Planbestämmelser som ska och får användas
Plan- och bygglagen reglerar både vad en detaljplan måste innehålla och vad den får innehålla. Vissa regleringar, som markanvändning och genomförandetid, måste finnas med. Andra, som bestämmelser om utformning och placering av byggnader eller markens höjdläge, får regleras när det behövs.
Endast nödvändig reglering
Detaljplan ska användas vid reglering av större förändringar i användningen av mark- och vattenområden eller vid sådana förnyelse- och bevarandeåtgärder som behöver regleras i ett sammanhang. I fjärde kapitlet plan- och bygglagen, PBL, anges uttömmande vilka möjligheter kommunen har att genom detaljplan styra dessa förändringar och åtgärder. Bland annat framgår att det bara är den reglering som är nödvändig för att uppnå syftet med detaljplanen som får användas. All reglering i detaljplan måste ha stöd i PBL. Det är också viktigt att komma ihåg att det inte är lämpligt att reglera något i detaljplan som redan är reglerat i PBL eller någon annan lag, förordning eller föreskrift.
1 §
Inom kommunen får mark- och vattenområdens användning, bebyggelse och byggnadsverk regleras med detaljplaner eller områdesbestämmelser enligt detta kapitel.
32 §
En detaljplan får inte omfatta ett större område än vad som behövs med hänsyn till planens syfte och genomförandetid.
Den avsedda regleringen av bebyggelsen, byggnadsverk och miljön i övrigt ska tydligt framgå av planen.
Detaljplanen får inte vara mer detaljerad än som behövs med hänsyn till planens syfte. Lag (2011:335) .
I Boverkets föreskrifter om detaljplan finns regler för vilka planbestämmelser som får användas vid reglering i detaljplan. För vissa bestämmelser anger föreskriften också hur de ska formuleras. Föreskriften ska tillämpas i arbetet med nya detaljplaner och ändring av detaljplaner som påbörjas efter 31 december 2021, men får också tillämpas på planer som påbörjats tidigare.
1 § Endast de användningar som är reglerade i 2–10 §§ får användas vid reglering med användningsbestämmelser på allmän plats i detaljplan.
Formuleringar av bestämmelser, formuleringar av preciseringar och bestämmelsekoder ska följa det som anges i tabellerna nedan. Annan precisering får endast användas när tillämpbar formulering saknas. Hakparentesen [Annan precisering] ska då ersättas med en egen formulering av preciseringen.
1 § Endast de användningar som är reglerade i 2–22 §§ får användas vid reglering med användningsbestämmelser på kvartersmark i detaljplan.
Formuleringar av bestämmelser, formuleringar av preciseringar och bestämmelsekoder ska följa det som anges i tabellerna nedan. Annan precisering får endast användas när tillämpbar formulering saknas. Hakparentesen [Annan precisering] ska då ersättas med en egen formulering av preciseringen.
1 § Endast den användning som är reglerad i 2 § får användas vid reglering med användningsbestämmelser på vattenområde i detaljplan.
Formuleringar av bestämmelser, formuleringar av preciseringar och bestämmelsekoder ska följa det som anges i tabellerna nedan. Annan precisering får endast användas när tillämpbar formulering saknas. Hakparentesen [Annan precisering] ska då ersättas med en egen formulering av preciseringen.
1 § Endast de egenskapsbestämmelser som är reglerade i 2–26 §§ får användas vid reglering med egenskapsbestämmelser i detaljplan.
Formuleringar av bestämmelser och bestämmelsekoder ska följa det som anges i tabellerna nedan. Formuleringen [fritext] får endast användas när tillämpbar formulering saknas.
Hakparentesen [text vid behov] ska antingen ersättas med text eller tas bort. Övriga hakparenteser ska ersättas med siffra eller text.
Där tabellen inte anger formulering av bestämmelser ska i stället egen formulering användas och sorteras under rätt underkategori med tillhörande underkategorikod enligt tabellerna nedan.
1. Denna författning träder i kraft den 1 oktober 2020.
2. Författningen ska tillämpas på detaljplaner som påbörjas efter den
31 december 2021.
Obligatorisk reglering
Vad som ska regleras i en detaljplan framgår av bestämmelserna i fjärde kapitlet PBL. Med detaljplan prövas om mark- och vattenområden är lämpliga för bebyggelse och byggnadsverk. Vissa regleringar som hur mark- och vattenområden ska användas samt genomförandetid är obligatoriska. Om kommunen är huvudman för den allmänna platsen ska dess utformning regleras. Om kommunen inte ska vara huvudman för den allmänna platsen ska det framgå av regleringen.
5 §
I en detaljplan ska kommunen
1. bestämma och ange gränserna för allmänna platser, kvartersmark och vattenområden,
2. bestämma användningen och utformningen av allmänna platser som kommunen är huvudman för, och
3. bestämma användningen av kvartersmark och vattenområden.
Exempel på användning av allmän plats är gata, torg, park eller natur. Exempel på användning av kvartersmark är bostäder, handel, kontor, besöksanläggningar, begravningsplatser eller tekniska anläggningar. Vattenområden är framför allt öppet vatten men kan också vara vattenområden med mindre anläggningar som bryggor och badplatser.
Huvudmannaskap
Huvudregeln är att kommunen ska vara huvudman för allmänna platser. Kommunen kan dock bestämma att kommunen inte ska vara huvudman, så kallat enskilt huvudmannaskap. Om kommunen inte ska vara huvudman för allmän plats ska detta framgå av detaljplanen. Det måste finnas särskilda skäl för att få tillämpa enskilt huvudmannaskap. Det är också möjligt att inom en och samma detaljplan ha olika huvudmannaskap för olika allmänna platser.
7 §
Kommunen ska vara huvudman för allmänna platser. Kommunen får dock, om det finns särskilda skäl för det, i detaljplanen bestämma att huvudmannaskapet i stället ska vara enskilt för en eller flera allmänna platser. Lag (2014:900) .
Genomförandetid
Detaljplanens genomförandetid ska bestämmas och anges. Genomförandetiden får vara 5 till 15 år.
21 §
I detaljplanen ska kommunen ange en genomförandetid. Tiden ska bestämmas så att det finns rimliga möjligheter att genomföra planen, men tiden får inte vara kortare än fem år och inte längre än femton år.
Tiden räknas från den dag då beslutet att anta planen vinner laga kraft. Om någon del av planen får genomföras tidigare på grund av ett förordnande enligt 13 kap. 17 § tredje stycket, räknas tiden från den dag då genomförandet får påbörjas. Detta gäller dock inte om kommunen i planen har bestämt att tiden ska räknas från en senare tidpunkt eller bestämt olika tider för skilda områden av planen.
Övrig reglering
Utöver den reglering som är obligatorisk i alla detaljplaner finns i PBL bestämmelser om vad som får regleras i detaljplan om det behövs för att uppnå detaljplanens syfte och för att säkerställa markens lämplighet. Till exempel får kommunen med planbestämmelser bestämma hur bebyggelsen ska placeras och utformas. Valet av vilka planbestämmelser som behövs avgörs med hänsyn till förhållandena inom planområdet, men också till förhållandena i planområdets närhet. De planbestämmelser som används i detaljplanen måste vara nödvändiga för att uppnå detaljplanens syfte och för att planområdet ska bli lämpligt för den bebyggelse och de byggnadsverk som regleras.
Vad kommunen får reglera med detaljplan anges uttömmande i PBL. Boverkets föreskrifter om detaljplan delar upp detta i följande typer av planbestämmelser:
| Typ av bestämmelse | Stöd i föreskriften | Stöd i PBL |
| Utformning av allmän plats | 7:2 | 4:5 och 4:8 |
| Utnyttjandegrad | 7:3 | 4:11 |
| Höjd på byggnadsverk | 7:4 | 4:11 och 4:16 |
| Begränsning av markens utnyttjande | 7:5 | 4:11 och 4:16 |
| Takvinkel | 7:6 | 4:11 och 4:16 |
| Fastighetsstorlek | 7:7 | 4:18 |
| Placering | 7:8 | 4:16 |
| Utformning | 7:9 | 4:16 |
| Utförande | 7:10 | 4:16 |
| Byggnaders användning | 7:11 | 4:11 |
| Lägenhetsfördelning och storlek på lägenheter | 7:12 | 4:11 |
| Markens anordnande och vegetation | 7:13 | 4:10 och 4:13 |
| Stängsel och utfart | 7:14 | 4:9 |
| Skydd av kulturvärden | 7:15 | 4:8 och 4:16 |
| Rivningsförbud | 7:16 | 4:16 |
| Varsamhet | 7:17 | 4:16 |
| Skydd mot störningar | 7:18 | 4:12 och 4:14 |
| Markreservat för allmännyttiga ändamål | 7:19 | 4:6, 4:5 och 4:8 |
| Markreservat för gemensamhetsanläggningar | 7:20 | 4:18 |
| Villkor för lov | 7:21 | 4:14 |
| Villkor för startbesked | 7:22 | 4:14 |
| Ändrad lovplikt | 7:23 | 4:15 |
| Fastighetsindelnings-bestämmelser | 7:24 | 4:18 |
| Upphävande av strandskydd | 7:25 | 4:17 |
| Huvudmannaskap | 7:26 | 4:7 |
6 §
I en detaljplan får kommunen bestämma markreservat för sådana trafik- och väganläggningar, energianläggningar, anordningar för elektroniska kommunikationsnät och ledningar som behövs för allmänna ändamål.
7 §
Kommunen ska vara huvudman för allmänna platser. Kommunen får dock, om det finns särskilda skäl för det, i detaljplanen bestämma att huvudmannaskapet i stället ska vara enskilt för en eller flera allmänna platser. Lag (2014:900) .
8 §
I en detaljplan får kommunen bestämma
1. hur allmänna platser som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska skyddas, och
2. hur allmänna platser som har enskilt huvudmannaskap ska användas och utformas. Lag (2014:900) .
9 §
I en detaljplan får kommunen bestämma om stängsel samt utfart eller annan utgång mot allmänna platser.
10 §
I en detaljplan får kommunen bestämma om vegetation och om markytans utformning och höjdläge.
11 §
I en detaljplan får kommunen bestämma
1. bebyggandets omfattning över och under markytan,
2. byggnaders användning, och
3. andelen lägenheter av olika slag i bostadsbyggnader och lägenheternas storlek.
12 §
I en detaljplan får kommunen bestämma
1. skyddsåtgärder för att motverka markförorening, olyckor, översvämning och erosion,
2. skyddsåtgärder för att motverka störningar från omgivningen, och
3. om det finns särskilda skäl för det, högsta tillåtna värden för störningar genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller andra olägenheter som omfattas av 9 kap. miljöbalken.
13 §
I en detaljplan får kommunen bestämma
1. de krav i fråga om att ordna utrymme för parkering, lastning och lossning som behövs med hänsyn till 8 kap. 9 § första stycket 4,
2. placeringen och utformningen av parkeringsplatser, och
3. att viss mark eller vissa byggnader inte får användas för parkering.
14 §
I en detaljplan får kommunen bestämma att lov eller startbesked för en åtgärd som innebär en väsentlig ändring av markens användning endast får ges under förutsättning att
1. en viss anläggning för trafik, energi- eller vattenförsörjning eller avlopp, som kommunen inte ska vara huvudman för, har kommit till stånd,
2. ett visst byggnadsverk på tomten har rivits, byggts om, flyttats eller fått den ändrade användning som anges i planen,
3. utfarten eller en annan utgång från fastigheten har ändrats,
4. markens lämplighet för bebyggande har säkerställts genom att en markförorening har avhjälpts eller en skydds- eller säkerhetsåtgärd har vidtagits på tomten,
5. åtgärder som förebygger olägenheter från omgivningsbuller har vidtagits. Lag (2014:902) .
15 §
I en detaljplan får kommunen bestämma omfattningen av kraven på
1. bygglov enligt det som anges i 9 kap. 7 och 8 §§,
2. rivningslov enligt 9 kap. 10 § första stycket 1 och andra stycket, och
3. marklov enligt 9 kap. 11 och 12 §§.
16 §
I en detaljplan får kommunen
1. bestämma placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter,
2. i fråga om byggnadsverk bestämma de preciserade krav som behövs för att följa kraven på varsamhet enligt 2 kap. 6 §
tredje stycket och 8 kap. 17 och 18 §§,
3. bestämma om skydd för sådana särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter, bebyggelseområden och allmänna platser som avses i 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 13 §,
4. bestämma att byggnader som omfattas av förbudet mot förvanskning enligt 8 kap. 13 § inte får rivas, och
5. i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader bestämma sådana krav på byggnadsverk som avses i 16 kap. 2 och 5 §§ och bestämma undantag från sådana krav. Lag (2014:900) .
17 §
I en detaljplan får kommunen upphäva strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken för ett område, om det finns särskilda skäl för det och om intresset av att ta området i anspråk på det sätt som avses med planen väger tyngre än strandskyddsintresset. En bestämmelse om upphävande får dock inte avse ett sådant område som enligt 7 kap. 18 § första stycket 3 miljöbalken omfattas av länsstyrelsens beslutanderätt. Bestämmelserna i 7 kap. 18 c-18 g §§
miljöbalken ska tillämpas på detaljplanebestämmelser om upphävande av strandskydd. Lag (2014:1014) .
18 §
I en detaljplan får kommunen bestämma en största eller minsta storlek på fastigheter och bestämma markreservat för gemensamhetsanläggningar.
Om det behövs för genomförandet av en ändamålsenlig indelning i fastigheter eller för att annars underlätta detaljplanens genomförande, får kommunen också bestämma
1. hur området ska vara indelat i fastigheter,
2. de servitut, ledningsrätter och liknande särskilda rättigheter som ska bildas, ändras eller upphävas,
3. de anläggningar som ska utgöra gemensamhetsanläggningar, och
4. de fastigheter som ska delta i gemensamhetsanläggningarna och de utrymmen som ska tas i anspråk för anläggningarna.
En detaljplanebestämmelse om områdets indelning i fastigheter eller om servitut eller liknande särskilda rättigheter ska vara förenlig med 3 kap. 1 § och 5 kap. 4 § första stycket fastighetsbildningslagen (1970:988). En detaljplanebestämmelse om inrättande av en gemensamhetsanläggning ska vara förenlig med 5 och 6 §§ anläggningslagen (1973:1149). En detaljplanebestämmelse om ledningsrätt ska vara förenlig med 6 § ledningsrättslagen
(1973:1144). Lag (2015:668) .
18 a §
Bestämmelserna i 18 § om fastigheter ska tillämpas också på mark eller annat utrymme som hör till flera fastigheter gemensamt. Lag (2011:335) .
21 §
I detaljplanen ska kommunen ange en genomförandetid. Tiden ska bestämmas så att det finns rimliga möjligheter att genomföra planen, men tiden får inte vara kortare än fem år och inte längre än femton år.
Tiden räknas från den dag då beslutet att anta planen vinner laga kraft. Om någon del av planen får genomföras tidigare på grund av ett förordnande enligt 13 kap. 17 § tredje stycket, räknas tiden från den dag då genomförandet får påbörjas. Detta gäller dock inte om kommunen i planen har bestämt att tiden ska räknas från en senare tidpunkt eller bestämt olika tider för skilda områden av planen.
22 §
Om en detaljplan ändras, ska planens genomförandetid gälla också för den fråga som ändringen avser.
Om planen vid ändringen inte innehåller någon uppgift om genomförandetid, ska kommunen med tillämpning av 21 § bestämma en särskild genomförandetid för den fråga som ändringen avser.
Någon genomförandetid ska dock inte gälla eller bestämmas för en sådan fråga som innebär upphävande av en del av detaljplanen eller av en detaljplanebestämmelse. Lag (2015:668) .
23 §
Om detaljplanen saknar uppgift om genomförandetidens längd, ska längden anses vara femton år. Om planen saknar uppgift om när tiden ska börja räknas, ska den räknas enligt 21 § andra stycket.
24 §
Innan genomförandetiden har gått ut får den förlängas med högst fem år i sänder. Efter det att genomförandetiden har gått ut, får den förnyas med högst fem år i sänder.
En förlängning eller förnyelse får avse ett visst område av detaljplanen.
25 §
Om någon i fråga om en viss fastighet har påbörjat åtgärder för att genomföra detaljplanen men inte hinner fullfölja åtgärderna före genomförandetidens utgång och förseningen beror på omständigheter som kommunen råder över, ska kommunen förlänga genomförandetiden för den fastigheten.
Förlängningen ska ske med den tid som är skälig.
En ansökan om förlängning ska göras före genomförandetidens utgång.
26 §
I detaljplanen får kommunen bestämma tillfällig användning av mark eller byggnader som inte genast behöver tas i anspråk för det ändamål som anges i planen.
Observera att många krav som gäller placering, utformning och utförande samt skydd av befintlig miljö med mera oftast bara tillämpas först när något ska genomföras, till exempel när bygglov söks eller vid lantmäteriförrättning. Det är också möjligt att ställa sådana krav vid lovprövningen även om kravet inte regleras i en planbestämmelse. En planbestämmelse kan underlätta bygglovsprövningen eftersom förutsättningarna för att bevilja lov då är kända innan ansökan görs.
30 §
Bygglov ska ges för en åtgärd inom ett område med detaljplan, om
1. den fastighet och det byggnadsverk som åtgärden avser
a) överensstämmer med detaljplanen, eller
b) avviker från detaljplanen men avvikelsen har godtagits vid en tidigare bygglovsprövning enligt denna lag eller äldre bestämmelser eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap. 2
§ första stycket andra meningen fastighetsbildningslagen
(1970:988),
2. åtgärden inte strider mot detaljplanen,
3. åtgärden inte måste avvakta att genomförandetiden för detaljplanen börjar löpa, och
4. åtgärden uppfyller de krav som följer av 2 kap. 6 § första stycket 1 och 5, 6 § tredje stycket, 8 och 9 §§ samt 8 kap. 1
§, 2 § första stycket, 3, 6, 7, 9-11 §§, 12 § första stycket,
13, 17 och 18 §§.
Om åtgärden är en sådan ändring av en byggnad som avses i 2 § första stycket 3 b eller c, ska bygglov ges även om fastigheten eller byggnaden inte uppfyller kraven i första stycket 1.
Sådana åtgärder som genomförts utan bygglov med stöd av 4-4 c
§§ eller motsvarande äldre bestämmelser ska inte beaktas vid bedömningen av om ett byggnadsverk eller en åtgärd överensstämmer med detaljplanen. Lag (2018:636) .
30 a §
Om den fastighet eller det byggnadsverk som åtgärden avser på grund av antagande av en detaljplan enligt denna lag eller äldre bestämmelser avviker från planen, får byggnadsnämnden i ett beslut om bygglov förklara att avvikelsen ska anses vara en sådan avvikelse som avses i 30 §
första stycket 1 b. En sådan förklaring får avse endast en liten avvikelse som är förenlig med detaljplanens syfte. Lag (2014:900) .