Vilka elektriska apparater ska räknas med när installerad eleffekt för uppvärmning bestäms?
För nya byggnader med elvärme ställs krav på högst tillåten installerad eleffekt för uppvärmning. I avsnitt 9:12 definieras elvärme som ett uppvärmningssätt med elektrisk energi, där den installerade eleffekten för uppvärmning är större än 10 W/m2 (Atemp). Installerad eleffekt för uppvärmning definieras i sin tur som den sammanlagda eleffekt som maximalt kan upptas av de elektriska apparater för uppvärmning som behövs för att upprätthålla avsett inomhusklimat, tappvarmvattenproduktion och ventilation när byggnadens maximala effektbehov föreligger.
Med installerad eleffekt för uppvärmning avses alltså den eleffekt som behövs för själva uppvärmningsanordningen (uppvärmningen). Här i ingår inte eleffekt för kringutrustning, till exempel för interna distributionssystem så som fläktar och pumpar. Observera dock att energi för kringutrustning medräknas i byggnadens energianvändning.
När uppvärmningsanordningen är en värmepump medräknas den energi och eleffekt som används för att driva värmepumpen samt den energi och eleffekt som åtgår för att förse värmepumpen med energi från sin externa källa. Exempelvis pump för värmebärare (brine) vid bergvärme eller fläkt för uteluftsvärmepump. I det fall värmepumpen innehåller fläkt som även används för att ventilera byggnaden (exempelvis frånluftsvärmepump) är fläktens eleffektbehov vanligen så lågt att detta förslagsvis kan inkluderas i värmepumpens eleffektbehov med bibehållen precision i effektberäkningen.