Tillgänglighet på allmänna platser och områden för andra anläggningar
När man anlägger allmänna platser eller områden för andra anläggningar än byggnader ska de göras tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.
Kravet finns i 8 kap 12 § första stycket PBL. Boverket har gett ut tillämpningsföreskrifter, BFS 2011:5 ALM 2.
Vilka platser och områden berörs?
En allmän plats är en gata, en väg, en park, ett torg eller ett annat område som enligt detaljplan är avsett för ett gemensamt behov.
Även personer med nedsatt
rörelseförmåga ska kunna
använda allmänna platser.
Områden för andra anläggningar än byggnader kan till exempel vara fritidsområden, nöjesparker, djurparker, golfbanor, skidbackar med liftar, campingplatser, småbåtshamnar, friluftsbad, parkeringsplatser utomhus eller begravningsplatser. Kraven gäller den mark som ligger i direkt anslutning till anläggningarna behövs för att de ska kunna användas för avsett ändamål.
Vem ansvarar?
Det är den som är huvudman eller ägare för en allmän plats, eller ett område, som ansvarar för att kraven uppfylls. Åtgärderna är i sig inte bygglov- eller bygganmälanspliktiga, men kan vara marklovpliktiga.
Närmare om föreskrifterna
Föreskrifterna anger hur kravet på tillgänglighet och användbarhet ska uppfyllas. Till föreskrifterna finns allmänna råd som beskriver hur kraven kan uppfyllas.
Reglerna omfattar:
• utformningen allmänt
• gångytor
• ramper och trappor
• hiss vid vissa tillskapade större nivåskillnader
• kontraster och markeringar
• skyltar
• belysning
• sittplatser
• parkeringsplatser
Kvartersmark omfattas inte av tillgänglighetskraven
Det förekommer att ”allmänplatsliknande” miljöer anges som kvartersmark i detaljplanen. Det kan vara gator, torg och andra kommunikationsutrymmen. Sådan ”allmänplatsliknande” kvartersmark omfattas inte av kraven enligt ALM. Tillgängligheten och användbarheten på dessa platser blir istället beroende av civilrättsliga överenskommelser.