Staket

Den funktionshindrade led av en krampsjukdom med vissa autistiska drag. Hon var mycket rörlig och behövde ständig övervakning. Hon smet ofta iväg. Hon blev mycket uppjagad om man följde efter henne och fick då lätt kramper. Med hänsyn till sökandens stora rörlighet med mera och de därav föranledda svårigheterna med tillsynen av henne fann regeringen att bidrag borde lämnas för kostnaderna för ett staket runt hela tomten.

Regeringen, beslut 1991-01-10, diarienummer BO90/2246/B.

Kommunen
En kommun avslog en ansökan om bidrag för ett staket runt tomten och terrassen samt för en grind vid garageuppfarten. Beslutet motiverades med att åtgärderna var att anse som ordinärt fastighetsunderhåll.

Länsbostadsnämnden
Sökanden överklagade till länsbostadsnämnden som delade kommunens bedömning.

Boverket
Sökanden, vars son var blind sedan födseln, överklagade till Boverket. En hög häck av bok och syrén avgränsade tomten. För att sonen skulle våga sig ut på egen hand på tomten måste denna ha samma avgränsning som rummen i huset. Boverket konstaterade bland annat att staket inte utgjorde normal standard i bostadsområdet och biföll överklagandet.

Regeringen
Kommunen överklagade Boverkets beslut till regeringen, men regeringen fann inte skäl att ändra Boverkets beslut.

Regeringen, beslut 1992-04-09, diarienummer S92/2371/J.

En man, som var synskadad, ansökte om bidrag till uppsättning av ett stängsel på sin fastighet. Stängslet skulle hindra att hans ledarhund tog sig ut från fastigheten samt att hundar och andra djur tog sig in. Ansökan avslogs med motiveringen att åtgärden inte bedömdes som nödvändig för att bostaden skulle vara ändamålsenlig för mannen.

Kammarrätten i Göteborg, dom 1995-03-13, målnummer 8891-1994.

Frågan gällde vilka krav som borde ställas på staketets utformning för att bostaden skulle vara ändamålsenlig och i så fall om rätten till bidrag kunde begränsas till att endast omfatta staket runt del av tomten.

Kammarrätten fann att en speciellt anpassad gärdesgård med tätare liggande slanor än normalt var en nödvändig anpassningsåtgärd med hänsyn till funktionshindret. Och detta även om denna skulle bli något dyrare än alternativet med stängsel. Några hållbara argument för att begränsa gärdesgården till att omfatta endast en viss del av tomten hade vidare inte framförts. Sökanden beviljades därför bidrag till en gärdesgård runt hela tomten.

Kammarrätten i Sundsvall, dom 1999-05-31, målnummer 1066-1998.

En man ansökte om bostadsanpassningsbidrag för att uppföra ett staket runt trädgården. Mannens dotter var tre år och hade Downs syndrom. Tomten gränsade till bilväg på två sidor och enligt arbetsterapeutens intyg behövdes ett staket som omgärdade tomten på alla fyra sidor. Det fanns en häck men den var gles på många ställen.

Kommunen
Kommunen ansåg att något bidrag inte borde beviljas.

Länsrätten
Sökanden överklagade till länsrätten som också ansåg att något bidrag inte borde beviljas. Enligt länsrätten var det inte visat att ett staket var en nödvändig anpassning till följd av dotterns funktionshinder. Behovet av ett staket runt tomten torde ha varit stort för varje familj med småbarn, tyckte länsrätten.

Kammarrätten
Kammarrätten kom fram till att bidrag borde beviljas för skäliga merkostnader för ett staket runt hela eller delar av tomten.

Enligt kammarrätten var det styrkt att tomten måste omgärdas med ett staket för att bostaden skulle bli ändamålsenlig för flickan. Däremot ansåg kammarrätten att det fick anses utgöra en normal åtgärd att uppföra ett staket runt tomten för en familj med barn i flickans ålder i en bostad med motsvarande läge. Det fick anses tillhöra normal standard. Bidrag borde därför inte beviljas för att uppföra ett ordinärt staket. Men kammarrätten anförde dessutom följande. Av utredningen framgår att flickan, på grund av sitt funktionshinder, kommer att vara i behov av ett staket även när hon uppnått en sådan ålder där barn i allmänhet inte har ett sådant behov. För att ett staket ska vara ändamålsenligt för flickan torde det därför kunna ställas särskilda krav på bland annat staketets säkerhet, i form av till exempel låsbar grind eller i fråga om höjden. Den anpassning som krävs för att tillgodose flickans särskilda behov av ett säkert staket, som går utöver vad som normalt behövs, får anses föranledd av hennes funktionshinder. Sökanden har därför rätt till bostadsanpassningsbidrag vid uppförande av ett staket runt hela eller delar av tomten för eventuella skäliga merkostnader som är hänförliga till en anpassning av ett staket som går utöver vad som normalt erfordras och som krävs för att staketet ska kunna tillgodose flickans särskilda behov.

Kammarrätten i Stockholm, dom 2003-11-24, målnummer 2249-2002. (En liknande bedömning gjorde samma domstol 2003-11-24, målnummer 2753-2003.)

Bostadsanpassningsbidrag söktes för ett staket som skulle vara 140 centimeter högt.

Kommunen
Kommunen beviljade bidrag endast för kostnaden utöver vad ett staket på 90 centimeter kostade. Längden skulle vara 84 meter.

Länsrätten
Sökanden överklagade till länsrätten och yrkade bidrag för hela kostnaden. Hon anförde bland annat följande till stöd för sin talan. Sonen, nio år, har ett funktionshinder som innebär att han inte förstår konsekvenserna av sitt handlande. Det hade inte behövts något staket om det inte vore för sonen. Det bor många barnfamiljer i området men ingen av dem har staket. Enligt ett intyg utfärdat av en kurator medförde funktionshindret att sonen kunde gå och sätta sig mitt på vägen utan att förstå att en bil kunde komma och köra på honom.

Kommunen menade att föräldrarna själva borde stå för så stor del av kostnaden som motsvarade ett 90 centimeter högt stängsel. Detta eftersom det var biltrafik på två sidor av tomten och behovet av ett staket därför borde vara stort även för en familj med barn utan funktionsnedsättning.

Länsrätten ansåg att behovet av ett 140 centimeter högt staket var styrkt. Med hänsyn till bostadens placering i förhållande till omgivande vägar ansåg dock länsrätten att det fick anses vara en normal åtgärd för en familj med barn i sonens ålder att sätta upp ett staket eller någon annan typ av avgränsning runt tomten. Överklagandet avslogs därför.

Kammarrätten
I överklagandet till kammarrätten anförde sökanden bland annat att det är ovanligt att familjer med barn på nio år utan funktionshinder sätter upp staket.

Kommunen anförde att behovet av ett normalstaket ökat eftersom familjen utökats med ett barn som nu var i ett-årsåldern.

Kammarrätten ansåg att behovet av ett högt staket var styrkt. Kammarrätten ansåg vidare att en sådan åtgärd inte kunde anses normal för en familj med barn i 9-årsåldern och att åtgärden alltså fick anses nödvändig för att bostaden skulle vara ändamålsenlig för sonen. Den omständigheten att det numera fanns ett ettårigt barn i familjen ändrade inte den bedömningen. Kvinnan hade rätt till bidrag till hela kostnaden för ett 140 cm högt staket runt villatomten.

Kammarrätten i Sundsvall, dom 2005-09-01, målnummer 2509-04.

Två föräldrar ansökte om bostadsanpassningsbidrag för staket till trädgården utanför deras villa på grund av att dottern kunde sticka iväg.

Kommunen
Kommunen avslog ansökan med motiveringen att familjen även bestod av ett yngre syskon och att det därför utgjorde en normal åtgärd att uppföra ett staket runt tomten. Dessutom ansåg kommunen att trafiksituationen inte var något större problem, eftersom gatan avslutades med en vändplan hitom fastigheten.

Förvaltningsrätten
Föräldrarna överklagade till förvaltningsrätten och anförde bland annat att det inte var normalt att ha staket runt huset, det hade ingen annan på gatan fast de flesta hade små barn. Det fanns även en dagmamma på gatan som inte heller hon hade staket runt tomten. Dottern hade en treårig lillebror som förstod att det var farligt att gå mot vägen eller älven. De hade inte känt något behov av staket förrän nu när dottern var så pass stor och inte förstod att vissa situationer kunder vara farliga. Även om man var ute tillsammans med dottern var hon så pass snabb att hon kunde hinna sticka iväg.

Förvaltningsrätten avslog överklagandet. Förvaltningsrätten ansåg att uppförande av ett staket utan särskild anpassning var en sådan typ av åtgärd som fick anses falla inom vad som utgör en normal åtgärd för en familj i ett bostadsområde som det aktuella.

Kammarrätten
Föräldrarna överklagade till kammarrätten och anförde bland annat att det var nödvändigt att ha ett speciellt anpassat staket som var högre än ett standardstaket för att dottern inte skulle ha möjlighet att klättra över det. Vidare anförde de att dottern inte skulle behöva ha ständig tillsyn när hon lekte på tomten.

Kammarrätten kom fram till att föräldrarna hade rätt till bostadsanpassningsbidrag för skäliga merkostnader för uppförande av ett staket utöver normal standard. Kammarrätten fann att dotterns funktionsnedsättning gjorde det nödvändigt att omgärda villatomten med ett staket som var högre än ett standardstaket. Ett sådant anpassat staket kunde enligt kammarrättens mening inte anses rymmas inom ramen för vad som var att anse som en normal åtgärd i bostadsområdet. Bostadsanpassningsbidrag skulle därför lämnas för skäliga merkostnader för ett högre staket i förhållande till vad ett staket av normal standard kostade. Det fick ankomma på kommunen att närmare utreda omfattningen av merkostnaderna.

Kammarrätten i Sundsvall, dom 2012-10-31, målnummer 3013-11.