Kulturmiljövärden

Kulturmiljön och fornlämningar gör det möjligt att läsa och förstå hur människan levt i och brukat landskapet och havet genom tiderna. Här kan du läsa om vad kommunen behöver ta hänsyn till i den kommunala översiktsplaneringen när det gäller kustens och skärgårdens kulturmiljövärden samt olika typer av fornlämningar på land och under havsytan.

Att tänka på i översiktsplaneringen

• Analyser av kulturmiljön ger kunskap om kulturmiljövärden, bebyggelsens karaktäristiska uttryck och de faktorer som har påverkat och påverkar framväxten av bebyggelse och kulturlandskap.
• Fornlämningar är skyddade enligt kulturmiljölagen (1988:950).
• Det är länsstyrelsen som ger tillstånd till ingrepp och vård av fornlämningar. Länsstyrelsen är också rådgivande när det gäller fornlämningar.
• Kunskapen om och dokumentationen av marina fornlämningar är bristfällig. Därför är det viktigt att bedöma möjligheten att fornlämningar kan beröras utifrån exempelvis ett områdes läge i det submarina landskapet, närhet till farled, område för historiska sjöslag och försvarslägen. Ett tidigt samråd med länsstyrelsen ger vägledning.
• I vissa fall kan en fornlämning tas bort, för att prioritera ett annat ändamål, men inte alltid. Inhämtande av kunskap i ett tidigt skede underlättar fortsatt planering och är i många fall mer kostnadseffektivt.
• Det är inte bara fornlämningen i sig som är skyddad utan också möjligheten att uppleva den och förstå dess placering i landskapet. Detta kan betyda att ett större landskapsavsnitt behöver skyddas från exploatering.

Kulturmiljövärden vid kust och i skärgård

Kulturmiljön är den miljö som människor har skapat och som vi fortsätter att skapa. Den består av såväl bebyggelsemiljöer som kulturlandskap och sambanden dem emellan. Kulturmiljön är av betydelse för människors känsla av trygghet och tillhörighet. Skärgården och kustbygden innehåller höga upplevelsevärden och attraktiva livsmiljöer, vilket betyder att kulturmiljön dessutom är av betydelse för såväl lokal som regional utveckling.

Analyser av kulturmiljön ger kunskap om kulturmiljövärden, bebyggelsens karaktäristiska uttryck och de faktorer som har påverkat och påverkar framväxten av bebyggelse och kulturlandskap. Sjöfarten i Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet har varit intensiv genom århundradena och fisket periodvis också. Kustbygdens kulturmiljöer är framvuxna ur de behov som fanns inom bland annat dessa näringar när det gäller bebyggelse, farleder, transportvägar och hamnar.

Läs mer om kulturvärden på sidan kulturvärden.

Kulturvärden

Kulturreservat och byggnadsminne

Kommunen kan i en detaljplan eller med områdesbestämmelser skydda viktiga kulturmiljöer. Förutom reglering genom detaljplan eller områdesbestämmelser finns det två typer av skyddsinstrument för kulturmiljöer. Det är kulturreservat och byggnadsminne. Var och en kan väcka fråga om byggnadsminnesförklaring genom ansökan till länsstyrelsen, men det är länsstyrelsen som tar beslut om byggnadsminnen. Kulturreservat däremot kan initieras och beslutas av antingen länsstyrelsen eller kommunen.

Örebro kommun har arbetat med det kommunala kulturreservatet Sommarro.

Sommarro kulturreservat (på Örebro kommuns webbplats)

Fornlämningars betydelse

Fornlämningar har ett vetenskapligt och kunskapsmässigt högt värde och gör det möjligt att läsa och förstå människans landskap från förhistorisk tid och in i historisk tid. En del fornlämningar, som exempelvis stora bronsåldersrösen, har monumentala lägen i landskapet och bidrar på så sätt också till höga upplevelsevärden. Många fornlämningar, såsom gravfält eller borgruiner, är dessutom attraktiva besöksmål. Exempel på fornlämningar vid kust och hav är skeppsvrak och pålspärrar under vattnet eller båtkåsar.

Fornlämningar är skyddade enligt lag

Exploatering av havsbotten kan beröra områden som innehåller olika typer av fornlämningar. Fornlämningar är skyddade enligt kulturmiljölagen. Den som ska uppföra en byggnad eller en anläggning eller planerar att genomföra ett annat arbetsföretag är skyldig att via länsstyrelsen ta reda på om en fornlämning berörs. Det är länsstyrelsen som avgör om utredning behöver genomföras.

Skyddet gäller alla fornlämningar, även sådana som inte är kända sedan tidigare är skyddade. Det betyder att påträffas en fornlämning under pågående markarbete så måste arbetet avbrytas och fyndet anmälas till länsstyrelsen.

Dessa förutsättningar visar på betydelsen av en tidig kunskap i planeringsskedet om fornlämningar kan finnas i området. Åtgärdens betydelse avvägs mot fornlämningens betydelse. Ett markingrepp eller annat anläggningsarbete kan bara vara genomförbart om fornlämningen kan undersökas och tas bort. Arkeologiska åtgärder är mycket kostsamma och marinarkeologiska undersökningar är än mer kostsamma. Tidig kunskap ökar förutsättningarna för en bra projektering, så att en åtgärd kan genomföras.

Marinarkeologisk kompetens

Kunskapen om marina fornlämningar är bristfällig eftersom det inte har gjorts inventeringar i hav och sjö på samma sätt som det har gjorts på land. Det är få länsstyrelser som har marinarkeologisk kompetens och det ställer sig naturligt att kommunerna inte kan ha denna kompetens. Länsstyrelserna samarbetar dock med varandra när det gäller de marinarkeologiska frågorna och delar på så sätt på kompetensen.

Fornlämningar på land med havs- och skärgårdsanknytning

Kulturlandskapet innehåller spår som kopplar bruket av havet med bruket av land. En hel del anläggningar som exempelvis farleder, varv, hamnar, fiskelägen, sjömärken och uppdragningsplatser för mindre båtar kan ha en lång kontinuitet i användande. Det kan synas i landskapet som såväl övergivna som ännu använda anläggningar från olika epoker, men som har haft likartad användning genom tiderna. Platsens betydelse kan också läsas genom strandnära gravfält och boplatser.

Fynden av fornlämningar vid kust och hav varierar över landet, allt efter de lokala förlopp som landhöjningen haft efter istiden. I den norra delen av landet ligger de fornlämningar som en gång i tiden hade nära kontakt med havet, en bra bit upp på land på grund av landhöjningen. I den södra delen av landet finns istället ett submarint kulturlandskap från den tid då havsbotten i södra Östersjön ännu var landyta, för cirka 11 000 år sedan. Fornlämningar från den tiden finns här även på ett par meters djup i förhållande till dagens havsnivå, vid det som för 11 000 år sedan var strandkanten vid dåvarande vikar.

Fartygsvrak

Utanför landets kust finns otaliga fartygsvrak. De kan exempelvis ligga i farleder, där stora sjöslag har stått, i fiskeområden eller vid besvärliga passager. Fartygsskrov har också medvetet sänkts för att fungera som spärranläggningar i sund, så kallade försänkningar, eller som fundament till hamnanläggningar. Vrak som har tillkommit före 1850 är skyddade enligt kulturmiljölagen. Länsstyrelsen kan dock ta beslut om att vrak som tillkommit efter 1850 ska skyddas enligt kulturmiljölagen.

I Östersjön, Bottenhavet och Bottniska viken samt i våra insjöar finns goda förutsättningar för att träkonstruktioner ska bevaras och konserveras, på grund av den låga salthalten och den låga vattentemperaturen. Därför innehåller dessa områden världsunika, mycket väl bevarade skeppsvrak och försvarsanläggningar av trä. I västkustens farvatten anfrätts däremot trä av skeppsmask och endast ett fåtal vrak med träskrov finns därför bevarade här.

Det finns fortfarande stora områden av havsbottnen som inte har genomsökts, så den totala bilden av antalet vrak är inte komplett. Vrak kan också ha blivit överslammade och därför svåra att upptäcka.

Submarina landskap

För cirka 11 000 år sedan var den nuvarande havsbottnen i södra Östersjön landyta och forskning pågår om i vilka delar och hur högt upp längs kusten som det området har sträckt sig. Det finns teorier om att det rör sig om ett landområde som förmodligen nådde en bit upp längs kuststräckorna i Halland och Kalmar län. Såväl lämningar efter människors bruk av marken som skogar finns bevarade på det som nu är havsbotten. Det är framför allt i Hanöbukten, det vill säga utanför Skånes östkust och Blekinges sydkust samt en bit upp längs Blekinge östkust som trädstubbar har hittats. Det är möjligt att det finns översvämmade boplatser ner till 25 meters djup. Det saknas dock tillräckliga studier av det submarina landskapet för att klargöra var boplatserna fanns under tidig stenålder.                   

Förhistoriska transportleder

Havet har både sommartid och vintertid varit en viktig och betydande transportled. Äldre handelsplatser har skyddats från anfall genom olika typer av spärranläggningar i sjön. Dessa kan bestå av pålar, stenkummel eller sänkta fartyg. På land finns olika former av farledsmarkeringar som kummel, ensmärken och andra sjömärken i form av exempelvis höga ekar.

Länsstyrelsens roll

Det är länsstyrelsen som avgör om fornlämningar kan skadas av de planerade åtgärderna utifrån de översiktliga förutsättningar som en översiktsplan beskriver. Det är också länsstyrelsen som utreder om hittills okända fornlämningar kan finnas i området. Kommunen kan tillsammans med länsstyrelsen initiera att fornlämningar lyfts fram som besöksmål och vårdas.

Fornlämningar - Konflikter och synergieffekter med andra allmänna intressen

Miljöpåverkan och klimatförändringar

Klimatförändringar, som exempelvis höjning av havsnivån och förändrad vattentemperatur, kan leda till att fornlämningar skadas. En höjning av havsnivån kommer att innebära att fornlämningar på land översvämmas. Havets rörelse förändras också, vilket betyder att fornlämningar kan rubbas. Ökad erosion av stränderna kan leda till att fornlämningar i kustbandet förstörs. En höjning av havstemperaturen kan leda till att invasiva arter som skadar träkonstruktioner kan etablera sig i Östersjön och Bottniska viken.

Utsläpp av miljögifter kan liksom havsmiljön i sig med stormar, strömmar och is, vattnets kemiska sammansättning och innehåll av mikroorganismer påverka kulturarvet på havsbotten.

Fartygslämningar kan i sin tur utgöra ett miljöhot eftersom de kan innehålla tungmetaller av olika slag och andra miljöfarliga ämnen.

Riksintresse för kulturmiljö

I miljöbalkens hushållningsbestämmelser pekas kulturmiljön ut som ett av de allmänna intressen som särskilt ska beaktas för att en god hushållning med mark- och vattenområden. I områden som är utpekade som riksintresseanspråk för kulturmiljövård enligt 3 kap. 6 § miljöbalken och riksintressen enligt 4 kap. 1 § miljöbalken ska särskild hänsyn ska tas till kulturvärdet i områden. Det är Riksantikvarieämbetet som pekar ut anspråk om riksintressen för kulturmiljövård enligt 3 kap. miljöbalken. De geografiska områden som i sin helhet är av riksintresse i 4 kap. miljöbalken har beslutats av riksdagen.

Det finns ännu inga områden definierade i hav eller sjö där staten gör anspråk på riksintresse för kulturmiljön. Däremot finns flera riksintressen för kulturmiljö i skärgårdarna som även innefattar vattenområden.

Hushållning med mark och vatten

Riksintressen är nationellt betydelsefulla områden

Veta mer?

Här hittar du exempel på mål, planer och program samt planeringsunderlag som berör kulturmiljön. Länkarna nedan går till andra webbplatser.