Kommunernas särskilda boendelösningar
Antalet särskilda boendelösningar har ökat över tid och kommunerna har därför behövt utveckla verksamheten. En del kommuner har skapat särskilda enheter eller tjänster för att kunna möta en utveckling där fler hushåll inte når upp till kraven för att få en bostad på den ordinarie bostadsmarknaden, och där allt fler ansöker om hjälp från samhället för att kunna få en egen bostad med förstahandskontrakt.
Sociala kontrakt
Kommunernas särskilda boendelösningar kallas ofta för sociala kontrakt. Dessa boenden boenden är vanligtvis vanliga lägenheter i vanliga bostadshus som är kopplade till någon form av hyresavtal, men det kan också vara tillfälliga bostäder eller lägenheter som ligger samlade i en och samma trappgång eller bostadshus. Det vanligaste är andrahandskontrakt med begränsat besittningsskydd, där boendet kan vara förenat med tillsyn eller särskilda villkor och regler. Boendelösningarna grundar sig på biståndsbeslut enligt 4 kap. 1–2 § socialtjänstlagen (2001:453).
Större problem för utsatta grupper när det är allmän bostadsbrist
Det har alltid funnits ett begränsat utbud av bostäder för hushåll med försörjningsstöd, sjuk- eller aktivitetsersättning från Försäkringskassan eller för dem som har inkomster från arbetsmarknadsåtgärder. Problem att hitta en lämplig bostad försämras också när det råder allmän bostadsbrist samtidigt som inkomstklyftorna ökar mellan dem som arbetar och dem som får ekonomiskt stöd från samhället. Detta kan uppfattas som att hyresvärdarnas krav på blivande hyresgäster har höjts, även om det är svårt att bevisa. Andra skäl till att sociala kontrakt används kan vara för att hjälpa personer som inte kan skaffa egen bostad på lång sikt eller som är på väg att bli hemlösa på grund av vräkning.
Kommunerna samverkar med fastighetsägare genom att stå på hyreskontraktet
Ett sätt för kommunerna att få tillgång till bostäder som kan hyras ut med socialt kontrakt är att samverka med det kommunala bostadsbolaget eller privata fastighetsägare. Oavsett vilken aktör kommunerna samverkar med behövs garantier som skyddar fastighetsägaren vid eventuella problem. Det är därför som socialtjänsten eller någon annan bostadssocial enhet inom kommunen går in som förstahandshyresgäst. När lägenheterna sedan hyrs ut i andra hand är det möjligt att ställa upp särskilda villkor och begränsa de boendes besittningsskydd.
Boverkets tidigare kartläggningar i bostadsmarknadsenkäten visar att kommunerna framför allt hyr lägenheter av allmännyttan men också av privata hyresvärdar, och det är en trend som är stabil över tid.
Insatsen sociala kontrakt har en lång historia
Sociala kontrakt är en åtgärd inom socialt arbete där socialtjänsten eller andra socialvårdande aktörer agerar som hyresvärd för sina klienter under en prövotid. Denna åtgärd togs i bruk i slutet av 1960-talet. Kritik riktades mot socialtjänsterna vid millennieskiftet och på 2010-talet, då de anklagades för att använda sociala hyreskontrakt som en alltför lättvindig lösning på vanliga bostadsbristsproblem. Kritikerna ansåg att det fanns risk för att en ”sekundär bostadsmarknad” skulle ta form där oönskade hyresgäster samlades. Idag har vi mer kunskap om denna åtgärd, vilket visar att den kan ha många olika former och riktas mot en icke-homogen målgrupp. Socialstyrelsen betraktar lägenheter med socialt kontrakt eller motsvarande som socialtjänstens långsiktiga boendelösningar.
Sociala kontrakt kan beviljas till personer som har särskilda svårigheter att själva få ett kontrakt, till exempel på grund av psykisk ohälsa, skuldsättning eller tidigare vräkning. Ibland hjälper kommunen personer som är motiverade och har pågående behandling för beroende, men som inte kan få ett eget kontrakt under behandlingsperioden. Hemlösa barnfamiljer kan också få ett socialt kontrakt för att få tid att ordna sin boendesituation.
Alltmer komplext att följa kommunernas särskilda boendelösningar
Boverket har följt utvecklingen av sociala kontrakt sedan 2008 genom att ställa frågor i bostadsmarknadsenkäten. Länge ställdes samma fråga till kommunerna: Hyr kommunen ut bostäder i andra hand till personer som inte blivit godkända på den ordinarie bostadsmarknaden? När lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning trädde i kraft, blev det oklart om boenden som kommunerna hyrde ut i andra hand till denna grupp också skulle räknas in när kommunerna besvarade frågan i BME. Av den anledningen delade Boverket upp frågan i två så att den ena frågan avser bostäder som hyrs ut av socialtjänsten där biståndsbeslut har fattats enligt 4 kap. 1 § eller 2 § SoL och den andra frågan handlar om bostäder som hyrs ut av socialtjänsten utan stöd av SoL, det vill säga där inte något biståndsbeslut har fattats. Det senare har visat sig vanligt förekommande när det gäller andrahandsuthyrning till nyanlända som anvisats kommunen.