i annan lagstiftning.

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 7.13

Allmän plats med användningen Skydd

Allmän plats med användningen skydd används för de områden som rymmer anordningar och åtgärder som ska skydda mot störning, markförorening, olyckor, översvämning och erosion. Bestämmelser om skydd gör det möjligt för kommunen att i detaljplanen bestämma om skyddsåtgärder som är säkerhetshöjande och skadeförebyggande, till exempel för att hantera klimatanpassningsfrågor.

Användingen inrymmer alla typer av områden för skyddsanordningar som ska skydda mot störning, markförorening, olyckor, översvämning och erosion. Det kan till exempel vara staket, plank, vallar, planteringar, diken och andra anordningar.

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 3.10

Anläggningar och byggnader som behövs för skyddets skötsel och bruk ingår i användningen.

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 3.1

Eftersom användningen skydd kan innebära så många olika saker är det lämpligt att precisera användningen till den funktion som avses. En precisering innebär att enbart det som anges i bestämmelsen är tillåtet. Precisering görs genom att planbestämmelsen förses med en indexsiffra, exempelvis SKYDD1 – Bullervall. Det är även lämpligt att reglera utformningen av skyddsområdet med egenskapsbestämmelser, till exempel med höjdangivelse på bullervallen.

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 1.2.1

Villkor för lov och villkor för startbesked

Villkor för lov och villkor för startbesked är administrativa bestämmelser som anger att bygglov eller startbesked för en åtgärd som innebär en väsentlig ändring av markens användning inte får lämnas förrän en viss annan åtgärd först har genomförts. Sådana villkor är därmed bara tillämpliga för ny bebyggelse. De får ingen större verkan i befintliga områden.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 14 §

En detaljplan ska vara inriktad på genomförande av föreslagen bebyggelse. De rättigheter som planen medger får därför villkoras endast i mycket begränsad omfattning. Vet kommunen inte vilka åtgärder som krävs för att marken ska bli lämplig kan inte villkor användas. Det ska vara utrett redan i planskedet att åtgärden går att genomföra och att åtgärden gör marken ändamålsenlig. Detta krävs för att inte kommunen ska införa planbestämmelser som kan medföra att en byggrätt inte kan utnyttjas.

Villkor för att göra marken byggbar

Ibland är ett område, som är aktuellt för planläggning, inte lämpligt för det avsedda ändamålet vid den tidpunkt som detaljplanen upprättas. Med vissa åtgärder kan dock området göras lämpligt för ändamålet. De åtgärder som behöver göras kan ofta vara omfattande och kostsamma. För att det ska vara motiverat att lägga ner dessa kostnader kan det vara nödvändigt att först anta en detaljplan som ger marken ett ökat värde genom sina byggrätter. Då kan en planbestämmelse användas, med villkor att bygglov för en åtgärd som innebär en väsentlig ändring av markens användning inte får ges förrän en viss åtgärd har vidtagits. I vissa fall kan det dessutom vara mer ekonomiskt och praktiskt att vidta åtgärden först efter det att bygglov getts och i anslutning till att startbesked lämnas. Då kan en planbestämmelse användas med villkor att startbesked inte får ges för en åtgärd som innebär en väsentlig ändring av markens användning förrän en viss åtgärd har vidtagits.

Även om kommunen väljer att använda en planbestämmelse om villkor för lov så kan det finnas en möjlighet att vid bygglovsprövningen bestämma att villkoret istället ska vara uppfyllt för att startbesked ska kunna ges.

Plan- och bygglag (2010:900) 9 kap 37 §

Tydliga villkor

De villkorade åtgärderna ska vara så preciserade och effektbeskrivna att det är tydligt att de är genomförbara och att det är möjligt för den enskilde fastighetsägaren att förutsäga vilka fysiska åtgärder som krävs. En planbestämmelse ska dock inte vara mer detaljerad än vad som krävs för att uppnå syftet med planen.

Inte tillämpbart inom befintlig bebyggelse

I en plan som i huvudsak reglerar befintliga förhållanden kan en planbestämmelse med villkor för lov respektive startbesked inte användas, eftersom det krävs att åtgärden som kräver bygglov eller startbesked väsentligt förändrar markens användning. Kommunen kan inte heller ha beslutat om full befrielse från bygglov om en planbestämmelse med villkor för lov ska användas.

Enbart vissa villkor

I plan- och bygglagen anges vilka åtgärder som kan vara villkor för att lov eller startbesked ska ges. Följande åtgärder kan vara villkor:

  • att en viss anläggning för trafik, energi- eller vattenförsörjning eller avlopp har kommit till stånd.
  • att ett visst byggnadsverk på tomten har rivits, byggts om, flyttats eller fått den ändrade användning som anges i planen
  • att utfarten eller en annan utgång från fastigheten har ändrats
  • att markens lämplighet för bebyggande har säkerställs genom att en markförorening har avhjälpts eller att en skydds- eller säkerhetsåtgärd har vidtagits på tomten
  • att åtgärder som förebygger olägenheter från omgivningsbuller har vidtagits.

Villkor gällande markföroreningar och skydds- eller säkerhetsåtgärder

När det gäller villkor rörande markföroreningar behöver det göras analyser om markföroreningarnas omfattning och innehåll redan vid planläggningen. Detta för att det ska gå att bedöma om tomten efter ett avhjälpande är lämplig att bebygga.

När det gäller villkor om att skydds- eller säkerhetsåtgärder har vidtagits, kan det till exempel vara åtgärder som syftar till att undvika olyckor, erosion eller översvämning. Plan och bygglagen förutsätter som regel att bestämmelser om skyddsåtgärder med stöd av 4 kap 12 § kompletteras med bestämmelser om villkor för lov eller startbesked enligt 4 kap 14 §. Villkoren får endast omfatta åtgärder som kan vidtas på den egna tomten och som syftar till att göra den egna tomten lämplig. Det ska framgå av villkoret vilken skyddsåtgärd som ska utföras. Villkoret bör därför kompletteras med en egenskapsbestämmelse om skydd mot störningar.

Boverkets allmänna råd (2014:5) om planbestämmelser för detaljplan - avsnitt 7.13

Stabilitetsförbättrande åtgärder, både för jord och berg, är i de flesta fall direkt olämpliga att ange som villkor för att lov eller startbesked ska ges. Oftast går dessa typer av åtgärder inte att lösa inom den egna tomten, utan man är beroende av granntomten, eller ofta ett ännu större område, för att kunna genomföra en lämplig åtgärd.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej