På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag godkänner-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Vad kan man göra för att bevara, utveckla eller skapa ekosystemtjänster på hårdgjorda ytor?

Hårdgjorda ytor är viktiga för framkomligheten och tillgängligheten i staden, alla ska kunna komma fram dit de behöver. Samtidigt genererar hårdgjorda ytor dagvatten och ackumulerar värme vilket skapar problem. Med hjälp av gröna lösningar kan ekosystemtjänster gynnas och negativa effekter av de hårdgjorda ytorna minska.

Klimatanpassningar

Hårdgjorda ytor förhindrar att vatten infiltreras ner i jorden. De genererar därför mycket dagvatten som måste ledas bort. På detta sätt är den ökande andelen hårdgjorda ytor ett problem i arbetet med att anpassa urbana miljöer till ett förändrat klimat där mängden nederbörd förväntas öka. Detta går att lösa antingen genom att:

  • ytorna blir mer permeabla, det vill säga genomsläppliga,
  • vattnet leds ner i jorden och magasineras på specifika ställen, eller
  • vattnet leds ner i jorden under den hårdgjorda ytan.

Permeabla ytor

Det finns både betong och asfalt som är permeabla för vatten. De kräver dock en regelbunden skötsel för att fungera. Porerna i ytan sätts lätt igen av partiklar, vilket snabbt minskar infiltrationskapaciteten. Att återställa det mesta av kapaciteten är dock enkelt.

Permeabla ytor har testats kontinuerligt i Belgien under många år med gott resultat. Klimatet är dock mildare där än i den största delen av Sverige. Genomsläppliga fogar i en stenläggning eller betongstensyta ger också en yta som är genomsläpplig. Detta system har dock inte testats kontinuerligt ännu.

Genomsläppligheten för vatten i en grusyta är direkt kopplad till hur tätt gruset är, det vill säga hur mycket partiklar av olika storlek som finns. Partiklar av olika storlek kommer att packa sig då de lägger sig i de porer som bildas. Om grus/sand används som inte har de finaste partiklarna kommer det finnas porer kvar i materialet som kan leda vatten och gas. Att avlägsna de partiklar som sållas bort vid 1 mm gör att materialet i princip kan infiltrera det vatten som vanligtvis kommer som regn.

Biofilter och regnbäddar

Principen med likstora partiklar i jorden för att maximera porvolymen används också i så kallade biofilter, även kallade regnbäddar. Jorden i en sådan konstruktion innehåller mycket porer och kan därför vattenfyllas upp till 30 procent. I ett biofilter används även en volym över jordytan för att magasinera vatten. Ett biofilter är ett exempel på en åtgärd för dagvattenreduktion och retention. Dagvatten kan infiltrera ner i jorden genom ett biofilter om det är lämpligt, det vill säga om marken är genomsläpplig och inte innehåller farliga ämnen. Om underlaget är olämpligt kan ett biofilter användas för att fördröja vatten och därigenom reducera avrinningen vid kraftiga regn.

Biofilter principskiss
Exempel på uppbyggnad av ett biofilter/regnbädd med större fördröjningskapacitet och anpassad för träd. Biofilter är en infiltrationsbädd där dagvattnet infiltrerar och renas av växter och filtermaterial. En regnbädd med biofilter består av ett övre lager som är en fördröjningszon (1) och består av växter och mull, som fördröjer och tar upp en del dagvatten. Under detta finns ett växtjordslager (2) som också tar upp dagvatten som växterna kan tillgodogöra sig. Sedan följer ett lager med mineraljord (3), vanligtvis sand, som har en filtrerande och renade effekt och som växterna kan använda. Det finns sedan ett avskiljande lager (4) som fungerar som en skyddande brygga (8) mellan mineraljorden och nästa lager som är grovt makadam (5). Det grova makadamet kan hålla större volymer vatten, utan att växternas rötter kommer till skada. Där sker också sedimentering av föroreningar. I fördelningszonen (6) kommer dagvatten som samlats upp på omgivande mark- eller takytor in via ett bräddavlopp (7) och fördelas. Illustration: Jenny Lilja/Boverket

Här kan du läsa mera om regnbäddar

Skelettjord

Om det inte är möjligt att göra biofilter eller att infiltrera vattnet genom en permeabel yta kan det ledas ner under den hårdgjorda ytan, fördelas i ett makadamlager och sedan infiltrera ner i en skelettjord eller ett öppet förstärkningslager.

Skelettjord består av en grundstomme med likstora stenar eller makadam där jord eller något annat substrat/jordblandning tillförts utrymmet mellan stenarna. Konstruktionen blir då bärande och rötter kan växa samtidigt. Denna modell har använts framgångsrikt i Stockholm under flera år.

Öka den ekoeffektiva ytan

För att öka den ekoeffektiva ytan kan hårdgjorda ytor användas för tillfälliga konstruktioner som krukor och odlingslådor, som kan tas bort i perioder eller flyttas lätt.

Vegetation kan också tillåtas växa på höjden. Pergolor och fasader kan skapa känslan av en stor grön massa i en annars hårdgjord miljö. Rötter kan även låtas gå in under en hårdgjord yta. Kanaler med mer rotvänligt material som kan förbinda olika ytor med varandra kan skapas. Växtbäddens kvalitet blir helt avgörande för resultatet. Jorden måste ha en bra fysisk struktur och vara närings- och vattenhållande.

Vegetation kan anläggas på väggar och tak för att kompensera att markyta tas i anspråk.

Här kan du läsa mer om gröna tak

Här kan du läsa mer om gröna väggar

Biologisk mångfald

Även i hårdgjorda miljöer är den viktigaste åtgärden som kan göras att spara gamla träd. Jord runt träden kan bytas ut mot fribärande konstruktioner, det vill säga konstruktioner som bärs upp av pålar eller liknande, eller skelettjord. Det är dock viktigt att detta görs utan att stora rötter skadas. Som riktlinje bör inte rötter med en större diameter än 5 cm kapas, för att trädet ska kunna återhämta sig.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej