På Boverket.se används cookies för att webbplatsens funktioner ska visas korrekt. Klicka på "Jag godkänner-knappen" för att acceptera att cookies används. Läs mer om Cookies

Från den 12 maj 2021 fungerar inte vår webbplats med din nuvarande webbläsare Internet Explorer. Uppgradera till en nyare webbläsare för att använda vår webbplats. Läs mer på sidan Rekommenderade webbläsare.

Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Ekosystemtjänster och allmänna intressen

Granskad:

De allmänna intressena enligt 2 kap. plan- och bygglagen (PBL) tar upp flera rumsliga förutsättningar för ekosystemtjänster så som parker, vatten, naturmiljöer, skogs- och jordbruksmark. Dessa intressen ska kommunen ta hänsyn till i planläggning och vid andra beslut enligt PBL. Även om ekosystemtjänster inte nämns uttryckligen i lagstiftningen så ger PBL stöd för att värdena av ekosystemtjänster behöver finnas med vid avvägningen. På den här sidan kan du läsa om vilka allmänna intressen i PBL som är relevanta för ekosystemtjänster.

Det finns stora värden i parker, grönområden och natur i och runt den byggda miljön. Enligt PBL ska planering och andra beslut enligt PBL främja en ändamålsenlig struktur av grönområden – en grönstruktur. Grönstrukturens olika funktioner behöver stärkas och utvecklas. Funktioner som vi idag kallar för ekosystemtjänster.

I PBL lyfts kulturella ekosystemtjänster som tillgång till parker och grönområden för hälsa och rekreation samt grönskan som en del av vår kulturmiljö. Även grönområdens betydelse för reglerande tjänster lyfts fram, till exempel för att hantera störningar och ge tjänster som luftrening, förbättra lokalklimat och hantera dagvatten. Här finns också de stödjande tjänsterna där de ekologiska funktionerna i grönstrukturen och biologisk mångfald beskrivs. (jfr prop. 1994/95:230 s. 30-38 samt s.79-83)

Läs mer i avsnittet Därför behöver vi naturen.

Ordmoln Ekosystemtjänster
Ekosystemtjänster, allmänna intressen, hushållningsbestämmelser och krav. Begreppet ekosystemtjänster finns inte med i plan- och bygglagen. Men flera av de rumsliga förutsättningarna för ekosystemtjänster så som parker och grönom-råden, ekologiskt särskilt känsliga områden, mark för jord- och skogsbruk – är allmänna intressen enligt 2 kap. PBL. Begrepp i blå färg – motsvarar de allmänna intressena i 2 kap. PBL som har be-tydelse för ekosystemtjänster. Enligt 2 kap. PBL ska hushållningsbestämmelserna i miljöbalkens 3 och 4 kapitel tillämpas och dessa markanvändningsintressen blir därmed en del av de allmänna intressena i PBL. Begrepp i brun färg – motsvarar de markanvändningsintressen inklusive riksin-tressen som finns i miljöbalkens 3 och 4 kapitel. Begrepp i orange färg – motsvarar de krav på hänsyn som finns i 8 kap. PBL vid anordnande av tomt. Illustration: Boverket

Markens lämplighet och hushållning

Planläggning och prövning i ärenden om lov eller förhandsbesked enligt PBL ska syfta till att mark- och vattenområden används för de ändamål de är mest lämpade för. Det gäller förutsättningar, läge och behov. Företräde ska ges till sådan användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning och där hushållningsbestämmelserna enligt 3 och 4 kap. miljöbalken ska tillämpas.

2 §
  Planläggning och prövningen i ärenden om lov eller förhandsbesked enligt denna lag ska syfta till att mark- och vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt sådan användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning. Bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden i 3 kap. och 4 kap.
1-8 §§ miljöbalken ska tillämpas. Lag (2014:862) .

Vad gäller ekosystemtjänster kan detta handla om att mark- och vattenområden ger fler nyttor genom att tillhandahålla ekosystemtjänster än att bebyggas. En god hushållning kan också innebära att i byggandet ta hänsyn till och skapa förutsättningar för ekosystemtjänster där det finns behov.

Hållbar utveckling

PBL syftar till en hållbar utveckling vid planläggning och andra beslut om markanvändning. Därför ska hänsyn tas till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden vid planläggning. Planläggning och andra beslut enligt PBL ska också främja:

En ändamålsenlig struktur av bland annat grönområden

Den byggda miljön består inte bara av byggnader och transportleder. Även vatten och grönområden utgör en viktig struktur som fyller många viktiga funktioner i den byggda miljön. Det är angeläget att tätorternas parker och grönområden bildar en ändamålsenlig struktur för både människor och för biologisk mångfald. (jfr prop. 1994/95:230 s.35)

En ändamålsenlig grönstruktur behöver också vara funktionell ur ett ekologiskt perspektiv för att kunna tillhandahålla nyttor i form av ekosystemtjänster som till exempel beaktandet av gröna korridorer för artspridning.

3 §
  Planläggning enligt denna lag ska med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja
   1. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder,
   2. en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper,
   3. en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt,
   4. en god ekonomisk tillväxt och en effektiv konkurrens, och
   5. bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet.

Även i andra ärenden enligt denna lag ska hänsyn tas till de intressen som anges i första stycket 1-5. Lag (2013:867) .

En långsiktig god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt.

PBL ställer krav på hushållning med mark, vatten, energi och råvaror och att goda miljöförhållanden i övrigt ska åstadkommas. Detta blir utgångspunkter för att diskutera hur bebyggelse och anläggningar kan lokaliseras så att transportbehovet minimeras eller hur obebyggda mark- och vattenområden kan utnyttjas som en del i de tekniska försörjningssystemen. Även oanvänd mark kan ha stor betydelse för att komplettera de tekniska försörjningssystemen genom att till exempel fördröja och rena dagvatten. (jfr prop. 1994/95:230 s.49)

3 §
  Planläggning enligt denna lag ska med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja
   1. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder,
   2. en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper,
   3. en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt,
   4. en god ekonomisk tillväxt och en effektiv konkurrens, och
   5. bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet.

Även i andra ärenden enligt denna lag ska hänsyn tas till de intressen som anges i första stycket 1-5. Lag (2013:867) .

Lokalisering

Vid planläggning, ärenden om bygglov och förhandsbesked ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bland annat människors hälsa och säkerhet samt risken för översvämningar och erosion.

5 §
  Vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till
   1. människors hälsa och säkerhet,
   2. jord-, berg- och vattenförhållandena,
   3. möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering, elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt,
   4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar, och
   5. risken för olyckor, översvämning och erosion.

Bebyggelse och byggnadsverk som för sin funktion kräver tillförsel av energi ska lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energiförsörjningen och energihushållningen. Lag (2018:636) .

Naturmiljöer och grönstruktur främjar människors hälsa och har potential att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar. Grönområden kan också minska risk för olyckor, översvämning och erosion.

Utformning och placering

Vid planläggning, i ärenden om bygglov och vid åtgärder som inte kräver lov enligt PBL ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt bland annat med hänsyn till:

  • stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan,
  • skydd mot uppkomst och spridning av brand och mot trafikolyckor och andra olyckshändelser
  • behovet av hushållning med energi och vatten och av goda klimat- och hygienförhållanden

6 §
  Vid planläggning, i ärenden om bygglov och vid åtgärder avseende byggnader som inte kräver lov enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till
   1. stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan,
   2. skydd mot uppkomst och spridning av brand och mot trafikolyckor och andra olyckshändelser,
   3. åtgärder för att skydda befolkningen mot och begränsa verkningarna av stridshandlingar,
   4. behovet av hushållning med energi och vatten och av goda klimat- och hygienförhållanden,
   5. möjligheterna att hantera avfall,
   6. trafikförsörjning och behovet av en god trafikmiljö,
   7. möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att använda området, och
   8. behovet av framtida förändringar och kompletteringar.

Första stycket gäller också i fråga om skyltar och ljusanordningar.

