Områdesskydd - kulturreservat
Att avsätta ett område som kulturreservat gör det möjligt att vårda och bevara värdefulla kulturpräglade landskap och miljöer. Beslutet att ett område ska skyddas och förvaltas som kulturreservat fattas av kommunen eller länsstyrelsen.
Kulturreservat
För att skydda ett värdefullt kulturpräglat landskap, kan det skyddas som ett kulturreservat enligt miljöbalken. De områden som valts ut för att skyddas och vårdas som kulturreservat har på skilda sätt präglats av äldre tiders markanvändning och resursutnyttjande. Kulturreservaten är sammansatta landskap där marker, byggnader, anläggningar, spår och lämningar tillsammans utgör värdefulla kulturhistoriska helhetsmiljöer.
9 §
Ett mark- eller vattenområde får förklaras som kulturreservat i syfte att bevara värdefulla kulturpräglade landskap. På ett sådant område ska bestämmelserna i 4-6 §§
tillämpas. Att det inom ett område finns en byggnad eller anläggning som är skyddad som byggnadsminne, kyrkligt kulturminne eller fornlämning enligt kulturmiljölagen
(1988:950) hindrar inte att området förklaras som kulturreservat.
I fråga om beslut enligt denna paragraf gäller också 7 och 8 §§. Lag (2013:549) .
Val av skyddsform
Skyddsformen kulturreservat har tillkommit för att kunna tillämpa miljöbalkens regler på kulturhistoriskt värdefulla landskap som ”präglas av äldre tiders hävd och brukningsformer eller som innehåller värdefulla kulturlandskapselement” (jfr prop. 1997/98:45 del 2 s. 78).
Miljöbalk, prop. 1997/98:45 (på Sveriges riksdags webbplats)
Beteckningen kulturreservat ska användas när kulturmiljön är det huvudsakliga skälet för att skydda ett område. Naturreservat kan dock fortsatt användas som skyddsform även för värdefulla kulturmiljöer. Det finns inte något hinder mot att skydda ett område som naturreservat om det, utöver att innehålla värdefull naturmiljö, också kan karaktäriseras som ett kulturpräglat landskap. (jfr prop. 1997/98:45 del 1 sid. 324 samt jfr prop. 1997/98:45 del 2 sid. 72 och 78).
Miljöbalk, prop. 1997/98:45 (på Sveriges riksdags webbplats)
Naturvården har ett stort ansvar för att i samverkan med kulturmiljövården tillvarata kulturmiljövärden i de naturskyddade områdena, såväl i samband med att områden bildas som vid skötsel och vård. Det gäller i synnerhet inom de särskilt kulturpräglade landskapen men också i andra miljöer. Omvänt bör naturvärden tillvaratas, skyddas och vårdas inom kulturreservat. Oavsett valet av reservatstyp bör reservatsföreskrifterna hantera såväl kultur- som naturvärden. (jfr prop. 2008/09:214 sid. 61).
Hållbart skydd av naturområden, prop. 2008/09:214 (på Sveriges riksdags webbplats)
Det är länsstyrelsens eller kommunens samlade bedömning av värdena i ett område som ska ligga till grund för vilken form av reservat som bäst lämpar sig. Ofta är natur- och kulturvärdena så integrerade att det kan vara svårt att avgöra om det är natur- eller kulturmiljön som är det avgörande skälet till att inrätta ett reservat. I ett sådant fall kan det handla om att helt enkelt välja en inriktning för de fortsatta insatserna, vilken då kan avgöra om området avsätts som natur- eller kulturreservat. Inrättar länsstyrelsen reservatet kan åtgärder finansieras genom att naturvårdsanslaget och kulturmiljövårdsanslaget kombineras på det sätt länsstyrelsen finner mest lämpligt. När kommunen inrättar ett reservat är det kommunen själv som står för kostnaden för inrättandet.
I "Relaterad information" kan du ta del av Riksantikvarieämbetes webbplats om kulturreservat.
Byggnader och andra anläggningar i kulturreservat
Inom ett kulturreservat kan det finnas byggnader eller anläggningar som är skyddade som byggnadsminne, kyrkligt kulturminne eller fast fornlämning enligt kulturmiljölagen. De kan utgöra en väsentlig del av helhetsmiljön, men ett kulturreservats primära uppgift är inte att ge sådana objekt ett utökat skydd. Det finns inte heller något krav på att byggnader eller anläggningar som ingår i ett reservat ska vara skyddade enligt någon annan lagstiftning. Det är landskapets kulturbärande helhet som ska skyddas.
9 §
Ett mark- eller vattenområde får förklaras som kulturreservat i syfte att bevara värdefulla kulturpräglade landskap. På ett sådant område ska bestämmelserna i 4-6 §§
tillämpas. Att det inom ett område finns en byggnad eller anläggning som är skyddad som byggnadsminne, kyrkligt kulturminne eller fornlämning enligt kulturmiljölagen
(1988:950) hindrar inte att området förklaras som kulturreservat.
I fråga om beslut enligt denna paragraf gäller också 7 och 8 §§. Lag (2013:549) .
Om det främst är själva byggnaderna som konstituerar ett områdes kulturhistoriska värde kan det vara lämpligt att istället överväga skydd enligt kulturmiljölagen eller plan- och bygglagen, även om det inte ger samma möjligheter att skydda ett större omgivande markområde. Kulturreservat ska inte användas för att konstruera skyddszoner kring värdefulla byggnader. Däremot kan det finnas andra skäl för att inrätta sammansatta bebyggelsemiljöer som kulturreservat, till exempel för att skydda eller möjliggöra pågående bruk eller vårdinsatser.
