Diskrimineringslagen

Från den 1 januari 2015 ingår bristande tillgänglighet som en form av diskriminering i diskrimineringslagen

Information med fokus på diskrimineringslagens nya bestämmelser om diskriminering i form av bristande tillgänglighet jämfört med plan- och bygglagens bestämmelser om tillgänglighet.

Nytt förbud mot diskriminering

Från och med den 1 januari 2015 ingår bristande tillgänglighet som en ny form av diskriminering i diskrimineringslagen (2008:567). Det nya förbudet mot diskriminering ska bidra till att öka tillgängligheten i samhället så att människor med funktionsnedsättning kan delta på likvärdiga villkor.

Vad är bristande tillgänglighet?

Med bristande tillgänglighet menas att en person med funktionsnedsättning missgynnas genom att en verksamhet inte vidtar skäliga tillgänglighetsåtgärder för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning. Exempel på missgynnande kan vara att en kund inte kan komma in på en biograf eller en restaurang.

Vad är funktionsnedsättning?

Med funktionsnedsättning menas varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom som fanns vid födseln, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå. Tillfälliga begränsningar av en persons funktionsförmåga är inte en funktionsnedsättning i diskrimineringslagens mening.

Funktionsnedsättning innebär en nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Det är alltså något som en person har, inte något som en person är. En funktionsnedsättning kan märkas mer eller mindre i olika situationer som till exempel allergier, dyslexi, hörsel och synskador med mera.

Reglerna i plan- och bygglagen (2010:900), PBL gäller däremot enbart tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.

Vad är åtgärder för tillgänglighet?

Med åtgärder för tillgänglighet avses i huvudsak sådant som kan hänföras till stöd eller personlig service, information och kommunikation samt den fysiska miljön och transporter. Exempel på åtgärder i den fysiska miljön är utjämning av nivåskillnader, borttagande av trösklar och kontrastmarkeringar.

Vad är skäliga åtgärder?

Vad som är skäliga åtgärder att kräva avgörs genom en helhetsbedömning i det enskilda fallet. Bedömningen ska ta sin utgångspunkt i de krav på tillgänglighet som gäller enligt lag och annan författning. Exempel på lag med krav på tillgänglighet är plan- och bygglagen. De som har uppfyllt sådana krav bör kunna utgå från att inga ytterligare krav på åtgärder för tillgänglighet följer av diskrimineringslagstiftningen. Därutöver kan det för de flesta verksamheter endast bli aktuellt med enklare åtgärder.
Dessutom ska man vid bedömningen av vad som är skäliga åtgärder ta hänsyn till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna hos verksamheten, hur varaktig och omfattande relationen mellan den enskilde personen och verksamheten är, liksom andra omständigheter av betydelse.

För vilka områden gäller förbudet mot bristande tillgänglighet?

Förbudet mot bristande tillgänglighet gäller flera områden, bl.a.

  •  arbetslivet
  •  utbildning
  •  hälso- och sjukvården
  •  anordnande av allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar
  •  tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder till allmänheten utanför privat- och familjelivet.

För tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder finns det fyra undantag från förbudet mot diskriminering genom bristande tillgänglighet. Det gäller

  •  om det krävs åtgärder på fastigheter och byggnadsverk som  går utöver de krav på tillgänglighet som har ställts i bygglov eller startbesked enligt PBL eller äldre bestämmelser
  •  för tillhandahållande av bostäder
  •  för privatpersoner
  •  för företag som vid det senaste kalenderårsskiftet sysselsatte  färre än tio arbetstagare.

Dessa undantag innebär att förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet inte gäller t.ex. vid visning av bostäder och i "små" restauranger med färre än 10 arbetstagare. Men "små" företag som anordnar allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar t.ex. konserter och bio eller teaterföreställningar omfattas av diskrimineringsförbudet. Även vårdföretag med färre än tio anställda omfattas av förbudet, liksom små utbildningsanordnare.

Vem kan ställas till svars för bristande tillgänglighet?

Det är den som är ansvarig för verksamheten (verksamhetsutövaren) som kan ställas till svars för diskriminering i form av bristande tillgänglighet. Det är en skillnad mot PBL där det är byggherren/byggnadens ägare som krav kan riktas mot.

Vad kan du göra om du upplever att du har blivit diskriminerad?

Diskrimineringsombudsmannen (DO) har tillsyn över diskrimineringslagen. Du kan läsa mer om förbudet mot diskriminering på DO:s webbplats som du hittar under "Relaterad information". På DO:s webbplats hittar du också information om vad du kan göra och vart du kan vända dig om du upplever dig diskriminerad till följd av bristande tillgänglighet.

Anmälningar som kommer till DO spelar en viktig roll i arbetet för lika rättigheter och möjligheter och kan leda till olika typer av åtgärder och insatser. Anmälningar ger ökad kunskap och hjälper till att synliggöra diskriminering. En anmälan kan även leda till att DO genomför en tillsynsinsats gentemot den anmälde. DO driver också en mindre andel anmälningar per år till domstol. Den som upplever sig diskriminerad kan även själv väcka talan i domstol.

Diskrimineringslagen ger endast rätt till ersättning till den diskriminerade för själva kränkningen, den ideella skadan, inte ersättning för ekonomisk förlust. Det går inte att förelägga någon att förändra den fysiska miljön med stöd av diskrimineringslagen. I PBL däremot kan kommunen som har tillsyn ställa krav på byggherren eller byggnadens ägare, genom t.ex. åtgärdsföreläggande. Vid ett åtgärdsföreläggande handlar det om att det fysiska i miljön som inte är tillgängligt ska åtgärdas.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej