Vår webbplats fungerar inte med din nuvarande webbläsare Internet Explorer. Uppgradera till en nyare webbläsare för att använda vår webbplats. Läs mer på sidan Rekommenderade webbläsare.

Ladda om sidan
Sidan behöver laddas om eftersom du inte använt tjänsten under en längre tid.
Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Roller och ansvar

Granskad:

Kulturmiljön är samhällets gemensamma resurs som ska förvaltas och utvecklas på ett långsiktigt hållbart sätt. Kulturmiljövårdens riksintressen är därför en angelägenhet för både staten och kommunerna. Riksantikvarieämbetet pekar ut områden som utgör riksintresseanspråk för kulturmiljövården. Anspråken hanteras sedan i en dialog mellan länsstyrelsen och kommunen.

Ansvarsfördelning

Ansvarsfördelningen inom riksintressesystemet mellan olika myndigheter framgår av förordning om hushållning med mark- och vattenområden m.m. (hushållningsförordningen). Enligt förordningen är det den berörda centrala myndigheten som bedömer om ett område är av riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken. Riksantikvarieämbetet ska ange vilka områden som utgör kulturmiljövårdens riksintresseanspråk.

De utpekade riksintressena ska bland annat hanteras i kommunernas översiktsplanering. Kommunen ska där ange hur riksintressena ska tillgodoses. Det är länsstyrelsen som företräder de statliga intressena i dialogen med kommunen och bevakar statens intressen i kommunens fysiska planering. Ett riksintresseanspråk kan inte överklagas och det är först i och med ett rättsverkande beslut avseende ny eller ändrad markanvändning som riksintresseanspråket fastställs.

Riksantikvarieämbetets handbok Kulturmiljövårdens riksintressen enligt 3 kap. 6 § miljöbalken (2014) beskriver bland annat ansvarsfördelningen inom arbetet med kulturmiljövårdens riksintressen. Ta del av en länk till handboken i "Relaterad information".

Riksantikvarieämbetets roll

Riksantikvarieämbetet ansvarar för att peka ut och bedöma om ett område ska utgöra ett riksintresseanspråk för kulturmiljövården. Kulturmiljövårdens riksintresseanspråk pekas ut i en process där statliga centrala myndigheter, länsstyrelser och kommuner är delaktiga. För varje riksintressant kulturmiljö ska det finnas en, av Riksantikvarieämbetet beslutad, riksintressebeskrivning som i korthet anger och motiverar de värden som legat till grund för utpekandet samt de läsbara fysiska uttrycken för dessa värden. Riksintresseanspråket preciseras med en geografisk avgränsning, som är ett stöd för planeringen. Riksantikvarieämbetet ska också lämna uppgifter om och besluta om nya riksintressebeskrivningar. Riksantikvarieämbetet fattar inte bindande beslut i lagens mening utan pekar ut ett anspråk som ska tillgodoses vid efterkommande beslut om planer eller tillstånd. Ett riksintresse fastställs först efter ett rättsverkande beslut enligt någon av de lagar som ska tillämpa bestämmelserna om riksintressen, till exempel plan- och bygglagen.

2 §
  Myndigheterna ska enligt den fördelning som anges i 2 a § lämna uppgifter i skriftlig form till länsstyrelserna om områden som myndigheterna bedömer vara av riksintresse enligt
3 kap. miljöbalken.

Myndigheterna ska se till att bedömningen är aktuell och ska lämna uppdaterade uppgifter till länsstyrelserna vid behov eller åtminstone vart åttonde år. Innan uppgifterna lämnas ska myndigheten ha gett Boverket samt de länsstyrelser och andra myndigheter som anges i 2 a § och är berörda tillfälle att yttra sig.

För ett område som omfattas av en beslutad havsplan enligt
4 kap. 10 § miljöbalken ska uppgifterna också lämnas till Havs- och vattenmyndigheten. Förordning (2023:51).

2 a §
  De uppgifter som avses i 2 § ska i fråga om områden
   1. av riksintresse för rennäringen (3 kap. 5 § miljöbalken) lämnas av Sametinget,
   2. av riksintresse för yrkesfisket (3 kap. 5 § miljöbalken) lämnas av Havs- och vattenmyndigheten,
   3. av riksintresse för naturvården och friluftslivet
(3 kap. 6 § miljöbalken) lämnas av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten inom sina ansvarsområden,
   4. av riksintresse för kulturmiljövården (3 kap. 6 § miljöbalken) lämnas av Riksantikvarieämbetet,
   5. som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av riksintresse (3 kap. 7 § miljöbalken) lämnas av Sveriges geologiska undersökning,
   6. av riksintresse för anläggningar för industriell produktion
(3 kap. 8 § miljöbalken) lämnas av Tillväxtverket,
   7. av riksintresse för anläggningar för energiproduktion och energidistribution (3 kap. 8 § miljöbalken) lämnas av Statens energimyndighet,
   8. av riksintresse för anläggningar för slutlig förvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall (3 kap. 8 § miljöbalken) lämnas av Strålsäkerhetsmyndigheten,
   9. av riksintresse för anläggningar för kommunikationer
(3 kap. 8 § miljöbalken) lämnas av Trafikverket och Post- och telestyrelsen inom sina verksamhetsområden,
   10. av riksintresse för anläggningar för avfallshantering
(3 kap. 8 § miljöbalken) lämnas av Naturvårdsverket,
   11. av riksintresse för anläggningar för vattenförsörjning
(3 kap. 8 § miljöbalken) lämnas av Havs- och vattenmyndigheten, och
   12. av riksintresse för totalförsvarets anläggningar
(3 kap. 9 § miljöbalken) lämnas av Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap inom sina ansvarsområden. Förordning (2023:51).

Riksantikvarieämbetet har uppsikt över hushållningen med mark- och vattenområden. Uppsiktsansvaret omfattar att granska och följa upp tillämpningen av hushållningsbestämmelsen inom Riksantikvarieämbetets verksamhetsområde samt att följa utvecklingen inom de riksintressanta kulturmiljöerna. Riksantikvarieämbetet ansvarar här för den nationella överblicken.

I "Relaterad information" finns en länk till Riksantikvarieämbetets webbsida om riksintressen där det finns mer material om Riksantikvarieämbetets arbete med riksintressen för kulturmiljövård.

Länsstyrelsens roll

Länsstyrelsen ska förmedla planeringsunderlag och bevaka statens samlade intressen i kommunens fysiska planering och ta de initiativ som behövs för att bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken blir beaktade i planerings- och beslutsprocesser. Initiativen ska tas så tidigt som möjligt i processerna. När bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken ska tillämpas vid prövningen av ett mål eller ärende, ska länsstyrelsen särskilt verka för att riksintressena tas tillvara i den prövningen.

3 §
  Länsstyrelsen ska ta de initiativ som behövs för att det i arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar och i planerings- och beslutsprocesser tas hänsyn till 3 och 4 kap. miljöbalken. Initiativen ska tas så tidigt som möjligt i processerna. När 3 och 4 kap. miljöbalken ska tillämpas vid prövningen av ett mål eller ärende, ska länsstyrelsen särskilt verka för att riksintressena tillgodoses i den prövningen. Av plan- och bygglagen (2010:900) framgår att länsstyrelsen ska verka för att riksintressen tillgodoses i kommunala planer enligt den lagen.

Länsstyrelsens arbete ska grundas på underlag från de myndigheter som anges i 2 §. För ett område som omfattas av en beslutad havsplan enligt 4 kap. 10 § miljöbalken ska dock länsstyrelsens arbete grundas på planen.

En bestämmelse om tillämpningen av 3 och 4 kap. miljöbalken i mål och ärenden enligt miljöbalken finns i 2 kap. 6 § andra stycket miljöbalken. Bestämmelser om att 3 och 4 kap. miljöbalken ska tillämpas i mål och ärenden som prövas enligt andra lagar finns i
   1. lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,
   2. väglagen (1971:948),
   3. lagen (1978:160) om vissa rörledningar,
   4. lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn,
   5. minerallagen (1991:45),
   6. lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,
   7. lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,
   8. ellagen (1997:857),
   9. naturgaslagen (2005:403),
   10. luftfartslagen (2010:500), och
   11. plan- och bygglagen (2010:900).
Förordning (2016:996).

Länsstyrelserna har den regionala uppsikten över hushållning med kulturmiljöer enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. De ska också tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd. Länsstyrelsen ska ”särskilt verka för” att riksintressen tillgodoses. Det omfattar att förmedla bred kunskap, råd och synpunkter i ett tidigt skede av planprocessen samt att, så tidigt som möjligt men senast i granskningsyttrande, ange om förslaget kan innebära att ett riksintresse inte tillgodoses. I ett tidigt skede av planprocessen bör länsstyrelsen, särskilja råd och allmänna synpunkter från sådana synpunkter på tillåtligheten som senare kan leda till ett ingripande. I det tidiga skedet finns stora möjligheter att stödja och inspirera kommunen vad gäller både hanteringen av allmänna kulturhistoriska intressen och stärkande åtgärder för riksintressen. Länsstyrelsens mandat att verka för att riksintressena tillgodoses är i detta skede brett och sträcker sig från vägledning för hur projektet kan stärka både den riksintressanta kulturmiljön och övriga kulturhistoriska värden inom planområdet till den lägsta godtagbara nivån, det vill säga att undvika påtaglig skada.

3 §
  Länsstyrelsen ska ta de initiativ som behövs för att det i arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar och i planerings- och beslutsprocesser tas hänsyn till 3 och 4 kap. miljöbalken. Initiativen ska tas så tidigt som möjligt i processerna. När 3 och 4 kap. miljöbalken ska tillämpas vid prövningen av ett mål eller ärende, ska länsstyrelsen särskilt verka för att riksintressena tillgodoses i den prövningen. Av plan- och bygglagen (2010:900) framgår att länsstyrelsen ska verka för att riksintressen tillgodoses i kommunala planer enligt den lagen.