Beslut om att inrätta ett kulturreservat
I reservatsbeslutet bestäms syftet med skyddet och vilka föreskrifter som ska gälla inom reservatet. I ett kulturreservat kan hela områdets kulturmiljö- och naturvärden skyddas och vårdas. Därmed omfattas byggnader, anläggningar, lämningar och marker. Även sådana värden som består av verksamheter, kunskaper och traditioner kan hanteras inom ramen för kulturreservatets förvaltning. Det senare sker främst genom detaljerade anvisningar i skötselavtal som reglerar hur den praktiska skötseln ska genomföras.
Beslutet om att inrätta ett kulturreservat kan fattas av kommunen eller länsstyrelsen. Den instans som inrättar reservatet blir normalt dess förvaltare och ansvarar därmed för vård och skötsel. Länsstyrelsen får dock besluta att en annan myndighet, juridisk person eller markägare med rätt förutsättningar ska förvalta ett kulturreservat.
21 §
Länsstyrelsen eller kommunen får besluta att en annan myndighet, juridisk person eller markägare som har förutsättningar för att ha ett sådant ansvar skall förvalta ett naturreservat, kulturreservat, naturminne eller djur- och växtskyddsområde. Länsstyrelsen eller kommunen får återkalla ett sådant förordnande som den själv har meddelat.
Ett beslut om att bilda ett kulturreservat ska innehålla de inskränkningar i rätten att använda mark- och vattenområden som behövs för att uppnå syftet med reservatet. Om det behövs får länsstyrelsen ålägga fastighetsägaren och andra berörda exempelvis arrendatorer att tåla att vissa för skyddet nödvändiga åtgärder utförs inom reservatet.
5 §
I ett beslut om att bilda naturreservat skall skälen för beslutet anges.
I beslutet skall också anges de inskränkningar i rätten att använda mark- och vattenområden som behövs för att uppnå syftet med reservatet, såsom förbud mot bebyggelse, uppförande av stängsel, upplag, schaktning, täkt, uppodling, dikning, plantering, avverkning, jakt, fiske och användning av bekämpningsmedel. En inskränkning får innebära att tillträde till området förbjuds under hela eller delar av året.
Om det senare visar sig finnas nya skäl eller behövas ytterligare inskränkningar för att uppnå syftet med skyddet, får länsstyrelsen eller kommunen meddela beslut om detta.
6 §
Om det behövs för att tillgodose syftet med ett naturreservat, får länsstyrelsen eller kommunen förplikta ägare och innehavare av särskild rätt till fastighet att tåla sådana intrång som att det inom området
1. anläggs vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tältplatser, badplatser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar,
2. bereds tillträde till mark för allmänheten där allmänheten annars inte har rätt att vistas,
3. utförs gallring, röjning, slåtter, plantering, betesdrift, avspärrning eller liknande åtgärder, eller
4. genomförs undersökningar av djur- och växtarter samt av mark- och vattenförhållanden.
Länsstyrelsen eller kommunen får också meddela föreskrifter om rätten att färdas och vistas inom ett reservat och om ordningen i övrigt inom reservatet, om det behövs för att tillgodose syftet med skyddet. Den beslutande myndigheten ska också fastställa en skötselplan för reservatet. I planen ska de långsiktiga målen för skötseln anges, och vilka åtgärder som ska vidtas för att nå dessa mål.
30 §
Föreskrifter om rätten att färdas och vistas inom ett område som skyddas enligt detta kapitel och om ordningen i övrigt inom området får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, om det behövs för att tillgodose syftet med skyddet. I de fall kommunen beslutar om skydd av ett område får den meddela sådana föreskrifter.
Föreskrifterna skall gälla omedelbart, även om de överklagas.
3 §
Länsstyrelsen eller kommunen skall fastställa en skötselplan för ett naturreservats eller kulturreservats långsiktiga vård. En skötselplan skall ingå i varje beslut om bildande av ett naturreservat eller kulturreservat. Om det finns särskilda skäl, får skötselplanen fastställas efter det att beslutet om bildande av reservatet har fattats.
22 §
Länsstyrelsen får meddela föreskrifter enligt 7 kap. 30 §
miljöbalken.
Föreskrifter enligt första stycket för ett djur- och växtskyddsområde får inte innebära någon inskränkning i det som kan ha föreskrivits för området med stöd av 7 kap. 12 §
miljöbalken.
Vad som sägs i första stycket om länsstyrelsen skall gälla Skogsstyrelsen för biotopskyddsområden enligt 6 §.
Av 7 kap. 30 § första stycket sista meningen miljöbalken framgår att kommunen, i de fall den beslutar om skydd av ett område, får meddela sådana föreskrifter som avses i första stycket. Förordning (2005:1159).
Bildandet av ett kulturreservat får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen. Små avvikelser får dock göras, om syftet med planen inte motverkas.
8 §
Beslut i frågor om bildande eller ändring av naturreservat får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (2010:900). Små avvikelser får dock göras, om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas. Lag (2010:902) .
Vid ett beslut om att inrätta ett kulturreservat ska hänsyn även tas till den enskildes intressen. Inskränkningar i den enskildes rätt får inte gå längre än vad som krävs för att uppnå syftet med skyddet. Skyddsföreskrifter som innebär inskränkningar i den enskildes rätt kan ge fastighetsägaren rätt till ersättning.
25 §
Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.
Exempel
Exempel från länsstyrelsen i Kronobergs län på beslut om att inrätta kulturreservatet Linnés Råshult inklusive reservatsföreskrifter.
Exempel från Västra Götalands län Åsnebyns kulturreservat.
Exempel från Kalmar län, Stensjö by kulturreservat.
Riksantikvarieämbetet ansvarar för innehållet på sidan.