Dnr 1308-2127/2006.
 

Ansökan om stöd

Enligt uppgift från sökande var den befintliga uppvärmningen el i form av luftvärme. Systemet beskrevs på så vis att friskluft gick till ett värmeaggregat där den värmdes av elslingor, den varma luften gick sedan i luftkanaler ut i varje rum via ett luftutblås. 
 

Länsstyrelsens bedömning

Länsstyrelsen avslog ansökan med motivering att luftvärmesystemet inte kunde anses vara direktverkande elvärme.
 

Överklagandet

I överklagandeskrivelsen uppgav sökande bland annat att det varken förekom mellanliggande värmelagring eller annan värmebärare än luften själv samt att luften är värmebärare även där elradiatorerna hänger på väggen. Vidare angavs att om inte ens luften får vara värmebärare för att definieras som direktverkande elvärme, så existerar ingen direktverkande elvärme överhuvudtaget.

 

Boverkets bedömning

Boverket avslog överklagandet och angav att direktverkande elvärme och luftvärmesystem, enligt verkets uppfattning, inte är samma sak.  I motiveringen hänvisade verket till definitionen av direktverkande elvärme i TNC 95, Plan- och byggtermer 1994, d.v.s. att direktverkande elvärme är ett uppvärmningssätt vid vilket elvärme tillförs det värmda utrymmet utan mellanliggande värmelagring och utan värmebärare. Boverket hänvisade vidare till vad Nationalencyklopedin anger beträffande distributionssystem:
”Distributionssystemet kan utgöras av en rörkrets med cirkulerande vatten (s.k. vattenburen värme eller vattenvärme) eller av ett system med cirkulerande luft som tillförs med övertemperatur (luftvärmesystem). Vattenburen värme är det helt dominerande systemet i alla slag av byggnader i Sverige och stora delar av Europa. I USA förekommer ångsystem i äldre stora byggnader, medan i enfamiljshus luftvärmesystem är den vanligaste lösningen. Användningen av vattenburen värme börjar dock växa. I och med att nya byggnader dels har litet värmebehov, dels ofta har ett ventilationssystem med värmd tilluft ökar förutsättningarna för luftvärme även i Europa. I byggnader med direktverkande elvärme sker värmealstringen direkt i det enskilda rummet. Sådana byggnader saknar således distributionssystem för värme och kan därför inte konverteras till ett annat värmesystem. Att installera ett distributionssystem för värme i efterhand är kostsamt och ofta svårt att genomföra praktiskt. I byggnader med distributionssystem är det däremot tekniskt relativt enkelt att byta värmeförsörjning; t.ex. innebär byte av elpanna mot värmepump att elbehovet för uppvärmning minskas till mindre än hälften.”
 

Aktuella bestämmelser

4 § i förordningen (2005:1255) om stöd för konvertering från direktverkande elvärme i bostadshus.