För att främja utvecklingen på landsbygden finns det möjlighet att tillämpa ett differentierat strandskydd i hela landet – med vissa undantag se nedan. Det gör det möjligt att ta tillvara strändernas attraktionskraft för att utveckla landsbygden.
Sedan den 1 juli 2009 ska kommunen i översiktsplanen redovisa avgränsade områden för landsbygdsutveckling i strandnära läge (så kallade LIS-områden), där det får beaktas som ett särskilt skäl för dispens om en byggnad, verksamhet, anläggning eller åtgärd bidrar till utvecklingen av landsbygden. Detta förutsätter att det finns sådana områden inom kommunen.
Enligt 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken avses ett område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen som:
- är lämpligt för utvecklingen av landsbygden,
- är av ett sådant slag och har en så begränsad omfattning att strandskyddets syften fortfarande tillgodoses långsiktigt,
- endast har en liten betydelse för att tillgodose strandskyddets syften
a) i eller i närheten av tätorter,
b) i ett kust- eller kustskärgårdsområde från Forsmark till Veda vid Storfjärden i Ångermanland eller från Skataudden vid Näskefjärden* till gränsen mot Finland,
c) på Gotland, eller
d) vid Vänern, Vättern, Mälaren, Siljan, Orsasjön, Skattungen, Oresjön eller Oreälven mellan Orsasjön och Skattungen, om det råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse i området, och
- inte är ett kust- eller kustskärgårdsområde från gränsen mot Norge till Forsmark, utmed Ölands kust eller i Ångermanland från Veda vid Storfjärden till Skataudden vid Näskefjärden*.
*Fr.o.m. 2 maj 2011 från Veda vid Storfjärden till Klockestrand vid Ångermanälven se Regeringens proposition 2010/11:64
Översiktsplanen och områden för landsbygdsutveckling i strandnära läge
(LIS- områden)
Utpekandet av områden för landsbygdsutveckling i strandnära läge ska ske på ett sådant sätt att det långsiktiga skyddet av strändernas natur- och friluftsvärden upprätthålls. Det ska fortfarande finnas god tillgång till strandområden för allmänheten och förutsättningar för att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Redovisningen i översiktplanen ska vara vägledande när man prövar dispenser från strandskydd och upphävande av strandskydd i detaljplan.
Kommunen ska peka ut LIS-områden inom ramen för planprocessen
- i samband med att en kommunomfattande översiktsplan tas fram,
- i samband med en fördjupning av översiktsplanen inom ett begränsat geografiskt område, eller
- genom att ett tematiskt tillägg till översiktsplanen tas fram.
En förutsättning för att kunna hantera strandskyddsfrågan via ett tillägg är att översiktsplanen är aktuell.
Länsstyrelsen har en viktig roll vid bedömningen genom att ge råd och stöd till kommunerna men också genom att granska om kommunernas förslag stämmer överens med kriterierna för LIS-områden.
Detaljplan
Kommunen kan fatta beslut om att upphäva strandskyddet i en detaljplan förutsatt att det finns särskilda skäl och intresset av att ta området i anspråk på det sätt som avses med planen väger tyngre än strandskyddsintresset. En bestämmelse om upphävande får dock inte avse ett sådant område som enligt 7 kap. omfattas av länsstyrelsens beslutanderätt.
Under samrådet ska länsstyrelsen särskilt verka för att strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken inte upphävs i strid med gällande bestämmelser och länsstyrelsen har även enligt 12 kap. PBL möjlighet att överpröva ett upphävande av strandskyddet i en detaljplan.
Observera att bestämmelse om fri passage även ska tillämpas i planärenden.
Se även Naturvårdsverkets webbplats.
Läs mer i Naturvårdsverkets handbok 2009:4 Strandskydd - en vägledning för planering och prövning.
Länkar finns på denna sidas högerkolumn under rubriken "På externa webbplatser".