Vid planläggning och i andra ärenden samt vid åtgärder avseende byggnader som inte ingår i ett ärende enligt denna lag ska bebyggelseområdets särskilda historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden skyddas. Ändringar och tillägg i bebyggelsen ska göras varsamt så att befintliga karaktärsdrag respekteras och tillvaratas. Lag (2014:477) .

6 a §
  Vid planläggning och i ärenden om bygglov enligt denna lag ska bostadsbyggnader
   1. lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att förebygga olägenhet för människors hälsa i fråga om omgivningsbuller, och
   2. utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till möjligheterna att förebygga olägenhet för människors hälsa i fråga om omgivningsbuller.

Med olägenhet för människors hälsa avses en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.

Första stycket 1 tillämpas även i ärenden om förhandsbesked. Lag (2014:902) .

Hur bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras kan ha stor betydelse för ekosystemtjänsterna. Träd och annan vegetation kan minska risken för att brand sprider sig i den byggda miljön. Björkalléerna i Umeå planterades till exempel för att förhindra brandspridning. Grönska och natur bidrar också till goda klimat- och hygienförhållanden genom att rena luft och skapa ett bättre lokalklimat.

Behov av parker och grönområden samt lämpliga platser för lek, motion och utevistelse

Vid planläggning enligt PBL ska hänsyn tas till behovet av att det inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse finns parker och andra grönområden samt lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse.

7 §
  Vid planläggning enligt denna lag ska hänsyn tas till behovet av att det inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse finns
   1. gator och vägar,
   2. torg,
   3. parker och andra grönområden,
   4. lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse, och
   5. möjligheter att anordna en rimlig samhällsservice och kommersiell service.

Detta krav ska beaktas både vid nyexploatering och vid ändring och förnyelse. (jfr prop. 1994/95:230 s.111)

För människors hälsa och välbefinnande är det centralt med närhet till kvalitativa grönområden och friytor som stimulerar till fysisk aktivitet så väl som lek och återhämtning. Ett grönområde bör finnas inom 300 meter från hemmet för att nyttjas ofta.

Miljöbalkens hushållningsbestämmelser stödjer naturens förutsättningar för att leverera ekosystemtjänster

Vid alla planläggnings- och prövningsärenden enligt PBL tillämpas miljöbalkens bestämmelser om hushållning med mark- och vattenområden.

2 §
  Planläggning och prövningen i ärenden om lov eller förhandsbesked enligt denna lag ska syfta till att mark- och vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt sådan användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning. Bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden i 3 kap. och 4 kap.
1-8 §§ miljöbalken ska tillämpas. Lag (2014:862) .

I 3 och 4 kap. miljöbalken preciseras vilka typer av områden som är av allmänt intresse, nationell betydelse eller riksintresse och därför ska beaktas för en god hushållning.
Områden som omfattas av 3 kap. miljöbalken och som har betydelse för ekosystemtjänster är bland annat följande:

  • Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön.
  • Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt.
  • Jord- och skogsbruk som är av nationell betydelse.
  • Mark- och vattenområden av betydelse för rennäringen, yrkesfisket eller vattenbruk.
  • Mark- och vattenområden samt den fysiska miljön i övrigt som har betydelse med hänsyn till naturvärden, kulturvärden eller friluftslivet. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter ska särskilt beaktas.

2 §
  Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär.

3 §
  Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön.

4 §
  Jord- och skogsbruk är av nationell betydelse.

Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.

Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk.

5 §
  Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande.

Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

6 §
  Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.

Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

Utpekade områden som är av riksintresse ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada förutsättningarna för intressena. Områden av riksintresse relevanta för ekosystemtjänster är:

  • Områden som är riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket.
  • Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet.

I 4 kap. miljöbalken anges större mark- och vattenområden som i sin helhet är av riksintresse. Dessa områden har också stor betydelse för ekosystemtjänster.

1 §
  De områden som anges i 2-8 §§ är, med hänsyn till de natur-
och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riks-
intresse. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om
   1. det inte möter något hinder enligt 2-8 §§ och
   2. det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

Bestämmelserna i första stycket 2 och i 2-6 §§ utgör inte hinder för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utförandet av anläggningar som behövs för totalförsvaret. Om det finns särskilda skäl utgör bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för utvinning av sådana fyndigheter av ämnen eller material som avses i 3 kap. 7 § andra stycket. Lag (2001:437) .

2 §
  Inom följande områden skall turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön:

Kustområdet och skärgården i Bohuslän från riksgränsen mot Norge till Lysekil,
Kustområdet i Halland,
Kullaberg och Hallandsåsen med angränsande kustområden,
Kustområdet i Skåne från Örnahusen söder om Skillinge till Åhus,
Kustområdena och skärgårdarna i Småland och Östergötland från

Oskarshamn till Arkösund,
Kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från Oxelösund till Herräng och Singö,
Kustområdet och skärgården i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde,
Kustområdet och skärgården i Norrbotten från Bondöfjärden till riksgränsen mot Finland,
Öland,
Gotland,
Sjö- och åslandskapet vid Romeleåsen i Skåne,
Åsnen med öar och strandområden och områdena söder därom utmed Mörrumsån och vid sjön Mien till Pukaviksbukten och Listerlandet,
Vänern med öar och strandområden,
Vättern med öar och strandområden,
Tiveden med områdena vid sjön Unden och sjön Viken samt området utmed Göta kanal mellan Karlsborg och Sjötorp,
Området Dalsland-Nordmarken från Mellerud och sjön Ånimmen vid Vänern till sjösystemet från Dals-Ed i söder till Årjäng och Östervallskog i norr,
Fryksdalen från Kil till Torsby samt området utmed övre delen av Klarälven inom Torsby kommun,
Mälaren med öar och strandområden,
Området Malingsbo-Kloten mellan Storå, Kopparberg, Smedjebacken och Skinnskatteberg,
Området utmed Dalälven från Avesta till Skutskär,
Siljan och Orsasjön med öar och strandområden samt området utmed Oreälven, sjön Skattungen och Oresjön med området söder därom över Gulleråsen och Boda till Rättvik,
Området utmed Ljusnan från Färila till Bergvik,
Vindelådalen,
Fjällvärlden från Transtrandsfjällen i söder till Treriksröset med undantag för de fjällområden som anges i 5 §.

3 §
  Inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till Arkösund och i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde får anläggningar som avses i 17 kap. 1 § 1 och 4 a § 1-11 inte komma till stånd.

På Öland får anläggningar som avses i 17 kap. 1 § 1 och 4 a §
1-6 och 8-11 inte komma till stånd. Lag (2009:652) .

4 §
  Inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpevarp och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, på Östergarn och Storsudret på Gotland samt på Fårö får fritidsbebyggelse komma till stånd endast i form av kompletteringar till befintlig bebyggelse. Om det finns särskilda skäl får dock annan fritidsbebyggelse komma till stånd, företrädesvis sådan som tillgodoser det rörliga friluftslivets behov eller avser enkla fritidshus i närheten av de stora tätortsregionerna.

Inom områden som avses i första stycket får anläggningar som avses i 17 kap. 1 § 1 samt 4 a § 1-6, 9 och 10 komma till stånd endast på platser där det redan finns anläggningar som omfattas av bestämmelserna i 17 kap. 1 och 4 a §§. Lag (2005:571) .

5 §
  Inom fjällområdena Långfjället-Rogen, Sylarna-Helags, Skäcker-fjällen, Burvattnet, Hotagsfjällen, Frostviken-
Borgafjällen, Marsfjällen-Vardofjällen, Artfjället, Tärna-
Vindelfjällen, Sarek-Mavas, Kebnekaise-Sjaunja, Rostu och Pessinki får bebyggelse och anläggningar komma till stånd endast om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet.
Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast om det kan ske utan att områdenas karaktär påverkas.

6 §
  Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål får inte utföras i
   1. nationalälvarna Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven med tillhörande vattenområden, källflöden och biflöden,
   2. Dalälven i
      a) vattenområdena Västerdalälven uppströms Hummelforsen och Österdalälven uppströms Trängslet med tillhörande käll- och biflöden, och
      b) älvsträckorna Västerdalälven nedströms Skiffsforsen och Dalälven nedströms Näs bruk,
   3. Ljusnan i
      a) vattenområdena Voxnan uppströms Vallhaga med tillhörande käll- och biflöden, och
      b) älvsträckorna mellan Hede och Svegsjön och mellan Laforsen och Arbråsjöarna,
   4. Ljungan i
      a) vattenområdena Ljungan uppströms Storsjön och Gimån uppströms Holmsjön med tillhörande käll- och biflöden, och
      b) älvsträckorna mellan Havern och Holmsjön och nedströms Viforsen,
   5. Indalsälven i
      a) vattenområdena Åreälven, Ammerån, Storån-Dammån och Hårkan med tillhörande käll- och biflöden, och
      b) älvsträckan Långan nedströms Landösjön,
   6. Ångermanälven i
      a) vattenområdena Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet, Långselån-Rörströmsälven, Saxån, Ransarån uppströms Ransarn och Vojmån uppströms Vojmsjön med tillhörande käll- och biflöden, och
      b) älvsträckan Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön,
   7. Vapstälven med tillhörande käll- och biflöden,
   8. Moälven med tillhörande käll- och biflöden,
   9. Lögdeälven med tillhörande käll- och biflöden,
   10. Öreälven med tillhörande käll- och biflöden,
   11. Umeälven i
      a) vattenområdena Tärnaån, Girjesån och Juktån uppströms Fjosoken med tillhörande käll- och biflöden, och
      b) älvsträckan Tärnaforsen mellan Stor-Laisan och Gäuta,
   12. Sävarån med tillhörande käll- och biflöden,
   13. Skellefteälven i de delar som utgörs av källflödena uppströms Sädvajaure respektive Riebnes och Malån med tillhörande käll- och biflöden,
   14. Byskeälven med tillhörande käll- och biflöden,
   15. Åbyälven med tillhörande käll- och biflöden,
   16. Luleälven i vattenområdena Stora Luleälven uppströms Akkajaure, Lilla Luleälven uppströms Skalka och Tjaktjajaure och Pärlälven med tillhörande käll- och biflöden,
   17. Råneälven med tillhörande käll- och biflöden,
   18. Emån med tillhörande käll- och biflöden,
   19. Bräkneån med tillhörande käll- och biflöden,
   20. Mörrumsån med tillhörande käll- och biflöden,
   21. Fylleån med tillhörande käll- och biflöden,
   22. Enningdalsälven uppströms riksgränsen till Norge med tillhörande käll- och biflöden, och
   23. Klarälven mellan Höljes och Edebäck.

Trots första stycket får åtgärder som behövs för att upprätthålla, underhålla eller ändra en anläggning eller verksamhet vidtas, om åtgärderna inte medför någon ökad negativ miljöpåverkan eller endast en tillfällig sådan ökad påverkan. Lag (2018:1407) .

7 §
  Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är en nationalstadspark.

Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.

Trots bestämmelsen i andra stycket får en åtgärd som innebär ett tillfälligt intrång eller en tillfällig skada i en nationalstadspark vidtas, om
   1. åtgärden höjer parkens natur- och kulturvärden eller tillgodoser ett annat angeläget allmänt intresse, och
   2. parken återställs så att det inte kvarstår mer än ett obetydligt intrång eller en obetydlig skada. Lag (2009:293) .

8 §
  En användning av mark och vatten som kan påverka ett naturområde som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § första stycket 1 eller 2 och som omfattar verksamheter eller åtgärder som kräver tillstånd enligt 7 kap. 28 a § får komma till stånd endast om sådant tillstånd har lämnats. Lag (2001:437) .

Läs mer om riksintressen här

Läs mer om påtaglig skada här

Hjälpte informationen dig? Ja Nej
Tillbaka till toppen