Lagen om allmänna vattentjänster
Lagen om allmänna vattentjänster, LAV, reglerar kommunens ansvar för att inrätta ett verksamhetsområde för vatten och avlopp. Verksamhetsområde för dagvatten kan inrättas särskilt. Huvudmannen, den som äger och ansvarar för den allmänna VA-anläggningen, är skyldig att ta hand om dagvattnet inom verksamhetsområdet. LAV reglerar också att kommunen kan ta ut avgifter enligt fastlagd taxa för de kostnader man har.
LAV
Lagen om allmänna vattentjänster, LAV, reglerar kommunens ansvar för att inrätta ett verksamhetsområde för vatten, avlopp eller dagvatten. Verksamhetsområde för dagvatten ska inrättas om dagvattnet behöver avledas med hänsyn till människors hälsa eller miljön i ett större sammanhang inom en befintlig eller blivande samlad bebyggelse. Av förarbetena till LAV framgår att kommunens utbyggnadsskyldighet bör gälla om det i ett område med samlad bebyggelse finns ett faktiskt behov av en samlad lösning av dag- och dränvattenfrågorna, dvs. när avvattningen av bebyggelseområdet med hänsyn till va-lagstiftningens skyddsintressen behöver lösas i ett större sammanhang. Kommunens skyldighet att inrätta verksamhetsområde för exempelvis dagvatten är alltså inte kopplat till om området är detaljplanelagt eller ska planläggas med detaljplan. (Prop. 2005/06:78 s.47)
Allmänna vattentjänster, prop. 2005/06:78 (på Sveriges riksdags webbplats)
Ansvar och kostnader
Det är huvudmannen som enligt LAV har ansvaret för att ordna de vattentjänster som verksamhetsområdet omfattar. Huvudmannen, ägaren till den allmänna va-anläggningen för exempelvis dagvatten, kan vara kommunen eller ett kommunalt bolag, är skyldig att ta hand om dagvattnet inom verksamhetsområdet. Huvudmannen har alltså ansvar för att dagvattnet som avvattnas från kvartersmark och allmän plats tas om hand genom den allmänna va-anläggningen.
Som huvudregel gäller skyldigheten oavsett vilken kvantitet eller kvalitet det rör sig om. Denna skyldighet är dock i praktiken inte helt obegränsad. Exempelvis gäller inom skadeståndsrätt en praxis, i situationer då villaägare fått sina källare översvämmade till följd av mycket regn, att tekniken måste vara dimensionerad för ett 10-årsregn. (jfr. ex. rättsfall NJA 1991 s.580, NJA 1995 s. 720)
Kommunfullmäktige preciserar ansvarsförhållandena i ett samlat dokument, allmänna bestämmelser om användande av allmänna vatten- och avloppsanläggningar, ABVA.
23 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommunen får meddela ytterligare föreskrifter om användningen av allmänna va-anläggningar.
De kostnader som huvudmannen har för de allmänna anläggningarna får tas ut av fastighetsägarna (VA-kollektivet) i form av avgifter enligt en taxa som kommunen fastställer. Om en enskild fastighetsägare låter starkt förorenat dagvatten belasta den allmänna anläggningen har kommunen möjlighet att ta ut en högre avgift.
28 §
Avgifter enligt 24-27 §§ som avser bortledande av vatten skall även täcka kostnaderna för den rening av vattnet som behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.
31 §
Avgifterna skall bestämmas så att kostnaderna fördelas på de avgiftsskyldiga enligt vad som är skäligt och rättvist.
Om vattentjänsterna för en viss eller vissa fastigheter på grund av särskilda omständigheter medför kostnader som i beaktansvärd omfattning avviker från andra fastigheter i verksamhetsområdet, skall avgifterna bestämmas med hänsyn till skillnaderna.
Avgifter enligt 26 och 27 §§ skall fördelas mellan de fastighetsägare som avses i 26 § och de avgiftsskyldiga som avses i 27 § enligt vad som är skäligt med hänsyn till den berörda allmänna platsmarkens omfattning och fastighetsägarnas nytta av vattentjänsten.
Ansvaret kan inte tas bort genom avtal eller plan
VA-huvudmannens skyldighet att ta hand om dagvatten enligt LAV kan inte ändras genom bestämmelser i detaljplan eller i övrigt avtalas bort. Inte heller en dagvattenpolicy/-strategi kan ändra på ansvarsförhållandena som följer av LAV.