Mark – ett kommunalt verktyg för bostadsförsörjningen

Att äga mark kan vara ett betydelsefullt verktyg för kommunerna om de vill kunna bedriva en aktiv bostadspolitik. Genom markanvisningsavtal kan kommunerna ställa villkor som styr inriktningen på bostadsbyggandet, exempelvis när det gäller upplåtelseformer eller storlekar på bostäderna.

Frågor kring mark som ett kommunalt planeringsverktyg återkommer vart annat år i bostadsmarknadsenkäten. I bostadsmarknadsenkäten 2017 ställs ingen fråga kring mark. Här kan du istället läsa hur kommunerna svarade i enkäten 2016.

I 2016 års bostadsmarknadsenkät uppger så gott som samtliga kommuner att de äger mark som är lämplig för bostadsbyggande. Dessutom uppger 171 kommuner att de planerar att köpa ytterligare mark för bostadsbyggande. Några kommuner anger att de planerar att köpa mark som kan komma att användas för framtida exploatering av bostäder eller verksamheter, eller för att kunna byta mark i kommande exploateringar.

Riktlinjer för markanvisning

Enligt lag (2014:899) om riktlinjer för kommunala markanvisningar ska kommuner som anvisar mark anta riktlinjer för markanvisningar. En markanvisning är en överenskommelse mellan en kommun och en byggherre som ger byggherren ensamrätt att under en begränsad tid och under givna villkor förhandla med kommunen om att överlåta eller upplåta ett kommunägt markområde för bebyggande. Riktlinjerna ska innehålla rutiner och grundläggande villkor för anvisning av mark, samt hur prissättning ska ske.

Totalt har 58 kommuner tagit fram riktlinjer för markanvisning, som antagits efter att lagen trädde i kraft, medan 29 kommuner har tagit fram riktlinjer tidigare, enligt svaren i bostadsmarknadsenkäten 2016.

På frågan om vad kommunernas riktlinjer för markanvisning innehåller svarar kommunerna följande:

  • Grundläggande villkor för markanvisningar (80 kommuner)
  • Kommunens utgångspunkter och mål för överlåtelser eller upplåtelser av markområden för bebyggande (77 kommuner)
  • Principer för markprissättning (68 kommuner)
  • Handläggningsrutiner (57 kommuner)

Några kommuner har svarat att riktlinjerna innehåller uppgifter om övriga kostnader som kan tillkomma.

Ungefär hälften av de kommuner som har svarat att de inte har tagit fram riktlinjer för markanvisning, enligt vad lagen föreskriver, har påpekat att det pågår arbete med att ta fram sådana riktlinjer.

Värdering av mark

Det vanligaste sättet när det gäller värdering av mark är att låta en oberoende extern värderare utföra värdering av den kommunala marken, vilket 196 kommuner har svarat. Andra vanliga sätt är att marken värderas av kommunens personal, att markens pris baseras på tidigare års försäljningar eller att kommunen har fast pris eller taxa.

Värdering av kommunal mark görs även via anbud/budgivning, markanvisningstävling, känt marknadspris eller via förhandling. Drygt 30 kommuner har svarat att det inte är aktuellt att göra någon värdering av mark.

Upplåtelseform och val av byggherre

Under de senaste två åren har 74 kommuner styrt upplåtelseformen i samband med markanvisning. Några av de kommuner inte har styrt upplåtelseformen förklarar att det inte har behövts eftersom bostadsbyggandet har skett enligt de upplåtelseformer som kommunerna har önskat, till exempel med blandade upplåtelseformer.

De senaste två åren har kommuner som anvisat mark valt ut den byggherre som får markanvisningen enligt följande metoder:

  • Direktanvisning (142 kommuner)
  • Tävlingsförfarande (57 kommuner)
  • Anbudsförarande (47 kommuner)

Några kommuner uppger att det är genom en kombination av de tre olika metoderna som byggherre väljs. Andra metoder som har angetts är att de förhandlar och jämför med flera olika intressenter.

Totalt 61 kommuner har svarat att det inte har skett någon markanvisning de senaste två åren och 19 kommuner har svarat att de inte tilldelar någon mark.

Tomträtt och tomtkö

På frågan om hur stor andel som uppläts med tomträtt av den kommunala mark som anvisades byggherrar för bostadsbebyggelse under 2015 svarar sju kommuner att det skedde i samtliga fall, två kommuner att det skedde i mer än hälften av fallen och tolv kommuner att det skedde i mindre än hälften av fallen. 236 kommuner svarar att det inte skedde i något fall under det gångna året.

I 135 kommuner, fördelade över hela landet, finns det möjlighet att stå i tomtkö. I 129 av dessa kommuner stod det sammanlagt drygt 32 100 hushåll i tomtkö, vilket inte är någon större förändring jämfört med mätningen 2014.

Störst antal hushåll i tomtkö återfinns i Härryda, Luleå, Linköping, Uppsala, Helsingborg och Jönköping, som alla har över 1 300 hushåll i kö för att få tillgång till en tomt.

Under år 2015 fördelades cirka 1 950 tomter, vilket är en ökning med knappt 900 tomter jämfört med mätningen 2014.

I fördjupningsfliken redovisas svaren på ett urval av frågorna.

 

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej