Domstolens prövning av överklagande
I sin överprövning är domstolen begränsad av en prövningsram och ska endast avgöra om beslutet strider mot lagen på det sätt som klaganden har angett.
Prövningsramen
När målet eller ärendet ska prövas i sak är det viktigt att avgöra vad det är som ska prövas. Detta kallas ibland prövningsramen. När en överprövande instans ska pröva ett överklagande av ett beslut om att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser är prövningsramen avgränsad på så sätt att det endast ska prövas om det överklagade beslutet strider mot lagen på det sätt som klaganden angett eller som framgår av omständigheterna. Den överprövande instansen ska inte på eget initiativ göra en omfattande utredning om ett besluts laglighet. Samtidigt krävs det inte heller att den enskilde anger exakt vilka paragrafer som beslutet kan anses strida mot. Överklagandet bör vara tillräckligt preciserat för att den överprövande instansen ska kunna ta ställning till om kommunens beslut är riktigt eller inte.
17 §
Den myndighet som prövar ett överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser ska endast pröva om det överklagade beslutet strider mot någon rättsregel på det sätt som klaganden har angett eller som framgår av omständigheterna.
Om myndigheten vid en prövning enligt första stycket finner att beslutet strider mot en rättsregel, ska beslutet upphävas i sin helhet. Annars ska beslutet fastställas i sin helhet. Beslutet ska inte upphävas om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. Om kommunen har medgett det, får dock beslutet upphävas i en viss del eller ändras på annat sätt. Ändringar som har ringa betydelse får göras utan kommunens medgivande.
Om kommunen begär det, får myndigheten förordna att det överklagade beslutet i sådana delar som uppenbarligen inte berörs av överklagandet får genomföras trots att överklagandet inte har avgjorts slutligt. Ett sådant förordnande får inte överklagas.
Domstolen ska bara ta ställning till om det överklagade beslutet ligger inom ramen för det handlingsutrymme som lagen ger kommunen. I praxis har bestämmelsen dock tolkats på så sätt att den överprövande instansens bör i uppenbara fall kunna ingripa mot beslut som har fattats i strid mot någon paragraf, på eget initiativ. Detta kallas officialprövning. Om det är en paragraf som innefattar ett bedömningsutrymme är dock utrymmet för officialprövning mycket litet, och en sådan prövning bör endast förekomma undantagsvis. (MÖD 2018-06-11 mål nr P 11037-17)
Mål: P 11037-17 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)
Överprövningen innebär en kontroll av om kommunens beslut ryms inom det handlingsutrymme som kommunen har enligt bestämmelserna i plan- och bygglagen, PBL, och de krav som kan ställas på beslutsunderlag och beredningsförfarande. Att prövningen är begränsad innebär dock att överprövningens omfattning är beroende av utformningen av de bestämmelser som det överklagade beslutet grundas på. Prövningen av ett överklagande stannar i många fall vid en prövning av om beslutet att anta en detaljplan eller områdesbestämmelser ligger inom ramen för det handlingsutrymme som de materiella reglerna ger kommunen. Om kommunens beslut ryms inom detta handlingsutrymme, kommer de avvägningar som en kommun gjort mellan olika samhällsintressen inte att bli föremål för överprövning. Detta innebär dock inte att klagandena fråntas rätten till prövning men prövningen kan bli begränsad. (jfr prop. 2009/10:215 sid. 88 och RÅ 1994 ref. 39)
Mark- och miljödomstolar, prop. 2009/10:215 (på Sveriges riksdags webbplats)
Klagorätt
Eftersom rättidsprövningen vid ett överklagande görs av myndigheten som fattat det överklagade beslutet ska den överprövande instansen inte göra någon egen bedömning av detta. Däremot så ska den överprövande instansen avgöra om beslutet får överklagas och om den som överklagar har rätt till det.
16 §
Bestämmelser om överklagande av ett beslut som avses i 2 a, 3, 5, 5 a och 6 §§ finns i 43-47 §§ förvaltningslagen
(2017:900).
Tiden för överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser räknas dock från den dag då beslutet eller justeringen av protokollet över beslutet har tillkännagetts på kommunens anslagstavla. När beslutet har fattats av kommunfullmäktige, ska det som enligt 43-47 §§ förvaltningslagen gäller i fråga om den myndighet som har meddelat beslutet i stället gälla kommunstyrelsen.
Tiden för överklagande av ett beslut om lov eller förhandsbesked räknas, för alla som inte ska delges beslutet enligt 9 kap. 41 §, från den dag som infaller en vecka efter att beslutet har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. Lag (2018:845) .
47 §
Överinstansen prövar frågor om att avvisa ett överklagande på någon annan grund än att det har kommit in för sent.
Om ett överklagande felaktigt har getts in till överinstansen, ska den myndigheten vidarebefordra överklagandet till beslutsmyndigheten och samtidigt ange vilken dag som överklagandet kom in till överinstansen.
Genomförandeförordnande
Om kommunen begär det får domstolen förordna att ett överklagat beslut om att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser i sådana delar som uppenbarligen inte berörs av överklagandet får genomföras trots att överklagandet inte har avgjorts slutligt. Ett sådant förordnande innebär att detaljplanen eller områdesbestämmelserna delas upp och de delar av planen som inte omfattas av överklagandet får genomföras omedelbart. Ett sådant genomförandeförordnande får inte överklagas.
17 §
Den myndighet som prövar ett överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser ska endast pröva om det överklagade beslutet strider mot någon rättsregel på det sätt som klaganden har angett eller som framgår av omständigheterna.
Om myndigheten vid en prövning enligt första stycket finner att beslutet strider mot en rättsregel, ska beslutet upphävas i sin helhet. Annars ska beslutet fastställas i sin helhet. Beslutet ska inte upphävas om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. Om kommunen har medgett det, får dock beslutet upphävas i en viss del eller ändras på annat sätt. Ändringar som har ringa betydelse får göras utan kommunens medgivande.
Om kommunen begär det, får myndigheten förordna att det överklagade beslutet i sådana delar som uppenbarligen inte berörs av överklagandet får genomföras trots att överklagandet inte har avgjorts slutligt. Ett sådant förordnande får inte överklagas.
Så avgörs målen
Om en enskild överklagar kommunens beslut att anta en detaljplan är kommunen den enskildes motpart.
2 §
Om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets avgörande är den förvaltningsmyndighet som först beslutat i saken motpart till den enskilde sedan handlingarna i målet överlämnats till mark- och miljödomstolen, om inte annat är särskilt föreskrivet.
I mål om planer enligt plan- och bygglagen (2010:900) är kommunen den enskildes motpart.
Det som föreskrivs i första stycket gäller inte när det är en lantmäterimyndighets beslut som har överklagats eller när en ideell förening eller en annan juridisk person som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken har överklagat.
Förfarandet hos domstolen är som huvudregel skriftligt och domstolen ansvarar för att målet blir så utrett som det kräver. Detta kan ske genom skriftväxling mellan olika parter eller genom att domstolen håller sammanträde och huvudförhandling. En part kan alltid begära att domstolen håller sammanträde och huvudförhandling. Det är dock alltid domstolen som bestämmer om en förhandling krävs. Till ett sammanträde eller huvudförhandling kallas parterna och man får tillfälle att muntligen lägga fram sina synpunkter inför domstolen. Domstolen kan även hålla syn för att ta del av förhållandena på platsen.
12 §
Domstolen skall se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver och att inget onödigt dras in i ärendet. Genom frågor och påpekanden skall domstolen försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i parternas framställningar.
13 §
Förfarandet hos domstolen är skriftligt.
I förfarandet bör det ingå sammanträde när detta kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av ärendet.
Domstolen kan begränsa ett sammanträde till att utreda parternas ståndpunkter i ärendet, till att ta upp muntlig bevisning eller på det sätt som annars är lämpligt.
14 §
Domstolen skall hålla sammanträde, om det begärs av en enskild part. Sammanträde behöver dock inte hållas om ärendet inte skall prövas i sak, om avgörandet inte går parten emot eller om ett sammanträde på grund av någon annan särskild omständighet inte behövs.
15 §
Om det i ärendet finns en motpart, skall domstolen ge denne tillfälle att svara inom en viss tid. Domstolen skall samtidigt lämna en upplysning om att ärendet kan komma att avgöras även om det inte kommer in något svar till domstolen.
Första stycket gäller inte,
1. om det saknas anledning att anta att ärendet till någon del kommer att avgöras till motpartens nackdel eller
2. om motparten är en sådan förvaltningsmyndighet som avses i 11 §
och det är onödigt att myndigheten ges tillfälle att svara.
16 §
Den som getts tillfälle att svara skall göra det skriftligen, om inte domstolen bestämmer att svaret får lämnas muntligen.
I svaret skall parten ange om yrkandena i ärendet eller, när ärendet har inletts genom en anmälan, den åtgärd som ärendet gäller medges eller inte medges. Om yrkandena eller åtgärden inte medges, skall parten ange skälen för detta och de bevis som åberopas. Skriftliga bevis skall ges in till domstolen.
17 §
Domstolen får förelägga en part att inom en viss tid yttra sig skriftligen. I föreläggandet skall det tas in en upplysning om att ärendet kan komma att avgöras även om det inte kommer in något sådant yttrande till domstolen.
18 §
Till ett sammanträde skall domstolen kalla den som är part. En myndighet som är motpart enligt 11 § behöver dock inte kallas annat än om domstolen finner att myndighetens närvaro behövs för utredningen i ärendet. Myndigheten skall dock alltid underrättas om sammanträdet.
I kallelsen skall det tas in en upplysning om betydelsen enligt 20 §
av att parten uteblir från sammanträdet. Om domstolen finner att en part bör infinna sig personligen, får domstolen föreskriva vite.
I fråga om ersättning för kostnader för parts inställelse tillämpas 11 kap. 6 § rättegångsbalken. Lag (1996:1653) .
19 §
Har upphävts genom lag (2005:707) .
20 §
Att en part uteblir från ett sammanträde hindrar inte att domstolen handlägger och avgör ärendet. Om det i tingsrätt är den som inlett ärendet eller i högre domstol klaganden som uteblir, får ärendet avskrivas från vidare handläggning.
21 §
I fråga om offentlighet och ordning m.m. vid ett sammanträde tillämpas 5 kap. 1-5 och 9-15 §§ rättegångsbalken.
Under sammanträdet ska det föras anteckningar om vad som förekommer vid detta när det gäller yrkanden, medgivanden, bestridanden, åberopanden, invändningar och erkännanden samt om den utredning som läggs fram vid sammanträdet. Om sammanträdet har begränsats enligt 13 §, ska även det antecknas.
I fråga om dokumentation av berättelser som lämnas i bevissyfte och av syn tillämpas 6 kap. 6 och 6 a §§ rättegångsbalken. Lag (2019:304) .
Efter det att domstolen har avgjort ärendet ska beslutet sändas till parterna. Om det finns en skiljaktig mening så ska den bifogas. I de fall beslutet kan överklagas ska parterna få en upplysning om detta samt vad parterna ska tänka på vid ett överklagande.
29 §
Det beslut genom vilket domstolen avgör ärendet skall sändas till parterna samma dag som beslutet meddelas eller, om beslutet meddelas vid ett sammanträde, inom en vecka från sammanträdet. Om det finns en skiljaktig mening skall den bifogas.
30 §
I de fall där ett beslut kan överklagas skall parterna få upplysning om detta.
Innebär beslutet att ärendet avgjorts skall parterna få upplysning om vad de skall iaktta vid ett överklagande. Har ärendet inte avgjorts, skall parterna underrättas om att de efter begäran kan få en sådan upplysning från domstolen.
Krävs det prövningstillstånd vid överklagande, skall parterna få upplysning även om detta och om de grunder på vilka sådant tillstånd kan meddelas.
Domstolens avgörande
Om domstolen vid sin prövning anser att beslutet strider mot plan- och bygglagen, PBL, ska beslutet upphävas i sin helhet. Annars ska beslutet fastställas i sin helhet. Beslutet ska inte upphävas om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. Om kommunen har medgett det, får dock beslutet upphävas i en viss del eller ändras på annat sätt. Ändringar som har ringa betydelse får göras utan kommunens medgivande.
17 §
Den myndighet som prövar ett överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser ska endast pröva om det överklagade beslutet strider mot någon rättsregel på det sätt som klaganden har angett eller som framgår av omständigheterna.
Om myndigheten vid en prövning enligt första stycket finner att beslutet strider mot en rättsregel, ska beslutet upphävas i sin helhet. Annars ska beslutet fastställas i sin helhet. Beslutet ska inte upphävas om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. Om kommunen har medgett det, får dock beslutet upphävas i en viss del eller ändras på annat sätt. Ändringar som har ringa betydelse får göras utan kommunens medgivande.
Om kommunen begär det, får myndigheten förordna att det överklagade beslutet i sådana delar som uppenbarligen inte berörs av överklagandet får genomföras trots att överklagandet inte har avgjorts slutligt. Ett sådant förordnande får inte överklagas.
Följden av ett upphävande
Om domstolen upphäver det överklagade beslutet innebär det att beslutet inte längre gäller. Om domstolen upphäver ett antagandebeslut är det hela planen och dess bestämmelser som slutar gälla. Den får därför inte användas vid till exempel prövning av bygglov. Om det däremot är ett beslut om att ändra detaljplanen som upphävts är det bara ändringen som upphävs, medan den lagakraftvunna planen fortsätter gälla.
Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan kommunen starta en ny planprocess eller starta om planprocessen från ett visst skede, exempelvis genomföra en ny granskning. I PBL finns det inte några bestämmelser som reglerar hur ett detaljplaneärende ska handläggas när kommunen återupptar en detaljplan som har upphävts. Det innebär att planprocessen som huvudregel ska startas om från början.