Så planeras Sverige

Tipsa någon om den här sidan.

Fysisk planering handlar om att bestämma hur mark- och vattenområden ska användas. Enligt plan- och bygglagen (PBL) ska olika samhällsintressen vägas mot varandra i en öppen och demokratisk process samtidigt som enskildas rättigheter ska beaktas. I Sverige har kommunerna ett stort ansvar för planering.

Det svenska planeringssystemet enligt PBL utgörs av regionplan, översiktsplan, områdesbestämmelser och detaljplan. I miljöbalken regleras den nationella havsplaneringen. Det är enbart områdesbestämmelser och detaljplan som är juridiskt bindande dokument, medan regionplan och översiktsplan kan ses som den övergripande inriktningen för kommunen under en längre tidsperiod och vara ledande i framtagande av detaljplan och vid lovgivning.

Nationella nivån

Sverige har ingen sektorsövergripande planering på nationell nivå på land, däremot finns nationell planering till havs. Staten ger istället ramar för den kommunala och regionala nivån i nationella mål och genom att peka ut anspråk för så kallade riksintressen. Även den nationella transportinfrastrukturplaneringen påverkar förutsättningarna för kommunal och regional fysisk planering. I havet, en sjömil utanför den s.k. baslinjen i territorialhavet och för den ekomiska zonen, kommer det att tas fram tre havsplaner som regeringen beslutar om. EU har i ett havsplaneringsdirektiv ställt krav på att medlemsstaterna ska ha upprättade havsplaner senast den 31 mars 2021 där det är aktuellt.

Enligt plan- och bygglagen är det länsstyrelserna som tillvaratar och samordnar de statliga intressena i planprocessen. Länsstyrelserna kan sägas utgöra statens förlängda arm i regionerna och de centrala myndigheterna ska lämna underlag till länsstyrelserna inom sitt respektive ansvarsområde.

Länsstyrelsen ansvarar för och kan ingripa i frågor som rör riksintressen, miljökvalitetsnormer, mellankommunala intressen och frågor om hälsa och säkerhet och risken för olyckor, översvämningar eller erosion.

Regionala nivån

Precis som den nationella är även den regionala planeringsnivån i Sverige relativt begränsad. För att hantera kommunöverskridande frågor som exempelvis infrastruktur, klimat och regional bostadsförsörjning krävs i många fall resurser och förmågor som den enskilda kommunen har svårt att mobilisera. Regionplanering innebär att två eller flera kommuner gemensamt planerar hur mark- och vattenområden ska användas.

Regionplaneringen regleras i två lagstiftningar, en lag för kommunerna i Stockholms län där regionplanering är obligatoriskt och en lag för övriga kommuner i landet, där planeringen är frivillig. Initiativet till regionplanering kan komma från nationellt, regionalt eller lokalt håll. I första hand förutsätts de berörda kommunerna själva initiera frågan om regionplanering hos regeringen. Beslut om att regionplanering ska ske fattas av regeringen.

Kommunala nivån

Kommunerna ansvarar för planläggningen av mark- och vattenområden inom sina geografiska gränser. Det är endast kommunen som har befogenhet att anta planer och bestämma om planläggning ska komma till stånd eller inte.

Översiktsplanen – övergripande markanvändning

Kommunen är skyldig att ha en aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunens yta. I översiktsplanen ska kommunen redovisa grunddragen för den avsedda användningen av mark- och vattenområden, hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras, vilken hänsyn som ska tas till allmänna intressen och hur man tänker tillgodose riksintressen och miljökvalitetsnormer. Av planen ska också framgå hur kommunen tänker ta hänsyn till nationella och regionala mål, planer och program av betydelse för hållbar utveckling i kommunen.

Områdesbestämmelser – en begränsad reglering

Med områdesbestämmelser kan kommunen reglera grunddragen i mark- och vattenanvändningen om det behövs för att säkerställa översiktsplanens syften eller tillgodose ett riksintresse. De kan även reglera största tillåtna area på ett fritidshus och i vad mån det krävs bygglov för vissa åtgärder. Områdesbestämmelser ger ingen byggrätt.

Detaljplanen – planen med bindande rättigheter och skyldigheter

Med en detaljplan reglerar kommunen hur mark och vatten ska användas och hur bebyggelsen ska se ut inom ett visst område. Detaljplaner upprättas i allmänhet när det ska byggas nytt i en tätort eller annan sammanhållen bebyggelse och omfattar ofta ett eller några kvarter. I detaljplanen regleras vad som är allmänna platser, kvartersmark och vattenområden samt hur dessa ska användas och utformas.

En detaljplan kan reglera exploateringen mer i detalj. Exempelvis var nya byggnader ska eller får placeras, hur stora eller höga de får vara, hur långt det ska vara mellan hus och tomtgräns och om någon kan få rätt att dra fram ledningar över någon annans mark. Det som anges i detaljplanen blir bindande för kommande bygglovsprövningar. Enskilda får en rätt att utnyttja detaljplanen som inte får ändras under genomförandetiden som normalt är 15 år. Detta brukar benämnas "byggrätt".

Vem gör vad?

Kommunen

Generell logotyp för myndighet.
tar fram och antar översiktsplan och detaljplaner.

Regionplaneorganet

Generell logotyp för myndighet.
kan anta en regionplan för hela regionen eller en del av den.

Det regionalt tillväxtansvariga organet

Generell logotyp för myndighet.
tar fram strategi för regionens utveckling (RUS) samt länsplan för regional transportinfrastruktur.

Länsstyrelsen

Logotyp för länsstyrelserna.
tillvaratar och samordnar de statliga intressena.

Boverket

Logotyp för Boverket.
har ansvar att följa upp tillämpning av plan- och bygglagen samt vägleder och ger råd.
Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej