Samordnad bebyggelse- och infrastrukturplanering
En samordnad utveckling av bebyggelse och infrastruktur är centralt för att minska transportbehovet, skapa förutsättningar för klimatsmarta transportsätt och därigenom minska påverkan på klimatet.
Översiktsplaneringen som samordnade instrument
I detta sammanhang är översiktsplaneringen ett utmärkt instrument för att samordna regionala och kommunala satsningar inom infrastruktur med bebyggelseutvecklingen. Det kan handla om kommunens samverkan med infrastrukturbyggaren så väl som med den organisation som är regionalt ansvariga för kollektivtrafiken.
Att tänka på i översiktsplaneringen:
- Se till att analyser och utredningar som gjorts inom översiktsplaneringen hålls tillgängliga för andra aktörers processer.
- Utnyttja metodiken kring åtgärdsvalsstudier för att involvera flera aktörer i översiktsplaneringen.
- Ny bebyggelse planeras så att man säkrar god kollektivtrafikförsörjning och goda möjligheter att gå och cykla.
- Ny bebyggelse bör lokaliseras inom dagens tätortsområde för att undvika ett ökat bilberoende och en utbyggnad av infrastruktur.
Översiktsplanen som ett verktyg för att samordna bebyggelse och infrastrukturplanering
Översiktsplanen är ett utmärkt instrument för att samordna regionala och kommunala satsningar inom infrastruktur och bebyggelseutveckling. Analyser och utredningar som tagits fram inom arbetet med ny översiktsplan eller till fördjupningar av översiktsplanen, inte bara de slutliga rekommendationerna, har värde även för andra aktörers processer.
Översiktsplanens miljöbedömning och andra konsekvensanalyser är bra underlag till infrastrukturplaneringen. Kunskap om landskapets förutsättningar och värden och studier av orternas förutsättningar och samband ger en helhetsbild av det berörda området. Det är därför viktigt att underlagsmaterialet hålls tillgängligt i användbart format för de organisationer som har behov av det.
Länsstyrelserna har en viktig roll för att tydliggöra kommunens förutsättningar utifrån en nationell målbild nedbruten till regional nivå i ett regionalt underlag. De regionala organen tar fram kunskap om omvärldsförutsättningar för regional utveckling.
Åtgärdsvalsstudie (ÅVS) är en metod för planering av transportlösningar i tidiga skeden. Det är en systematisk metodik för att tydligt analysera och beskriva problem. ÅVS sker i samarbete mellan aktörer som trafikverket, kommuner och näringsliv. Att flera aktörer involveras i processen ger bättre förutsättningar för en situationsanpassning och för genomförande och därmed hållbar samhällsutveckling. Processen är kunskaps- och dialogbaserad och här finns krav på tydlig dokumentation. Alla trafikslag och färdmedel liksom alla typer av åtgärder ska beaktas. Åtgärder väljs med hjälp av fyrstegsprincipen och åtgärdsvalsstudier utgör en bas för nationella och regionala åtgärdsplaner. Se mer om hur åtgärdsvalsstudier fungerar i exemplet om Kivik på Trafikverkets youtubekanal
Åtgärdsvalsstudier i översiktsplaneringen
Enligt Trafikverkets handledning om åtgärdsvalsstudier bör infrastrukturbyggaren samverka med kommunerna i deras planering. Översiktsplanen ska alltid vara en viktig utgångspunkt för en åtgärdsvalsstudie eftersom den exempelvis beskriver kommunens intentioner när det gäller framtida bebyggelseutveckling och markanvändning. Viktiga underlag för åtgärdsvalsstudierna ska komma från den kommunala fysiska planeringen.
I "Relaterad information" finns en länk till Trafikverkets handledning Åtgärdsvalsstudier – nytt steg i planering av transportlösningar - handledning.
Åtgärdsvalsmetodiken knyter an till flera aktörers planering, så som till exempel kommunernas markanvändningsplanering. De utgör också en del av underlagsarbetet för val av objekt och andra åtgärder som ska resurssättas i Trafikverkets nationella plan eller i länstransportplanerna.
Åtgärdsvalsstudierna skapar förutsättningar för samordning av fortsatt utredning och genomförande liksom för eventuell medfinansiering. Åtgärdsvalsstudier kan därmed fungera som en brygga mellan olika former av planer och planering enligt olika lagstiftningar.
Samordna flera aktörer
Genom dialog i ett tidigt skede skapas realistiska förväntningar. Det leder till att ett skapande av delaktighet i ansvarstagande och lösningar bland flera aktörer. Det har blivit allt tydligare att problemlösningar tjänar på att de som har möjlighet att påverka en befintlig eller befarad situation också blir engagerade i studier kring tänkbara åtgärder. Aktörernas kunskaper och erfarenheter kompletterar varandra och problembilden blir synad från många synvinklar. I samband med att förslag på åtgärder tas fram är det viktigt att klargöra vilka åtgärder som respektive aktör ska ta ansvar för. Det bör till exempel tydligt framgå av åtgärdsvalsstudien vilka frågor/åtgärder som bör hanteras vidare i kommunens översiktsplanering. Det är också viktigt att inte föregripa sådana frågeställningar som lämpligen och bäst hanteras inom ramen för ett översiktsplanearbete eller en fördjupning av översiktsplanen.
Fyrstegsprincipen utgår från att transportsystemet ska utformas och utvecklas utifrån en helhetssyn. Principen används i ett tidigt skede i planeringen, innan eventuella åtgärder väljs. På så sätt kan bästa möjliga åtgärder för att lösa problem eller brister i transportsystemet hittas. Tänkbara åtgärder ska analyseras i följande fyra steg:
1. Tänk om
Det första steget handlar om att först och främst överväga åtgärder som kan påverka behovet av transporter och resor samt valet av transportsätt.
2. Optimera
Det andra steget innebär att genomföra åtgärder som medför ett mer effektivt utnyttjande av den befintliga infrastrukturen.
3. Bygg om
Vid behov genomförs det tredje steget som innebär begränsade ombyggnationer.
4. Bygg nytt
Det fjärde steget genomförs om behovet inte kan tillgodoses i de tre tidigare stegen. Det betyder nyinvesteringar och/eller större ombyggnadsåtgärder.
Fyrstegsprincipen
Genom åtgärdsvalsstudier ska fyrstegsprincipen kunna tillämpas förutsättningslöst, såväl vid övergripande som vid detaljerade studier. Detta ska göras utifrån de tillgänglighetsbrister och behov av bättre transportmöjligheter som kommit fram i till exempel den regionala planeringen, kommunal översiktsplanering eller den regionala kollektivtrafikmyndighetens planering.
I de fall åtgärdsvalsstudier lett till att åtgärder pekats ut kan sådana åtgärder som är relevanta för översiktsplanering behöva inarbetas i översiktsplanen i samband med aktualitetsförklaring eller vid så kallad kontinuerlig planering. Exempel på sådana åtgärder kopplat till de olika stegen i fyrstegsprincipen kan vara:
- Utpekande av områden och lösningar för ny bebyggelse som syftar till att minimera och effektivisera transportbehovet.
- Att ta fram en ny eller uppdatera befintlig trafikstrategi i syfte att exempelvis påverka efterfrågan på bilresor och skifta korta bilresor till gång, cykel och kollektivtrafik.
- Att ta fram en fördjupning av översiktsplanen för ett område som omfattas av utpekade åtgärder i en åtgärdsvalsstudie.
- Rekommendationer för fysiska åtgärder där bland annat detaljplanering behövs för att de ska kunna genomföras, såsom utbyggnad av lokal och regional cykelinfrastruktur, infartsparkeringar, kollektivtrafikterminaler.
- Rekommendationer/planberedskap för ny eller förändrad statlig trafikinfrastruktur.
Regional tillväxt och utveckling av kollektivtrafiken
Kollektivtrafiken är beroende av bebyggelsestrukturen. För att nå framgång i arbetet är det viktigt att planeringen av kollektivtrafiken länkas samman med andra lokala och regionala utvecklings- och samhällsplaneringsprocesser. Enligt kollektivtrafiklagen som gäller från den 1 januari 2012 ska det regionala trafikförsörjningsprogrammet utgöra en plattform för arbetet med att utveckla kollektivtrafiken i regionen. Programmen ska vara långsiktiga och trafikslagsövergripande och har därmed nära koppling till det regionala tillväxtarbetet i allmänhet och den regionala utvecklingsstrategin i synnerhet.
I "Relaterad information" finns en länk till Boverkets kunskapsunderlag om samordnad planering för bebyggelse och transporter.