Utvecklingsinriktning

Utvecklingsinriktning är en av de tre aspekterna i ÖP-modellen och ska visa funktioner och funktionella samband avseende tre grundläggande strukturer. Begreppen utvecklingsinriktning för bebyggelse, natur och friluftsliv samt kommunikationer är valda för att tydliggöra att det inte handlar om kartläggning av befintlig struktur utan snarare om att lyfta prioriteringar mellan de viktigaste strategiska sambanden som påverkar kommunens långsiktiga utveckling.

Genomgående för utvecklingsinriktningen är ett fokus på funktioner och funktionella samband snarare än markanvändning. Fokus ligger på funktionella regioner som inte alltid följer administrativa gränser och som kan sträcka sig över kommungränser och mellan regioner. I utvecklingsinriktningen visas de övergripande strukturerna för bebyggelse, natur och friluftsliv samt kommunikationer med ställningstagande för hur dessa strukturer bör utvecklas i ett mellankommunalt och regionalt sammanhang. Här redovisas långsiktiga intentioner i grova drag och kommunen lyfter fram utvecklingsinsatser som anses vara särskilt viktiga. Det är en stor fördel om de regionala och mellankommunala frågorna kan behandlas på ett likartat sätt, inte minst för att få en bra samordning med den regionala planeringen. Utvecklingsinriktning motsvarar benämningarna strukturbild, utvecklingsstrategi och liknande.

Utvecklingsinriktning är idag inte anpassat för att användas till ändringar av översiktsplan för geografiskt avgränsade delar. Meddela gärna Boverket om det finns behov för det.