Vår webbplats fungerar inte med din nuvarande webbläsare Internet Explorer. Uppgradera till en nyare webbläsare för att använda vår webbplats. Läs mer på sidan Rekommenderade webbläsare.

Ladda om sidan
Sidan behöver laddas om eftersom du inte använt tjänsten under en längre tid.
Gå till sidans meny Gå till sidans innehåll

Urbanisering

Granskad:

Storstadsregionerna och de större städerna fortsätter att växa. Men det beror inte längre på inflyttning från landsbygden utan på födelseöverskott och inflyttning från andra länder.

Det finns två sätt att beskriva urbaniseringen. Det ena är att beskriva urbaniseringen som en omflyttning där invånarna i ett land i allt större omfattning flyttar till storstadsområdena. För Sveriges del är folkomflyttningen från land till stad i stort sett avslutad. Räknat i absoluta tal minskar inte längre landsbygdsbefolkningen.

Det andra sättet är att beskriva urbaniseringen som den andel av befolkningen som bor i tätort, vilket brukar kallas urbaniseringsgrad eller tätortsgrad. Sett till urbaniseringsgrad ökade andelen av befolkningen som bor i tätort från 81 procent 1970 till 85 procent 2010, då den senaste tätortsavgränsningen gjordes. Det betyder enligt SCB att 85 procent av Sveriges befolkning bor på 1,3 procent av landets totala yta.

Urbaniseringen mer komplex än tidigare

Urbaniseringstrenden är mer komplex idag och har också ett annat mönster än tidigare. Städer växer mer än landsbygden minskar. Den kraftigt ökade flyktinginvandringen till Sverige under åren 2013–2017 medförde att folkmängden ökade i nästan alla kommuner. Vid hög invandring från andra länder kan urbaniseringsgraden öka utan att detta innebär att fler människor flyttar från landsbygden in till städerna och det är det som sker idag. Sedan 2014 har det inrikes flyttningsnettot däremot varit negativt för Stockholm, Göteborg och Malmö.

I Swecos rapport "Sveriges nya geografi 2018" sammanfattas urbaniseringstrenden med att befolkningstillväxten de senaste 20 åren (1997-2017) har koncentrerats till storstadsregionerna och till de större städerna. Befolkningsökningen drivs framförallt av ett stort utrikes flyttnetto, medan det inrikes flyttnettot bara förklarar en mindre del av ökningen.

Tillskottet av bostäder har framförallt hamnat i Stor-Stockholm, Stor-Malmö och Stor-Göteborg. Främst är det de tre storstäderna och möjligen några kommuner till som fungerar som magneter. Där är möjligheterna i form av arbeten och utbildningar som bäst, och det är i dessa städer som utbudet av upplevelser och kultur är som störst.

Antaganden om den framtida urbaniseringen

År 2012 gjorde Boverket i "Vision för Sverige 2025" följande antagande om den framtida urbaniseringen:

  • Fortsatt ökad tätortsgrad kommer att leda till förtätning i stället för utbredning av bebyggelsen. Detta för att effektivisera användningen av redan ianspråktagen mark och befintlig infrastruktur.
  • Hög befolkningstäthet i storstäderna bidrar till en positiv ekonomisk utveckling i hela regionen.

Det kan dock konstateras att höghusbyggandet aldrig har slagit igenom på allvar i Sverige. Den svenska husbyggnadstraditionen förefaller hittills ha varit att varit att bygga på bredden, inte på höjden. Städernas yta har traditionellt ökat mer än befolkningen.

Källor till artikeln hittar du under "Relaterad information".

Hjälpte informationen dig? Ja Nej
Tillbaka till toppen