Legionella och dricksvatten

Legionella

Legionella är namnet på en bakteriefamilj som orsakar två olika sorts sjukdomar: legionärssjuka, som är en form av lunginflammation, samt pontiacfeber, vars symtom är influensaliknande.

Namnet legionella kommer från att ett antal krigsveteraner (legionärer) höll en konferens i slutet av juli 1977 i Philadelphia, där 221 personer insjuknade i lunginflammation och 34 stycken dog. Ingen visste då vad som hade orsakat sjukdomen, men när bakterien identifierats gavs den namnet Legionella pneumophila (den som älskar lungor). Sedan dess har man identifierat åtminstone 50 arter av legionella.

Legionella i vatteninstallationer - Tekniska faktorer med risk för samhällsförvärvad legionellainfektion

Boverket, Folkhälsomyndigheten tidigare Smittskyddsinstitutet och VVS-företagen gick år 2000 samman och startade ett projekt för att ytterligare belysa några av de frågeställningar vi ofta ställs inför. Projektets syfte har varit att identifiera faktorer i den fysikaliska miljön som gör att närvaro av legionellabakterier i tappvarmvattensystem utgör en hälsorisk.
Datainsamlingen pågick mellan 2002-07-01 och 2004-06-30 och resulterade i rapporten Tekniska faktorer med risk för samhällsförvärvad legionellainfektion - Legionella i vatteninstallationer som kan laddas ner från vvs-företagens hemsida.

Legionärssjuka

Legionärssjuka är en allvarlig form av lunginflammation som yttrar sig med hög feber, frossa, huvudvärk och muskelsmärtor, åtföljt av torrhosta, andningssvårigheter och lungsymtom. Internationell forskning visar att framför allt nedsatt immunförsvar, rökvanor och ålder har betydelse för att utveckla sjukdomen. Beroende på hur stor mängd bakterier man inandas kan dock även fullt friska människor utveckla legionärssjuka. Normalt brukar man insjukna 2-10 dagar efter smittillfället.

I vårt land är legionärssjukan anmälningspliktig, det vill säga att läkare måste anmäla till Folkhälsomyndigheten om de träffar på något fall av sjukdomen. De senaste 10 åren har det registrerats 100-150 fall per år varav 50-70% av dessa är smittade i Sverige (Smittskyddsinstitutet om legionella). Av de mellan 10 000 och 20 000 fall av lunginflammation ute i samhället och sedan läggs in på sjukhus (till skillnad mot när man får sjukdomen på sjukhus) räknar Smittskyddsinstitutet med att cirka 2-5 procent är orsakade av legionellabakterier.

Internationella undersökningar visar på att mellan 5 och 30 procent av de legionärssjuka dör av sin sjukdom.

Pontiacfeber

Pontiacfeber orsakas också av legionellabakterier och ger influensaliknande symtom. Sjukdomen är akut, kortlivad och går över av sig själv.

Legionellabakterier - förekomst, tillväxt och avdödning

Legionellabakterier finns naturligt i små mängder i vattendrag, sjöar och mark. Bakterien är vilande, det vill säga förökar sig inte, vid temperaturer under ca 20 °C. Bakterierna förökar sig mellan ca 20°C -och 45 °C, framförallt mellan 35 °C - 40 °C. Avdödning av bakterier sker vid högre temperaturer.

I dricksvatten och varmvatten finns tillräckligt med näringsämnen för att bakterien ska kunna växa till. Förutom näring och temperatur är tiden en viktig faktor när det gäller tillväxten av legionellabakterier. Tiden är också viktig när det gäller möjligheten att ta död på bakterierna. Som exempel kan nämnas att om temperaturen i varmvatteninstallationen är 50 °C tar det mellan 5 och 10 timmar att ta död på 90 procent av bakterierna. Vid en varmvattentemperatur på 60 °C är motsvarande tid mindre än 10 minuter och vid temperatur på 70 °C dör 90 procent på mindre än 10 sekunder.

Spridning av legionellabakterier

Legionellabakterierna är så små att de kan följa med i vattendimma (aerosol). Vattendimma uppstår överallt där vattenstrålar slås sönder, till exempel vid duschning, i evaporativa luftkylare, i bubbelbad med mera. För att man ska bli sjuk krävs dock att bakterien ska komma ner i lungorna. Att dricka vattnet anses inte farligt.

Exempel på tappvatteninstallationer i bostadshus där legionellabakterier kan växa:
• I beredare där inte hela vattenvolymen kan värmas upp till temperaturer över 50 °C, till exempel beredare där värmestavar eller sköldar inte värmer bottenvattnet.
• I beredare där avlagringar (rost, smuts med mera) finns på bottnen och beredarna inte är möjliga att rengöra.
• I ledningsdelar där vattnet blir stillastående, till exempel kopplingsledningar som används sällan, avsättningar för tillkommande ledningar eller avstängda ledningar.
• På eller i material som möjliggör tillväxt av bakterier, till exempel vissa organiska material.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej