Psykologin hjälper oss att förstå sambanden mellan fysiska miljöer, rädsla för brott och upplevd otrygghet

Vi människor har en biologisk mekanism som tenderar att framhäva sådan information som kan uppfattas handla om hot. Mekanismen fyller en viktig funktion när det handlar om att bedöma vad som känns tryggt eller otryggt. Människor har också sociala förmågor som gör att vi kan samarbeta med andra individer. Det är denna förmåga till tillit till andra människor som skapar förutsättningar för att hantera och motverka rädsla och otrygghet.

När det handlar om trygghet, liksom om oro för att bli utsatt för brott, har människan en biologisk mekanism som tenderar att framhäva sådan information som kan uppfattas handla om hot. Den finns där för att den fyller en viktig funktion, att varna oss för fara. Men mekanismen kan också göra oss sårbara när den kopplas ihop med den så kallade associativa inlärningsförmågan (den kognitiva process som till exempel gör att klotter upplevs som obehagligt).

Människan är social till sin natur och den mesta av informationen om hot och faror erhålls genom andra människor, inklusive media. Det är den sociala interaktionen med andra människor som skapar normer och kultur och som starkt påverkar vad vi är rädda för, eller inte rädda för, men också vem som är farlig och vem som inte är det. Det är i den sociala gemenskapen mellan människor som kulturella normer skapas och det är utifrån dessa vi kan prata om vad som är tryggt eller otryggt. Det är vanligtvis ”kulturen”, med associationer och förutfattade meningar som sprids människor emellan, snarare än brottsstatistiken, som gör att fysiska platser undviks.

Den sociala förmågan kan också vändas till att motverka otrygghet och oro för brott. Människan har en förmåga att samarbeta med andra människor och är ”programmerad” att kunna läsa av trygghet i andra människor. Vi känner oss tryggare i närvaron av människor som vi känner gemenskap med. Biologiska signaler på trygghet är människors leenden och lugna kroppsspråk. Det är förmågan till tillit till andra människor som skapar förutsättningar för det samhälle vi idag lever i. Tillit är inte ett övervägt och aktivt beslut, utan kan bara växa fram genom förtroende mellan människor.

Insikterna i psykologin bakom rädsla och otrygghet är användbara i allt trygghetsskapande arbete eftersom forskningen lär oss att fokusera på de sociala styrkorna.  Genom att dra nytta av människans inbyggda förmåga att vilja interagera med andra människor skapas förutsättningar för socialt samarbete och socialt ansvarstagande, vilka utgör otrygghetens och rädslans motvikt. I vägledningens metodavsnitt finns flera exempel på metoder och åtgärder för att uppnå detta.