Bullerplank stred inte mot detaljplanen
Regeringsrätten och Boverket kom till samma slutsats i ett mål om bygglov för
bullerplank. Bullerplanket stod inte i strid mot detaljplanen: allmän plats, huvudgata..
Byggnadsnämnden beviljar kommunen bygglov för uppförande av ett 2 meter högt och 170 meter långt bullerplank längs med väg. Planket ska byggas på ett område som är detaljplanelagt och anges som allmän platsmark, huvudgata. Huvudman för den allmänna platsen är kommunen. I planbestämmelserna förklaras huvudgata vara gata med trafik mellan områden. Planket har tillkommit efter föreläggande från miljönämnden i kommunen om att bullerdämpande åtgärder måste vidtas.
Ett antal närboende överklagar bygglovbeslutet till länsstyrelsen, som dock inte ändrar på byggnadsnämndens beslut. Även länsstyrelsens beslut överklagas, men länsrätten avslår överklagandet. Några närboende överklagar då vidare till kammarrätten.
Kammarrätten gör en annan bedömning än tidigare instanser. Kammarrätten anser att bullerplank strider mot planbestämmelsen om markens användning för huvudgata. Målet återförvisas till byggnadsnämnden för prövning av om åtgärden kan betraktas som en mindre avvikelse från planen och förenlig med planens syfte. Byggnadsnämnden överklagar kammarrättens dom till Regeringsrätten.
Regeringsrätten
Enligt 8 kap. 2 § första stycket 7 plan- och bygglagen (1987:10), PBL, krävs bygglov för att uppföra plank. I 8 kap. 11 § första stycket PBL föreskrivs bland annat att ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan ska bifallas, bland annat om åtgärden inte strider mot detaljplanen och uppfyller kraven i 3 kap. 1, 2 och 10-18 §§ PBL.
Enligt 5 kap. 3 § PBL ska det i detaljplanen redovisas och till gränserna anges bland annat allmänna platser såsom gator, vägar, torg och parker. Av andra stycket framgår det att i fråga om allmänna platser för vilka kommunen är huvudman ska användningen och utformningen anges. I 5 kap. 7 och 8 §§ PBL finns det uttömmande uppräknat ett antal bestämmelser rörande förhållanden som det är frivilligt att reglera i planen, till exempel bullerskyddsvallar och liknande.
Regeringsrätten menar att bullerplank är en sådan anordning som, utan att det särskilt anges i planen, kan höra till en gata när planen anger den formen av användning. I detta fall är planket en förutsättning för att bullergränserna längs med vägen ska kunna uppnås. Planket behövs alltså för driften av gatan. Det finns inte i planen någon uttrycklig bestämmelse som hindrar byggande av plank. Regeringsrätten konstaterar att kommunen inte har utnyttjat möjligheten att enligt 5 kap. 7 § PBL reglera bullerplanket i detaljplanen, men det är inte heller nödvändigt eftersom det är frivilligt att reglera enligt denna bestämmelse. Enligt Regeringsrätten så strider bullerplanket inte heller mot vad som följer av utformningskravet i 5 kap. 3 § andra stycket PBL. Sammantaget anser Regeringsrätten att bullerplanket inte strider mot detaljplanen, vare sig vad gäller krav på användning eller utformning.
Regeringsrätten finner vidare att bullerplanket inte strider mot anpassningskraven i 3 kap. 1 § PBL eller omgivningskraven i 3 kap. 2 § PBL.
Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och fastställer länsrättens dom.
För mer information
Boverket yttrade sig till Regeringsrätten i detta mål. Regeringsrätten och Boverket kom till samma slutsats och Regeringsrätten hänvisade i flera fall till Boverkets yttrande.
Ladda ner Boverkets yttrande till Regeringsrätten.
Regeringsrättens dom mål nr 1245-04, meddelad den 6 maj 2009.