Länsstyrelsens arbete ska grundas på underlag från de myndigheter som anges i 2 §. För ett område som omfattas av en beslutad havsplan enligt 4 kap. 10 § miljöbalken ska dock länsstyrelsens arbete grundas på planen.

En bestämmelse om tillämpningen av 3 och 4 kap. miljöbalken i mål och ärenden enligt miljöbalken finns i 2 kap. 6 § andra stycket miljöbalken. Bestämmelser om att 3 och 4 kap. miljöbalken ska tillämpas i mål och ärenden som prövas enligt andra lagar finns i
   1. lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,
   2. väglagen (1971:948),
   3. lagen (1978:160) om vissa rörledningar,
   4. lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn,
   5. minerallagen (1991:45),
   6. lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,
   7. lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,
   8. ellagen (1997:857),
   9. naturgaslagen (2005:403),
   10. luftfartslagen (2010:500), och
   11. plan- och bygglagen (2010:900).
Förordning (2016:996).

10 §
  Under samrådet ska länsstyrelsen särskilt
   1. ta till vara och samordna statens intressen,
   2. tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om sådana allmänna intressen enligt 2 kap. som hänsyn bör tas till vid beslut om användningen av mark- och vattenområden,
   3. verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses, att miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken följs och att redovisningen av områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen är förenlig med 7 kap.
18 e § första stycket miljöbalken,
   4. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt, och
   5. verka för att bebyggelse och byggnadsverk inte blir olämpliga med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion.

Länsstyrelsen ska dessutom ge råd i övrigt om tillämpningen av bestämmelserna i denna lag, om det behövs från allmän synpunkt. Lag (2020:76) .

14 §
  Under samrådet ska länsstyrelsen särskilt
   1. ta till vara och samordna statens intressen,
   2. verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses, att miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken följs och att strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken inte upphävs i strid med gällande bestämmelser,
   3. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt, och
   4. verka för att en bebyggelse inte blir olämplig eller ett byggnadsverk olämpligt med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion.

Under samrådet ska länsstyrelsen också särskilt ge råd om tillämpningen av 2 kap. Länsstyrelsen ska dessutom ge råd i övrigt om tillämpningen av bestämmelserna i denna lag, om det behövs från allmän synpunkt. Lag (2020:76) .

22 §
  Under granskningstiden ska länsstyrelsen yttra sig över planförslaget, om förslaget enligt länsstyrelsens bedömning innebär att
   1. ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte tillgodoses,
   2. en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte följs,
   3. strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken upphävs i strid med gällande bestämmelser,
   4. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt, eller
   5. en bebyggelse annars blir olämplig eller ett byggnadsverk olämpligt med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion. Lag (2020:76) .

22 a §
  Under granskningstiden ska lantmäterimyndigheten yttra sig över planförslaget om myndigheten bedömer att förslaget inte är förenligt med 4 kap. 7, 18 och 18 a §§ samt 33 §
första stycket 3 och tredje stycket. Lag (2014:900) .

Om länsstyrelsen anser att ytterligare mark- eller vattenområde bör anges som riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken, eller om utpekandet av ett område som angetts som riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken bör omprövas så ska länsstyrelsen underrätta Riksantikvarieämbetet som kan besluta om detta.

4 §
  Länsstyrelsen ska underrätta Boverket och andra berörda myndigheter som anges i 2 § om länsstyrelsen anser att
   1. ett ytterligare mark- eller vattenområde bör anges som riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken, eller
   2. klassificeringen eller avgränsningen i stort av ett område som riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken bör omprövas.
Förordning (2008:232).

Länsstyrelsen kan, på förslag eller eget initiativ, föreslå nya, ändringar av eller upphävande av riksintresseanspråk.

Kommunens roll

Den kommunala översiktsplanen har en nyckelroll för hanteringen av riksintressen och är ingången för alla som ska tillämpa bestämmelserna om riksintressen. I översiktsplanen ska det finnas en samlad redovisning av de riksintressen som finns i kommunen och planen ska ange kommunens bedömning av hur riksintressena ska tillgodoses vid beslut om användning av mark- och vattenområden.

Kommunen har ingen formell roll vid utpekande eller hävande av riksintresseanspråk men är en viktig part i frågor som rör riksintressen. Kommunen bör därför alltid ingå i dialogen vid utpekande eller upphävande av ett riksintresseanspråk.

4 §
  Kommunen ska i översiktsplanen redovisa de förhållanden som med hänsyn till de allmänna intressena i 2 kap. kan ha en väsentlig betydelse för sådana beslut som avses i 2 § andra stycket. Riksintressen enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken ska alltid redovisas.

Av planen ska det även framgå hur kommunen anser att
   1. riksintressen ska tillgodoses,
   2. gällande miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken ska följas, och
   3. förhållanden av väsentlig betydelse i övrigt bör beaktas. Lag (2020:76) .

Riksantikvarieämbetet ansvarar för innehållet på sidan.

Hjälpte informationen dig? Ja Nej
Tillbaka till toppen