Fjärrkontroll till villalarm
En fjärrkontroll till ett villalarm sågs som en bidragsberättigande nödvändig åtgärd i den dom som refereras här.
Domen gällde 1992 års lag om bostadsanpassningsbidrag men Boverket bedömer att den fortfarande är relevant.
En flicka i femtonårsåldern med lindrig utvecklingsstörning bodde i en villa med sin familj. Familjen hade ett larm inkopplat. För att flickan skulle kunna komma in i bostaden själv när larmet var påkopplat behövde hon en fjärrkontroll. Det fanns en sifferdisplay, men på grund av funktionsnedsättningen kunde flickan inte hantera denna. Hon var ensam hemma efter skolan.
Kommunen
Kommunen avslog ansökan om bostadsanpassningsbidrag till en fjärrkontroll med motiveringen att behovet inte var styrkt.
Förvaltningsrätten
Förvaltningsrätten ansåg att bidrag borde beviljas.
Kammarrätten
Kommunen överklagade till kammarrätten. Kommunen argumenterade att det visserligen var utrett att flickans funktionsnedsättning medförde att hon behövde en fjärrkontroll för att hantera larmet. Däremot menade kommunen att det inte framgick av utredningen att funktionsnedsättningen medförde att det måste finnas ett larm i bostaden.
Kammarrätten konstaterade inledningsvis att frågan i målet var om en fjärrkontroll till villalarmet var nödvändig för att bostaden skulle vara ändamålsenlig som bostad. Därefter redogjorde kammarrätten för förarbetena där det slås fast att det ska finnas en klar koppling mellan funktionsnedsättningen och anpassningsåtgärderna. Kopplingen ska vara så stark att åtgärderna kan bedömas som nödvändiga med hänsyn till funktionsnedsättningen. (Proposition 1992/93:58, sidan 18.)
Kammarrätten gick vidare med att konstatera att för att en bostad ska vara ändamålsenlig som bostad för personen med funktionsnedsättning så borde, enligt kammarrättens mening, i de fall det var möjligt, personen självständigt kunna ta sig in i och ut ur bostaden. Det var ostridigt att flickan inte självständigt kunde ta sig in i bostaden med befintligt larm. Kammarrätten ansåg att ett villalarm fick anses vara en normalt förekommande, inte onödig, fast funktion som tillförts bostaden. Det förhållandet som nämnden påtalat, att larmet i sig inte var nödvändigt för att bostaden skulle vara ändamålsenlig som bostad, föranledde inte någon annan bedömning. För att flickan skulle kunna ta sig in i huset var det nödvändigt med en fjärrkontroll till villalarmet. Mot denna bakgrund fann kammarrätten att den sökta åtgärden var nödvändig med hänsyn till flickans funktionsnedsättning. Kammarrätten avslog kommunens överklagande.
Kammarrätten i Göteborg, dom 15 december 2011, målnummer 891-11.