Regeringsrätten har meddelat dom i tre ärenden om mobilmast. Regeringsrätten anser att man får tåla den olägenhet en mobilmast kan innebära nära en bostadsbyggnad.
Regeringsrättens dom i mål nr 1057-07, meddelad den 21 juni 2010.
Målet gäller en 48 meter hög fackverksmast och två teknikbodar som placerats 49 meter från närmaste bostadsbyggnad. Anläggningen är uppförd bredvid en vattenreservoar med tillhörande pumpstation och silo. Den omges av höga träd och buskar och ligger inom ett område som i huvudsak utgörs av jordbruksmark. Detaljplan saknas.
Regeringsrätten anser att placeringen av masten och de två teknikbodarna inte strider mot bestämmelserna i 2 kap. och 3 kap. 1 § PBL.
Regeringsrätten skriver att utbyggnaden av infrastrukturen för trådlös kommunikation är av starkt allmänintresse. Det är oundvikligt att en mast för mobiltelefoni på grund av sin höjd i många fall blir synlig från flera håll och ibland måste placeras i nära anslutning till bostadsbebyggelse. Trots att en anläggning av aktuellt slag kan upplevas som en olägenhet, måste därför enskilda räkna med att de kan tvingas tåla ett förhållandevis stort intrång i sin närmiljö.
Även om masten upplevs som påträngande, finner Regeringsrätten att allmänintresset – och den generella svårigheten att finna för ändamålet lämpliga platser som inte i stället stör någon annan – gör att klagandena får tåla den olägenhet som masten innebär. Mastens placering och utformning medför alltså inte sådana olägenheter för omgivningen att den inte ska tillåtas. Inte heller i övrigt har det kommit fram några omständigheter som innebär att anläggningen inte uppfyller kraven i PBL. Bygglov.
Regeringsrättens dom i mål nr 2046-07, meddelad den 21 juni 2010.
Målet gäller ett 36 meter högt radiotorn och två teknikbodar avsedda för mobiltelefoni. Anläggningen är uppförd 35 meter från huvudbyggnaden på en grannfastighet och 30 meter från en mindre bostadsbyggnad på en annan fastighet. Den är placerad intill en transformatorstation på en höjd i ett skogsområde med höga träd.
Av detaljplanen framgår att fastigheten får användas endast för transformatorstation och därmed samhörigt ändamål. Regeringsrätten finner att anläggningen inte är en planstridig åtgärd och att den inte heller är placerad i strid med 3 kap. 1 § PBL.
Regeringsrätten skriver att utbyggnaden av infrastrukturen för trådlös kommunikation är av starkt allmänintresse. Det är oundvikligt att ett torn för mobiltelefoni på grund av sin höjd i många fall blir synligt från flera håll och ibland måste placeras i nära anslutning till bostadsbebyggelse. Trots att en anläggning av aktuellt slag kan upplevas som en olägenhet, måste därför enskilda räkna med att de kan tvingas tåla ett förhållandevis stort intrång i sin närmiljö.
Även om tornet upplevs som påträngande, finner Regeringsrätten att allmänintresset – och den generella svårigheten att finna för ändamålet lämpliga platser som inte i stället stör någon annan – gör att berörda fastighetsägare får tåla den olägenhet som tornet innebär. Tornets placering och utformning medför alltså inte sådana olägenheter för omgivningen att det inte ska tillåtas. Inte heller i övrigt har det kommit fram några omständigheter som innebär att anläggningen inte uppfyller kraven i PBL. Bygglov.
Regeringsrättens dom i mål nr 1231-08, meddelad den 21 juni 2010.
Målet gäller en 36 meter hög fackverksmast och teknikbod som placerats 55 meter från närmaste bostadsbyggnad. De är uppförda på en höjd i ett skogsområde med höga träd. Området omfattas inte av detaljplan men är av riksintresse för kulturmiljövården.
Regeringsrätten anser att placeringen av masten och teknikboden inte strider mot bestämmelserna i 2 kap. och 3 kap. 1 § PBL och därmed inte heller mot 3 kap. 6 § miljöbalken (skydd för områden av riksintresse för bl.a. kulturmiljövården).
Regeringsrätten skriver att utbyggnaden av infrastrukturen för trådlös kommunikation är av starkt allmänintresse. Det är oundvikligt att en mast för mobiltelefoni på grund av sin höjd i många fall blir synlig från flera håll och ibland måste placeras i nära anslutning till bostadsbebyggelse. Trots att en anläggning av aktuellt slag kan upplevas som en olägenhet, måste därför enskilda räkna med att de kan tvingas tåla ett förhållandevis stort intrång i sin närmiljö.
Även om masten upplevs som påträngande, finner Regeringsrätten att allmänintresset – och den generella svårigheten att finna för ändamålet lämpliga platser som inte i stället stör någon annan – gör att klagandena får tåla den olägenhet som masten innebär. Mastens placering och utformning medför alltså inte sådana olägenheter för omgivningen att den inte ska tillåtas. Inte heller i övrigt har det kommit fram några omständigheter som innebär att anläggningen inte uppfyller kraven i PBL. Bygglov.
Placering av en basstation för mobiltelefoni inom parkmark har inte ansetts som en mindre avvikelse från planen.
Regeringsrättens dom i mål nr 6424-2000. RÅ 2002 ref. 63.
Målet gäller sökt bygglov för en basstation för mobiltelefoni bestående av en 36 m hög mast och två teknikbodar. Anläggningen (som redan är uppförd) ligger på en höjd inom ett grönområde på ca 8,5 hektar, belägen ca 55 m från en kraftledningsgata men utanför skyddsområdet för kraftledningen.
Området har karaktären av icke anlagd naturmark och används som rekreationsområde av de omkringboende och som lekplats för traktens barn. Masten är synlig från längre håll liksom från en del av de närbelägna bostadsfastigheterna. De närmsta bostadsfastigheterna ligger ca 85 m från basstationen.
Anläggningen är placerad på planlagt område betecknat som allmän platsmark - parkmark enligt planbestämmelserna (stadsplan fastställd 1981). Boverket har yttrat sig till Regeringsrätten i detta mål (se artikel i Planera Bygga Bo nr 6/01).
Enligt Regeringsrätten strider byggnadsåtgärderna mot planbestämmelserna. Regeringsrätten tar därför ställning till om det är en s.k. mindre avvikelse från planen som är förenlig med syftet med planen, (8 kap. 11 § sjätte stycket plan- och bygglagen (1987:10), PBL.
Regeringsrätten redovisar i domen propositionsuttalanden om mindre avvikelse (prop. 1985/86:1 s 713 f. och prop. 1989/90:37 s. 51 ff). I den sistnämnda propositionen skrivs bl.a. att "utplacering av byggnader för att tillgodose den allmänna nyttan (t.ex. transformatorer och toaletter) borde i många fall kunna bedömas som mindre avvikelser, såvida inte läget var så känsligt att en planändring behövdes".
Regeringsrätten konstaterar att anläggningen är en del av det nationella mobiltelenätet och ska betjäna det omkringliggande samhället. Anläggningen kan därigenom anses avse ett allmännyttigt ändamål. Anläggningen har dock placerats i ett naturparksområde som nyttjas som rekreationsområde. Dessutom är masten på grund av sin höjd väl synlig såväl från många fastigheter inom det nära angränsande bostadsområdet som på längre avstånd. Även med beaktande av förhållandena i övrigt på den aktuella platsen, bl.a närheten till kraftledningen, finner Regeringsrätten att byggnadsåtgärderna är av sådan omfattning och betydelse för de boende inom planområdet att de inte kan godtas på mark som är avsatt för parkändamål. Åtgärderna kan därmed inte ses som en sådan mindre avvikelse från plan som avses i 8 kap. 11 § sjätte stycket PBL. Sökt bygglov kan därför inte medges.