På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag godkänner-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

De olika trafikslagens förutsättningar

För välfungerande godstransporter krävs det ett transportsystem där de olika trafikslagen kompletterar varandra. För att kunna uppnå ett effektivt system är det viktigt att förstå vilka för- och nackdelar respektive trafikslag. Detta gör att de olika planeringsaktörerna har möjlighet att planera för det eller de effektivaste trafikslagen i den givna situationen.

Transportsystemets uppbyggnad

Transportsystemet består av väg, järnväg, sjöfart och flyg som används parallellt för såväl gods- som persontransporter. Trafikslagen har olika fördelar och förutsättningar och används i viss mån för olika syften. Trafikslagen kompletterar och interagerar med varandra och när de olika trafikslagen är sammankopplade med varandra i knutpunkter möjliggörs olika typer av transportupplägg. I många fall transporteras godset i transportkedjor som involverar mer än ett trafikslag.

I inrikestrafik transporteras gods huvudsakligen med tunga lastbilar, dessa transporter stod för cirka 90 procent av godsmängden 2016. För utrikestrafik dominerar sjöfarten som stod för ungefär 70 procent av godstransporterna 2016. Järnvägstransporter dominerar transporten av tyngre gods såsom malm- och ståltransporter, men järnvägen fraktar även annat styckegods och containrar som främst ska fraktas längre sträckor. Luftfarten används främst för varor av högt värde eller varor som behöver komma fram snabbt. En stor del av flygfrakten sker ombord på passagerarflygplan.

För godstransporter på regional- och lokal nivå dominerar lastbilstransporterna. Inte sällan kommer dock godset till en terminal/hamn med järnväg eller fartyg för att sedan lastas om till lastbil för vidare transport till slutmottagaren.

Läs mer om statisk för godstransporter i Regeringskansliets rapport ”Effektiva, kapacitetsstarka och hållbara godstransporter – en nationell godstransportstrategi” i ”Relaterad information”.

Järnvägstrafik

Godstransporter på järnväg är till stor del nationella eller internationella och väldigt få transporter har start- och slutpunkt inom samma län. Omlastning av gods från järnväg till järnväg sker på rangerbangårdar, där containers och andra lastbärare sätts samman till en sammanhängande transport. För omlastning mellan väg- och järnvägstransporter finns kombiterminaler som i de flesta fall hanterar såväl trailers, containers som växelflak.

Vägtrafik

Merparten av lastbilstransporterna sker inrikes och utförs i huvudsak av svenskregistrerade lastbilar. Godstransporterna på längre avstånd är främst koncentrerade till större stråk, i huvudsak överensstämmande med de svenska delarna av det transeuropeiska transportnätverket TEN-T:s stomnät.

Mer än hälften av alla transporter är kortare än 50 km och för dessa transporter dominerar lastbilstrafiken. För omlastning och samlastning av gods mellan lastbilar används olika typer av lastbilsterminaler, för omlastning mellan väg- och järnvägstransporter används i stor utsträckning kombiterminaler.

Urbana godstransporter

De kanske mest heterogena transporterna sker i urbana områden. I städer och samhällen ska transporterna förse såväl butiker som restauranger, caféer, kontor och bostäder med förbrukningsvaror, livsmedel, kontorsmaterial med mera. Varorna transporteras i väldigt olika mängder och med olika typer av fordon, alltifrån stora lastbilar ner till budbilar och cyklar. Varorna transporteras dessutom i olika typer av lastbärare så som på pall, i rullburar, paket med flera. Detta ställer höga krav på tillgängligheten och ett välplanerat transportsystem för lastning och lossning av varor.

Olika varor har olika transportupplägg. Stora kedjebutiker har ett upplägg som innebär att de får in varor från nationella och globala leverantörer. Dessa varor fraktas ofta till en omlastningscentral, eller ett centrallager, för omlastning till lastbilar som sedan går ut till butiker inom ett geografiskt område. Lasten optimeras så att bilarna får en hög fyllnadsgrad och det är också möjligt att optimera fordonens rutter. Dessa leveranser genererar oftast de högsta godsmängderna till städerna, men det innebär inte att de står för flest godstransporter. En mätning av leveranstrafiken till köpcentrum Nordstan i Göteborg visade att 10 procent av leveranstrafiken står för cirka två tredjedelar av godsvolymen, vilket innebär att resterande 90 procent av trafiken endast levererar en tredjedel av godsmängden. Det är oftast småbutiker, kontor och bostäder som inte är kopplade till omlastningscentraler eller centrala distributionssystem som står för de flesta transporterna. Här går oftast varorna direkt till mottagaren med små leveranser från olika transportföretag eller leverantörer.

Idag blir det allt vanligare med alternativa fordon för leveranser den avslutande sträckan fram till slutmottagaren. I centrala stadsdelar blir det allt vanligare med samlastningscentraler som gör att elektrifierade fordon eller ibland lastcyklar distribuerar varorna den sista sträckan. Fördelen är att luftföroreningar och buller minskar, liksom även trängseln om cyklar och andra små fordon används.

Läs mer om leveranstrafik för Nordstan i konferensmaterial på sidan 21 ”Freight analysis, and development of a c/o address solution to the Nordstan shopping center in Gothenburg, NOVELOG” i ”Relaterad information”.

Sjöfart

Precis som urbana godstransporter sker sjötransporter på många olika sätt.  Gods i skrymmande format och på större fartyg, såsom till exempel containrar och bulk, kräver hantering i en konventionell hamn med erforderlig lastutrustning som mobilkranar, truckar och ramper.  Det krävs ändamålsenliga djup i farled och vid kaj, samt kajer med tillräcklig bärighet. För vidare transport på land krävs även utrustning och yta för omlastning och uppställning, men även ytor för mellanlagring av visst gods. För att sedan godset ska nå sin slutdestination krävs ett väg- eller järnvägsnät med tillräcklig kapacitet från/till hamnen.

Det finns också mindre transporter som kan vara lämpliga att utföra som sjötransport med omlastning i tätort. Dessa sjötransporter är mer flexibla eftersom fartygen oftast är mindre och därmed ställer mindre krav på omkringliggande infrastruktur. En omlastning i staden kan ske till mindre fordon så som lastcyklar eller lätta elfordon. I dessa fall behövs inte en konventionell hamn, utan det som behövs är ett centralt kajläge.  Detta kan vara beläget i en attraktiv stadsmiljö och samtidigt fungera för omlastning utan att störa det offentliga rummet. De senaste åren har den här typen av sjötransporter inte använts i Sverige i någon större utsträckning, men i takt med att trängseln på vägarna ökar ser allt fler detta som ett alternativ. Den här typen av transporter är mer vanliga internationellt. Ett gott exempel är centrala kajlägen i Paris, som är tidsreglerade och används för att lasta gods från pråm till lastbil för vidare distribution i staden.

Behovet av att nyttja sjövägen för transport kan också uppstå på platser som inte vanligtvis hanterar gods. Det gäller till exempel vid större bygg- eller anläggningsprojekt, där det kan vara möjligt att anlägga tillfälliga hamnar eller kajer. Detta gör att vägnätet inte behöver belastas med en stor mängd tunga transporter.

För mer information läs om Bygg- och anläggningslogistik.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej