Allmänna hänsynsregler och bestämmelser
Miljöbalkens krav på att en verksamhetsutövare alltid ska ta hänsyn till miljön gäller även kulturmiljön.
Alla som bedriver en verksamhet har en skyldighet att skaffa sig de kunskaper och utföra de åtgärder som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att det uppstår skada eller olägenhet för miljön. (MB 2 kap. 2-3 §§) Med skador och olägenheter för miljön avses inte endast påverkan på grund av utsläpp och störningar, utan även sådant som till exempel utarmar värdefulla kulturmiljöer (jämför proposition 1997/98:45 del 2 sidan15).
Miljöbalk, prop. 1997/98:45 (på Sveriges riksdags webbplats)
2 §
Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.
3 §
Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksam-
heten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik.
Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.
Även vid lokaliseringen av en verksamhet eller åtgärd ska hänsyn tas till bland annat kulturmiljön. Den plats ska väljas som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska uppnås med minsta intrång och olägenhet för såväl människors hälsa som miljön.
6 §
För en verksamhet eller åtgärd som tar i anspråk ett mark- eller vattenområde ska det väljas en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön.
Vid prövning av frågor enligt 7 kap., tillståndsprövning enligt 9 och 11 kap., regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. och prövning av verksamheter enligt 9 kap. 6, 6 a och 6 b §§, 11 kap. 9 a § och 12 kap. 6 § ska bestämmelserna i 3 och 4 kap. tillämpas endast i de fall som gäller ändrad användning av mark- eller vattenområden.
Ett tillstånd eller en dispens får inte ges i strid med en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (2010:900). Små avvikelser får dock göras, om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas. Lag (2013:758) .
Ovanstående kan uttryckas i tre grundläggande principer för miljöhänsyn.
- Kunskapskravet
- Försiktighetsprincipen
- Lokaliseringsprincipen
De allmänna hänsynsreglerna gäller för alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd som faller under miljöbalken. Detta gäller oavsett om verksamheten kräver tillstånd eller är anmälningspliktig eller inte.
Kraven på hänsyn gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfyll dem. Om kostnaden för en åtgärd är orimlig ska bedömas framför allt med hänsyn till miljönyttan med åtgärden. Orimligt blir det när marginalnyttan för miljön inte uppväger de kostnader som läggs ned på skadeförebyggande åtgärder. (jfr prop. 1997/98:45 del 1 sid. 232).
Miljöbalk, prop. 1997/98:45 (på Sveriges riksdags webbplats)
7 §
Kraven i 2-5 §§ och 6 § första stycket gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder. När det är fråga om en totalförsvarsverksamhet eller en åtgärd som behövs för totalförsvaret, ska vid avvägningen hänsyn tas även till detta förhållande.
Trots första stycket ska de krav ställas som behövs för att följa 5 kap. 4 och 5 §§. Lag (2018:1407) .
Att begränsa eller kompensera skada på kulturvärden
Ett tillstånd enligt miljöbalken kan kombineras med krav på
- undersökning av området,
- åtgärder för att bevara området, och
- åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför.
9 §
Tillstånd eller dispens och upphävande av tillstånd eller dispens får förenas med skyldighet att utföra eller bekosta
1. särskild undersökning av berört område,
2. särskilda åtgärder för att bevara berört område, och
3. särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför.
Denna paragraf innebär inte någon inskränkning av en avhjälpandeansvarigs skyldigheter enligt 10 kap. Lag (2007:660) .
Vilka villkor som kan ställas är beroende på hur allvarligt intrång som verksamheten medför och i vilken mån villkoren är till nytta för det berörda allmänna intresset. Begränsningen är att villkoren inte får medföra orimliga kostnader (jämför propositionen 1997/98:45 del 2 sidan 209-210).
Miljöbalk, prop. 1997/98:45 (på Sveriges riksdags webbplats)