Fåtalsprovning
Fåtalsprovning kan göras om det saknas data för hållfasthet eller bärförmåga hos en produkt eller ett material. Den modell för fåtalsprovning som finns i eurokoden SS-EN 1990 får inte användas. I stället ska bestämmelserna i EKS för hur en sådan provning går till användas.
Fåtalsprovning
Då data saknas för hållfasthet eller bärförmåga hos en produkt eller ett material kan byggherren själv låta prova dessa. Eftersom det är kostsamt att prova tas ofta ett mindre antal prov, så kallad fåtalsprovning. Ju färre prov som tas desto större osäkerhet föreligger för provningsresultatet.
Tabell D.1 i eurokoden SS-EN 1990 får inte tillämpas vid fåtalsprovning när karakteristisk bärförmåga eller karakteristisk hållfasthet ska bestämmas. I stället ska tabell B5 i EKS tillämpas. Tabellen utgår ifrån att variationskoefficienten anses vara okänd.
11 § Tabell D.1 i SS-EN 1990 får inte tillämpas när karakteristiska värden på materialparametrar och dylikt tas fram genom fåtalsprovning ur en oändlig population. I stället ska tabell B-5 tillämpas för värden på kn. Variationskoefficienten ska anses vara okänd.
Karakteristiskt värde på hållfasthetsparametern, Χk, ska beräknas enligt följande:
där
- -
är stickprovsmedelvärdet, - - kn en koefficient enligt tabell B-5 för n antal stickprov och
- - σ är stickprovets standardavvikelse.
(BFS 2015:6).
Tabell B-5
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF.
Anledningen till att inte eurokodens modell får användas är att den ger en för låg säkerhet jämfört med den säkerhet mot brott som det ställs krav på för respektive säkerhetsklass, det vill säga de β-faktorer som anges i EKS. Att använda tabell D.1 i eurokoden SS-EN 1990 kan leda till att en bärverksdel som ska uppfylla krav i säkerhetsklass 3 endast uppfyller kraven i säkerhetsklass 2.
7 § Säkerhetsindex, β, definierat enligt SS-ISO 2394, ska för byggnadsverksdel i brottgränstillstånd vara
≥ 3,7 för säkerhetsklass 1,
≥ 4,3 för säkerhetsklass 2,
≥ 4,8 för säkerhetsklass 3.
Angivna β-värden avser referenstiden 1 år. (BFS 2019:1).
Allmänt råd Om en sannolikhetsteoretisk metod används är reglerna avseende partialkoefficientmetoden vägledande. Angivna partialkoefficienter i brottgränstillstånd är beräknade med hänsyn till ovan angivna β-värden och baserade på en kalibrering enligt NKB-skrift nr 55, Retningslinjer for last- og sikkerhedsbestemmelser for bærende konstruktioner, 1987. Indelning av byggnadsverksdelar i säkerhetsklasser i denna författning beaktar enbart risk för allvarliga personskador, medan definitionen av eurokodernas konsekvensklasser i viss omfattning även inkluderar skada på samhällsviktiga funktioner. Säkerhetsklasser enligt denna författning används för att uppnå olika formella brottsannolikheter. Eurokodens konsekvensklasser reglerar omfattningen av utförande, kontroll och dokumentation. (BFS 2015:6).Provning i en industriell tillverkningsprocess
Föreskriften i EKS om okänd variationskoefficient avser inte stickprov som sker kontinuerligt där man över tid har information om denna genom data från många prov, till exempel i en industriell tillverkningsprocess. För kontinuerlig provning av en produkt kan variationskoefficienten därför anses vara känd. Det förutsätter dock att koefficienten inte varierar nämnvärt mellan de olika provningstillfällena.
För kontinuerliga stickprov och bestämning av karakteristiskt värde i en tillverkningsprocess kan utvärderingen göras enligt lämplig standard. Till exempel finns för trä SS-EN 14358:2006. Dessutom finns en mer allmän standard, SS-ISO 12491, för statistiska metoder.
Modellfaktorn hanterar skillnad mellan provning och faktisk användning
Det är viktigt att även ta hänsyn till den eventuella modellfaktorn. Det är den faktor som hanterar skillnader mellan provningen och de faktiska förhållanden som materialet, produkten eller konstruktionen utsätts för i den färdiga byggnaden.